bara infinner sig när något som man tycker är en stor grej i sitt liv helt
plötsligen är över och bara inte finns mer. För det har ju nyss hänt: den
där tärande huvudvärksalstrande och sömnsstjälande MEN underbara
poesiträffen är över. den är inte längre om en månad eller en vecka eller
i morgon. Den är bara i fredags. Passerad. och här är det bara vanligt.
Vanligt och utan att något har lämnat större avtryck på sig än exempelvis
en fjäril som fladdrat förbi. De redan invigda känner mer men de nya är
enkla att räkna. En och en halv.
nu är saken att jag har en massa smuts som jag måste bli av med. jag tror
att det är min gåva till dig.
Poesi är inte viktigast i livet och regn är vått och hösten mörk och fotboll
i televisionssoffa är mysigt och fredagsgroggen och filt och popcorn. det
vet väl jag.
Poesi är inte viktigast i livet och solnedgång och kaffe på uteplatsen och
sömning sommarstad och njuta stillheten och de utblommade syrénen
slingrar sig fast på dig och det är långt att gå till gamla stan i flip-flop.
även det vet jag.
och jag vet även att den kulturella formen som du gillar har ett sätt att ta
plats hos dej och dej och dej och dej. du är inte ointresserad. jag vet det. du
äger filmer och böcker och konst och skapar lite själv sådär.
Det finns en sak som jag inte vet. Det är varför du inte är nyfiken
på vad människor i din närhet sysslar med? Varför konsumerar du nästan
bara den kultur som trycks ned i halsen på dig? Känns inte den påtvingad?
Känns det verkligen att det är du som väljer? Eller kanske bara att du sväljer?
Några av de människorna som är i din vardaglighet är konstnärer, musiker,
teaterapor, radiopratare och poeter. Jag är en av dom. kanske är till och med
du en av dom? Och ibland så arbetar vi med att skapa en motpool till
det som jag vill kalla sorlet. även om störfloden vore ett lika passande namn.
Jag menar just den där kulturen som du inte väljer själv. Den som de stora
aktörerna med sina storpengar effektivt skapar ett behov i dig med.
Passiv eller aktiv?
Jag är inte motståndare till kommersiella intressen och hyper och moderiktiga
grepp och att elefanterna kliar varandras ryggar på din och min bekostnad.
För jag tycker också att det är spännande med James Bond och Metallica och
Allsång på Skansen. och Fotboll.
Men det jag menar är att det lika spännande att gå nånstans och kolla in en
trubadur eller konstutställning ibland. Min fasta övertygelse är också att en
sådan upplevelse sätter sig bättre i din själ än närmsta Fredagsfinal.
Slutgrejen är den att det sällan dyker upp så mycket folk och jag blir
oförstående för det är ändå så att några sagt att de skulle komma.
och det är så många som tycker att det är bra "att man håller på"..
Det är samma genomgående sak när jag själv går ut på mindre
arrangemang av olika saker: Upplevelsen är stor och häftig och
spännande och berikande. Men ganska dåligt med publik.
Det känns sorgligt för artister och arrangörer och eldsjälar och
drömmare riskerar ju att blekna och tröttna när deras idoga försök att få
en levande alternativ kultur ständigt tycks mötas av en tyst ointresse.
Kanske är man genuint ointresserad av smal eller alternativkultur och då är
det rätt att man aldrig kommer läsa denna smutstext.
men om man läst och känner sig träffad så kan man härmed känna sig
smutsad och enda sättet att bli ren igen är att gå på nästa spelning som din
kompis gör, eller köpa din kompis diktbok eller gå på din kompis
konstutställning eller dansuppvisning eller va din kompis pysslar med.
Med vänlig hälsning
Håkan Kråkan Hundhuvud Eklund
Jag gillar hur du faktiskt utan att nämna det bevisar i ord poesins grundläggande funktion i hur vi skriver och tänker. Hur vi uppfattar oss, så långt åt skogen fysiologiskt förklarade.
SvaraRaderaDet är också viktigt att poeter faktiskt för ett offentligt samtal om hur jäkla svårt det är att vara poet (ordkonstnär). Intresset tycks ju inte alls ha minskat, tvärt om - problemet är att inga stora förlag ser det uppenbara behovet. Det är skamligt, för det borde vara tvärtom.
Men om behovet finns, varför saknas plattformen? Din senaste diktsamling väckte i mig, den leklust - hur en passionerat driven prosadiktsvit - ja varför jag upplevde det så jäkla oväntat? För mig är din senaste bok lite skaparanarkistisk, glädjeskapt - när man som läsare knappt kan köpa poesi längre. Där är vi, när behovet uppenbart finns, men ekonomer styr vad som kallas värdefullt. Det paradoxala är att inga ekonomer hade funnits, utan poesi. Sen är det ingen skam att faktiskt sälja. Men inga poeter får, eller kan.
Så hör av dig om du kommer till Göteborg, för jag driver gärna denna debatt mot det konstruktiva och lustfyllda. Som Sjusvansad katt, lika begåvad som passionsdriven. (Och vågad. Konstanarkister behövs. Men även ett öppet samtal.)
Hej. Tack för din kommentar. Det anarkisiska insikten att jag skapar det jag har lust med och inte nödvändigtvid det jag hare talang för, är rätt genomgående för hela mn kreativism.
SvaraRaderaJag komme gärna till Göteborg men det är tämligen långt att åka. Men om man kan kombinera med en läsning av poesi och så, så kommer jag gärna.
Har du en mailadress tro? Håkan Eklund
Ja, förlåt jag har kommenterat genom en gammal blogg. Min mejl är hakan.kristensson@aspekt.nu. Jag kan försöka höra med Litteraturhuset i Göteborg. Det kan jag göra imorgon. Jag mejlade också ditt inlägg till en kontakt på Författarcentrum Väst. Allt handlar ju om att finansiera saken.
SvaraRaderaMen det du säger om anarkistisk insikt, eller inställning - jag menade inte att du var enbart skaparanarkist - du är en djupt begåvad konstnär. Så med sjunde svansen - att inte nödvändigtvis ha talang - det är i så fall ett mycket inspirerade förhållningssätt. Och, trevligt skaparanarkistiskt.
Men poesin är en egen konstform .En poet måste läsa poesi.. Problemet som jag förstår det är att många skriver poesi, men att få läser diktsamlingar. Och där har jag själv märkt en likriktning som ... ja krasst - reproducerar sig själv. Poesin utvecklas inte om man inte läser andra poeter.
Håkan
jaha! haha - Du är herr Håkan K - utsökt namn!
SvaraRaderavad roligt att du förmedlar inlägget och känner in det jag menar.
Nej - inte är jag talanglös - det menade inte heller jag ( och jag förstod tioll fullo att inte du menade det ) ..men det jag menade att jag menade var att man ska ignorera tveksamheter i tankarna när man ger sig i kast med kreativa äventyrligheter. Okunskap är ren energi för då utvecklar man sitt sätt att utrycka sig på.
Därför vet jag exemplevis att jag skulle vara en utmärkt figur att prata om detta i någon slags offentlighet i Göteborg :-)
Ha det bra och stort tack!