Hämtade Poeten Kluck och så bilade vi vår väg till grannsocken Västerås. Målet som vi senare nådde var den Spoken Word Västmanland träff som är en gång månaden. För mig var det första gången att läsa dikt där men jag var ändå inte så väldans nervös. Kanske börjar jag, efter sommarens och höstens uppläsningar, bli liite van i alla fall? Eller var jag helt enkelt för trött för att bry mig om fjärilsmage? Bra sitta snacka med Kluck och lära känna honom ännu mer. typ, ha ett riktigt samtal. och vidare för att bollplanka alla ideer jag har kring poetiska arrangemang in the future ty han är i sanning en brinnsjäl!
Eremonautikern Kim var på plats vid landningsbanan och vi gängbildade oss ögonblickligen och gav oss av fotledes till kvällens huvudpunktliga punkt: en cafe-lokal-passage i Växhuset ( inte växthuset ), där läsandet skulle äga rum.
Hälsade Mathilda, som är en av de unga kvinnor som driver Spoken Word-grejen i Västerås och så satt vi oss och kaffade loss i väntan på att den talade poesin skulle talas.
Platsen var mycket bra tycker jag. Växhuset är, om jag förstod det rätt, i botten en slags fritidsgård som utvecklats och nu hyser musikskolor och teatergrupper och liknande. Vår plats, vår scen och mikrofon, var i en luftig fika-del och genväg till husets olika delar.
Scenen fick man låna gratis i egenskap av förening, berättade Mathilda, och hela grejen, arret var avspänt och trevligt i händerna på M och hennes kompis Mia Sandström. Vinsten med platsen är att man per automatik fångar in åhörare som är där och fikar. Vanskligheten är att ens läsning kan krocka med livlighet i lämmelform då någon aktivitet avslutas eller börjas. En av de medverkande hade den lilla oturen att hans texts innebörd helt försvann i ett tåg med instrumentbärande ynglingar. Men det är charmigt på något sätt att prata poesi i ett livsflöde.
Det var tre poeter innan mig som körde sina verk med kraft och glans! Det medförde att en exploderande nervositet tog mig i anspråk. Läsningarna var proffsigt framförda eller viktiga i sitt innehåll. Inte minst Kims framförande som var grymt bra. Han har visat sig vara ett riktigt proffs på scen och när han läser så är det nästan som han talar direkt ur själen sin.
Därför ballade jag ut lite när det var min tur: jag hade en text som var mer "spokenwordig" och som jag skrivit enkom för denna kväll. Men de föreliggande framträdena skrämde mig liksom och jag kastade om hjärnan och läste istället en dikt som kanske var mer representativ för mitt poetiska skrivande. Det var nyskrivna "vi kommer från haven".
Och det var rätt beslut kände jag: Jag behöver ju inte efterlikna stilar som andra gör bättre, även om det är en bra utvecklingsgrej att pröva. Att läsa upp dikt är ännu så nytt för mig så jag ska koncentrera mig på att hitta och skriva text som jag känner är enklast att föra fram och inte det som känns fräsigast att framföra.
Och min pratahögt-stil är ganska enkla rytmiskt skrivna dikter. Rim. Så det var kvällens lärdom att ta med.
Paus och sen klev Kluck upp och körde sitt set med några korta dikter. Han återvände till en av sina första läsa-upp-dikter som handlade om den nervösa upplevelsen en uppläsning är och det är en kul grej med meta-stil på något sätt när antagligen en del av det han läste faktiskt pågick inom honom samtidigt.
Ett annat uppträdande var av en man med, tror jag, sydamerikansk rot, framförde på ett härligt platstagande sätt, en dikt om samtiden. Det han sa kändes så viktigt för att han hade ganska svårt att prata på svenska. Ändå gjorde han det liksom. Och tog plats i lokalen genom att tala högt utan mick och vandra runt bland besökarna. Mycket kul att se. Och uppleva.
Sen tog läsningen slut och det efterbabblades, nätverkades och pratades. Jag gick runt lite och reklamade Sjusvansingen. Det var lite sorl i lokalen så jag hörde inte riktigt va folk sa men jag tänkte i mitt stilla sinne att jag kände mig lycklig att vara del av den här skaran konstiga figurer som skriver poesi. Det är vänlighet i den bistra samtiden och en ynnest att lära känna människor som jag kanske aldrig annars skulle prata med och veta om.
Efteråt blev det surr med Kluck och Kim i uppasluppen stämning med tänklerier kring stort och smått. Trevliga detaljer slitna ut sammanhanget kan vara Vilket bil är du, meditera mera, You want suicide with that och detaljer kring bandet.
Voff!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar