Kolsva plockade vi upp Pontus Wallstedt även känd som
Svarte Baron på Tatueringsfirman med samma namn. Men
nu var det annat än skinna-rist som Pontus ville ha med: tre
djurskallar och 4 tavlor. Skallarna är pyntade med mynt och
och teckningar och är fantastiskt fina fast det makabra
inslaget. Det gäller för tavlorna med. tre av tavlorna var en
serie med en skalle över en grund på en text av Lovecraft
och dom gillade jag nog bäst av hans verk.
& Kluck, för kvällen iförd hatt och artistnamnet Herr Kluck
hade väskan full i poesi förstås och en plan: att testa grepp
på kvällens scen, inför en kommande tävling i Livekarusellen.
Vinterns första snöstorm var med oss hela vägen till
Riddarhyttan och det var inte en speciellt rolig körning därför,
men i bilen var det trevligt när vi småtjattrade om ditt och datt.
Skräckfilm, förväntningar och konstnärlig skapande tekniker
berördes och så var vi plötseligen framme vid det vänligt
lysande huset i kallvinterblåsta kvällningen
helmysigt tog sig huset i vinterheten. i kontrast mot sommaren, då
jag också var där, så tror jag att det var ännu mer "rätt" tillställningen.
Vi spikade tavlor och morsade på Benny och Per och de andra och
så var det en stunds sitta-softa i väntan på starten.
Stormen hade inverkat lite på både deltagare och på besökare.
För egen del så var Mauricio saknad i bilen då ett inställt tåg hade
låst honom i Västerås. Det var trist.
Men det poppade in någon då och då och var i alla fall en 20 personer
som hittade fram. Och så satte det hela igång.
Först var det en kvinna som sjöng finska nationalsången för att hedra
Finlands självständighetsdag och det var fint gjort. Jag tänkte att det
funkade som hyllande av Nelson Mandela också som gick och dog
natten intill.
Sen sjöng Spindelhäxan. Det var fantastiskt bra. Äran också att
Benny hade med en ny låt som var gjord på en av mina texter. Det
är så fint att uppleva vad som händer med sin egen skapelse när det
går genom en annan person och kommer tillbaks förädlad. musik
pyntade orden fint.
Sen hoppade en Erik upp på scen men hoppade ner igen och då gick jag
upp istället. Scenen var med mick och pall och notställ och alla dessa
tre saker var sköna att ha till hands. Jag tog mig tid och softade och
vågade att INTE bara hetsa genom texterna. tror jag gjorde min bästa
läsning faktiskt. flow!!
Herr Kluck körde sin grej och testade att köra dikter med spontant
mellansnack och det funkade. Modigt att våga lyssna in känslan och
köra utan direkta tankar på vad man ska läsa. Eller är det bara ett grepp?
Man kanske inte blir lika nervös om man håller det så oplanerat
och spontant som möjligt. Imponeras av Klucks lugna inställning kring
framträdandet.
Sen kom Erik upphoppandes igen och han sprutade ur sig en lång och
oväntad svada av ord med bitterhet och galla som företecken. Det var
bra tack vara det ilskna platstagandet.
Sist kom Linneá och läste. Henne har jag hört ett par gånger och det
börjar komma upp igenkänningar hos mig hos en del av hennes dikter.
En är mycket bra, en som hon skrivit om en vän. Gillar mycket henne
och hennes sätt att läsa dikt.
Kvällen tog slut, eller ändrade form, efter detta. Vi tillresta packade
ihop och åkte hem men de kringboende hade nog ett kollektivt
fredagsmys skulle jag tro. Innan vi for så fick jag lite feedback från
folk och det verkar som de uppskattade både poesin och tavlorna.
jag blir ju lite tafatt när fölk återkopplar sådär men man får väl vara
ett stolpskott om det nu råkar vara det. Kan inte hantera beröm så bra.
Bäst på kvällen för mig var Spindelhäxan och att deal med tavlor med
Pontus för mer tatueringstid. Byteshandel is the real shit! och Lagret i
sig. en vänlig plats.
Sedan åter hem. Stormen var lugn. Dan Brown är trist. vi var glada
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar