Recension Hemsand 2

Recension:

Hemsand 2

Johanna Arvidsson, Akazome Emon, Tina Fey, Anya Guseva, Irene Hegar, Mary Kelly, Kim Larsson, Vicky Manning, Lenna Padar, Eva Röör, Anna Saar, Petra Straub, Kerli Tormis, Marie Under, Tony Valner, Anders Ylander och Jon Öhrman

17 författare ryms i Hemsand 2.

Vet knappt var jag ska börja denna recension, eller tanke, eller vad det nu ska bli. Boken Hemsand 2 liknar ingenting jag tidigare har läst. Men den har fyllt mig mer med YEAH!! än med blä. Lämnat mig med en känsla att jag vill skrika ut en massa om den. Skrika till världen: Kolla här vilken ..grej!

Det är en meta-roman som är skriven av alla inledningsvis nämnda författare och det har tagit en väldigt tid att skriva. Jag har läst pressmeddelandet många gånger men inte riktigt fått kläm på hur det hela riktigt hänger ihop. Men det började 1973 och kom i tryck 1979. Sedan har det varit små publikationer innan den här delen kom. Eller såhär står det:

 ”Detta är den andra boken i en serie av 9. Denna ges ut sist av numerologiska skäl”

Boken har en sammanhängande helhet även om det är så många involverade. Mycket lutar det mot att nästan all text på det fläskantaliga typ 400 sidorna är utan avsändare. Det anonyma är ledstjärnan och man vaggas som läsare bort till en plats där bara orden befinner sig, och det dom vill. Det är skönt. Jag brukar ofta uppleva samlingsverk som lite pausiga i avbrytandet mellan de olika författarna, men här är det ett flow.

Vette tusan hur dom fått till det! Författare brukar vara, inbillar jag mig, rätt egotrippade och skrytsamma kring sina egna verk. Här är orden fria och namnlösa. Jasmine Norling heter Redaktören som antagligen gjort ett hästjobb med att övertyga egon om vikten att låta orden tala för sig själva. Också är det väl hon som fått ihop boken till den konstiga men ändå heliska helheten den är.

Ett för mig känt namn bland de medverkande är gode vännen Kim Larsson som driver eremonaut och han har jobbat rätt frenetiskt med det här rätt tunga projekt vet jag och det är roligt att äntligen ta del av den. Det har varit så många olika saker som inverkat, och inte bara de olika personerna, utan hopsamlandet av material, översättningar ( det är översättningar från ryska, finska, italienska mm ) och även varit dödsfall och en av de kändare författarna ( Alla ”kända” som medverkat använder pseudonym by the way ) har motarbetat saker delvis innan stjärnor och allt föll i rad och boken blev.

Mystik kring projektet således.

Även läsningen är högst mystisk. Boken inleds i en slags twillight zone där boken själv de faco suddar ut de sedvanliga sättet att läsa texter ( Mycket elegant ) och därmed utmanar/kalibrerar/öppnar läsaren. Gör en mottaglig. Berättar att nu följer en saga som bara gör sig om du själv är mottaglig.

Därefter hamnar man i en spökröstad diskussion och tankeverkstad med en del av författarna alter-egon( ? ) och bokens häxfigurer i en betraktelse av de böcker som varit och den bok som de står i begrepp till att göra.

Därefter börjar det verkligt egendomliga som är själva hemsanden. Tankeplatsen är en patient i psykvården genom vilken strömmar  . ..en hel massa grejer.

Det är då, just där på den mystiska sidan elva som det peotiska kärleksfulla, kraftfulla, längtansfuklla, sdorlgigas, hatiska, utsatta, punkiska, djupmänskliga och omänskliga berättelsen/berättelserna verkligen börjar.

Boken är fantastisk, kort sagt. Poeter måste läsa den. Mitt enda tråk ligger hos mig själv. Språket är, hos vissa av skribenterna, på en högre kunnigare nivå än min och då händer det att jag faktiskt inte förstår vad texten säger. 

Köp bok här

Formen är av största behållning hos mig. A4 tort och fläskigt många sidor. Typsnittet och det annolunda sättningen ger en känsla av fanzine. av underdog. av riktigt vilja! Den fylliga texten äger var och ett av bladen och den tar verkligen påtaglig plats. Den fyller ocks¨varje ledig stund i mitt liv kring det jag läst och när den tar slut kastar jag mig åter tillbaks till början. Kommer läsa den många gånger.

Betyg 4 av 5

^