Epifysikserien Nr 7 & Nr 8

Recension:

BLUES BLUES BLUES
av Jonas Ellerström
&
HISTORIETTERNA
av Kristian Carlsson

Tromboneförlag har en bokserie som heter "Epifysikserien".
Den består av böcker, i skrivande stund 8 olika titlar, i det
lilla fysiska formatet. Grejen med serien är att  ge ut "nyskapande
och experimentell litteratur till ett lågt pris". Och det tycker
jag att man möter i de små trevliga böckerna.

BLUES BLUES BLUES

 Jonas Ellerström har fångat en verkligt intressant tanke.
Han har funderat kring lösrykta textrader från låtar som
envisas med att stanna kvar hos honom. Varför minns han
just den och den delen från den och den låten? Han analyserar
sig själv och ger var och ett av citaten en innebörd, tolkning
så som det är för honom. Han koncenterar sin bok runt just
bluesen och kända och mer okända blueslåtar ( en förteckning
återfinns behändigt i slutet av boken ).

Jag gillar idén och den sätter fart på den egna stof-banken,
eller vad man kan kalla det. Man har ju verkligen en hel
del lösrykta grejer som spökar runt i hjärnan.

 Anser dock inte att Ellerstöm gjort så mycket av den fina
idén. Det är ganska sparsamt med textcitat. Kanske för att
bara ha med de som verkligen är närmast själen sin.
Tänklerierna är ibland också lite för poetiskt skrivna i sig
tycker jag. Jag hade gärna läst mer enkelt framlagda tankar än
det djuplodande, analyserande tonläget som råder.

Betyg: 2 af 5

- - - - -

HISTORIETTERNA

att läsa Kristian Carlssons bok Historietterna är som att kliva
rakt ner i en Alice i Annorlundalandet. Han skriver texter som
har egenheten att de verkar vara både sanning och befängd
fantasi. Antagligen är det en skvätt av båda i verken. De är
tämligen korta stycken som ofta länkar tag i varandra genom
en detalj från den avslutade betraktelsen spelar större roll i
den pågående.

Det är smått fantastisk läsupplevlese tycker jag och tilltalas
totalt av stilen han skriver. Det experimentiella är en lysande
stjärna över Carlssons bok och hanses milda galenskap.
Skön!

På ett personligt plan märker jag också att en del av hans
tillvaro inhyser saker som jag känner igen. Som Miss Huddinge
och Groucho Marx. Han verkar klok och tokig på samma
gång. Kanske kan han klassas som ett geni därmed?

Man måste vara ett geni om man kan skriva som följer!

"Svampar är monstruösa, varken växt eller djur.
Svampar kan förvisso samarbeta med främmande väsen.
Smurfar kan bo i svampar, alla är välkomna att räknas ut
i svampmolnens tillvaro. Svampar är förtoendeingivande.
Man tror hellre på penicillin än på örtmedicin."

Betyget är 5 af 5