måndag 10 december 2012

Sator, Ögir, Köping, Världen, 7/12-2012

Recension:
SATOR

Åren går och tigrar bleknar i ränderna. I få fall så kan det
rockigt upproriska leva kvar i band som från början hade
den där kaxiga utstrålningen. Sator var jäkligt kaxiga när
det begav sig. I Köping är de legendariska i myten om hur
de dängade på sin rock med sådan freneseri att den påverkade
sjukhusapparatur. De tvingades avbryta konserten på den
närbelägna gammelgårdsscenen.

Eller liknande. jag var inte där.

I mitt huvud är de visuella Sator själva ursprungsbandet som
trampa först trampa på omgivningen med gummijeans, ränder
och röda converse. Första skivan, under bandnamnet Sator, hette
Slammer och den är förskräckligt bra. Och bara tänk vilka
örhängen som fanns där!
What You Are Is What You Get, Scales To Skin, Wasting Time,
Pigvalley Beach och Bughouse Baby. Jag kunde knappt greppa
hur jävla bra Sator var!

Konserten på Ögir var tajt. Tajt spelat inför trängslande folk
i liknande mogen ålder som jag och kärestan. Det var fler som
var där och upplevde de en gång omvälvande och lekte ungdom
för en kväll. Förutsättningarna var perfekta och kvällen blev
kanon för de nostalgiska!

Men konserten var inledningsvis ganska intetsägande för mig
som ganska snabbt slutade lyssna på Sator när det begav sig.
Låtarna var alltså okända för mina hörslingar. Då kunde jag
fortfarande njuta av tajtheten och välspelnandet. Men det gav
mig en fundering kring att de, i likhet med oss i publiken, har
tappat en hel del av det farliga. Det spelar säkert tusen gånger
bättre men stundtals var det, i min upplevelse, mer roll än rock.
Det blev lite konflikfullt i mig för Sator är helt inlagt under
rockstämpeln.

Men under senare delen började tidigare nämnda låttittlar dyk

upp tack och lov. Ramonesdraken vaknade och när de klev av
så var mitt hjärta varm igen.

Betyget är 3 af 5 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar