torsdag 29 november 2012

Bok: En strand af kanyler

Recension!
En strand af kanyler
av Johan F. Källman


 Detta är Johans debut som poet i offentlig bok. Den är ganska
tunn men kan ses lite "som en demo", som han berättar i det
medföljande brevet. 21 dikter och ett gäng fotografier.

Köplänk

känslan att ge ut sin poesi är fantastisk. Det gäller vad man än
gör möjligen. Men grejen: att ta sin poesi från den gömda världen
och ut till den andra! det krävs och kostar en smula mod. Det krävs
en tro på det egna ordet. Så är varje poet utan undantag en egen
drömfångare.
 Man bär runt en massa unika, fantastiska skapelser. små fångade
ord, tänkta tankar, smyckade meningar, magiska ramsor är dom
och poeten är lyckans ost som vill utforska och ge energi till
det diktande frö som hemma höra inom oss.

Utöver det, vilken egokick kan mäta sig med att ha ett alldeles eget
ISBN- nummer?

Källman har fångat en dröm och jag hoppas han njuter i fulla drag.
Det ska han göra med rätta. han har växt som människa i bara den
saken att våga säga: Här är jag och detta vill jag berätta.

Styrkan i Källmans poesi ligger, liksom i min egen, att han inte ännu
vet hur poesi bör skrivas. Det är skönt. Han skriver exakt hur han vill
och det är en poetisk storhet att göra så.
 Samtidigt är det, lite motsägelsefullt, också hans svaghet. Han
 använder
formuleringar som stundtals verkar överdrivet tillkrånglade. Vidare
skriker språkpolisen i mig ibland när särskrivningar och regelrätta
stavfel tar för synlig plats.      

Samlingen, som målar ungdomlig snabb värld, möten med trasiga figurer,
den skrämmande kärleken, missbruk ( av liv ) är spännande men svår
att hel komma in i när man är i en lugn vuxenhet, som jag. men då och
då lugnar orden ner sig och då är poesin klockren för en filur som
mig. Favoriten är följande dikt som också har ett mer återhållsamt språk
än de övriga

Repressalier

Blek din bilder ur mitt mine.
Snälla ta tillbaka allt du gav.

Bryt dina läppar från mina kinder.

Snälla stanna inte kvar.

jag slår in mina tankar i paket & ger bort
dem till dig i hemlighet.

Du vet inte varifrån de kommer.
Du vet inte vem som dem sänt.
du kommer aldrig undan det här är min hämnd.

*

Johan F. Källman är en poet på uppstigande. Han har
ännu ett vilt språk som är lite svårt för mig att helt greppa.
Därunder anar jag de bästa kvalitéer och det blir spännande
att se åt vilket håll han kommer utvecklas.

Samlingen pyntas också av en mängd fotografier. Det är
snyggt. Snygg är också slutordet för Johans debut.

Betyg 2 af 5

där 2:an främst står för det för små-antaliska sidorna.

2 kommentarer:

  1. Källmans poesi ligger bortom språkpolisens smutsiga händer,det är just de s k a. fel stavnigarna i vissa dikter som gör dem "mänskliga" samt mycket ovanliga. Jag vet vid mitt tycke ingen som skriver så eget, ibland fel stavat & särskrivet men ack så vackert.

    Att Källman bråkar med svenska språket & retar kultur pretton gör mig bara lycklig..

    Målgruppen kan vara enorm.

    Ta hand om dig.

    SvaraRadera
  2. en människa kan kliva fram extra genom att visa upp sina brister. det är sant och en skön tanke. Tack för kommentaren - håkasn

    SvaraRadera