Recension av Rena Snurren

"Rena Snurren" heter nyårsrevyn som hagateatern och
kulturhaket Ögir ger varje år vid denna tiden och jag hade
den trevliga förmånen att bevittna det häromkvällen.

Ögir/Haga-revyn har alltid känts som en underdog eftersom
de spelas på den lilla initima scenen på Ögir. Det är en fördel
i sammanhanget och publikenkontakten är påtaglig mellan
aktörer och åhörare. Det är trångt och gemytligt. kanske har
ensamblen efter flera år av bra revyer verkligen börjat känna
sig varm i kläderna. De vet hur de bäst kan använda sig av
förutsättningarna.

Jag tycker det märks i numren också att det har blivit bättre
och bättre från varje år. De är proffsigare aktörer. Kanske en
och annan halvmiss i replikerna men det spelar liksom inte
heller så väldans stor roll. Det är ju också underhållande på
sitt sätt.

En bra sak är att de behåller den lite vassare humorn som
riktar sig mot lokalkändisar och lokalhändelser. Det är grunden
i nyårsrevyer tycker jag och det är där de är bäst. det är
förvisso roligt när det skämtas om Kungen och Vargar också
men den humorn matas man rätt skapligt med ändå överallt.

Bäst på plan var Kicki Magnusson, Tobias Eriksson och
Tomas Winter. Alla är de beundransvärda mänsklingar som

vet att inte räds när de gäller att tappa mask och teaterapa

sig. Fast det e förstås alla duktiga på.

Fortfarande är det fascinerande att se hur punkhjälten Granberg
kan använda sitt känsliga samtidsöga och göra scenhumor där han
tidigare gjorde rockdängor.

Rena Snurren betyg 4 av 5