torsdag 18 oktober 2012

Cripplebilly Headlights: ...back to Crippleville

Musikrecension:
Cripplebilly Headlights
...Back to Crippleville

Världens bästa rockabillyband bor i Skintaxmountain och
heter Cripplebilly Headlights . Figurerna kommer från lite
 här och där från. Bygder bredvid eller kanske från min egna
synvinkling: vänner.

De gjorde en skiva och jag gjorde omslagsfiguren, själva
Cripplebillyn, till deras första skiva, Dual Carburators, och
sen hoppade vi någr år och de gjorde en till skiva och jag
gjorde då en till CrippleBilly som ingår i nyskivans konvolut.




Min ära i det hela är alltså blott benranglet och därför kan jag
med behållen trovärdighet få tycka att jag tycker omslaget blev/är
riktigt snyggt. Det är annorlunda men representativt och färgerna
i det tecknicolor-djupa fotot med det orangea i tetxen är en helskön
kombination. Mycket snygg kostym/produkt

Musik-gengren är egentligen inte mitt kvarter, jag vet inte ärligt talat
inte om det är rockabilly, psychobilly eller kanske white-trash-billy?
Men det spelar ingen roll. Jag blir glad när skivan sätter igång och
finner det stört omöjligt att inte gilla. Det är ett så till fullo positivt
musikspelande som lyser genom de femton låtarna. Spelglädje och
skicklighet! Jag inbillar mig att det är svårt att hitta rätt balans mellan
tekniskt kunnighet och hjärtligt spelande. Men där tycker jag Cripplebilly
ligger precis rätt.

Det anspelas också på White-Trash-tema i låtarna och framtoningen.
Det är trailer-moonshine-redneck över det hela och eftersom det då
krävs en viss distans och en viss glimt i ögat så fretas man kanske att
inte till fullo ta musiken på allvar. Men Cripplebilly Headlights är
väldigt seriösa i sin gimick och med sådan spelskicklighet, sådan tajthet
som det är på skivan, så skulle jag tro att de tillhör de främsta i just
sin typ av Billy.

En självklar partyplatt och att det medföljer, som bonus, förra skivan
på samma disc så har mab liksom hela 23 fräcka Cripllehits på stört.
Lite utomstående kan jag säga att de bästa låtarna är den känslodjupa
The Ranger och rakröret Tobacco Chewin´ Motherfucker. jäklars va
den sista skulle varit med på mina blandband om tiden var en annan.

jag ger skivan betyget 4 af 5

*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar