Sällskapets andra skiva. Nowy Port. Den suckar skönt
dystert från bakom mig i fönstret. Jag lagar lasange till
eftermiddagen. Solen lyser inte i våren och morgonens
dimma dröjer sig kvar i tanken.
Förra gången, första mötet med Sällskapet, var inte bra.
Jag hatade skivan frånm första stund. men förststunden
bleknade och jag blev tvungen att lyssna igen och igen
och igen tills jag plötsligt hade börjat gilla den och gilla
den väldigt mycket. Märkligt. Men det fanns väl något
i det lågmälda som krokade fast.
Så är det nu också. fast jag hatar inte från start. Bara finner,
till min glädje, att nästan ingenting är ändrat. stegrande,
skenande ljudtåg. Det inre pulserandet och det spröda,
vackra är helt genom närvande. En total fortsättning på
debutalbumet. Jag kommer älska detta om en månad.
Betyget är 3 af 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar