monsterum

djävulsstjärna

2012-01-25T09:21:00.000-08:00

..men det betyder annat för den som bär:

Ett tecken för det eviga kretsloppet. allt kommer

tillbaks. Så sa hon som ville ha denna ritad.
Ska det va 5 uddar på stjärnan undrade jag och

hon sa att Penta betyder fem. och det ska bli
en tatuering e det tänkt

ny poster färdig

2012-01-25T09:14:00.000-08:00

Tryckt en till poster idag. Det gick strålande
och mesta glädjen gäller bakgrunden. Jag var
lite fundersam över hur det skulle gå att få
det svarta att täcka ordentligt. men det var
faktiskt den bästa bakgrunden jag fått till
överhuvudtaget. svart färg är tydligen bra
täckande mot vit. gott!

Mellan skiss och färdighet..

2012-01-24T10:59:00.000-08:00

Den färdiga bilden, ovanför, bygger på
skissen som finns här nedanför.

.. det kan ibland skilja ganska mycket. bara idén är kvar

samtidigt i Köpings hamn..

2012-01-22T06:08:00.000-08:00

Plankorna och den tunna snön.
hamnen.

Sedan linjerna som följs åt.
mitt bästa fotografi &
förstås
en slump

..tre

2012-01-19T01:51:00.000-08:00

..blev tu. senaste postern stannade vid andra trycket efter
trycket hos andra att det skulle stanna på andra.

ett och tu men inte tre

2012-01-17T05:44:00.000-08:00

Ett och tu och ..
två färger gjorda av tre på denna poster. Det är fortfarande
kul att se hur bilden vaknar och får liv när man trycker. Denna

fick/har känsla av tygtryck-hippietid nästan när man e på

plats. Får se vad den menar när sista kulören är där.

Känns riktigt kul med postrarna oc utställningen i Kolsva. Det

är helt rätt väg för hunden att trampa. Det har en självklarhet

över sig och jag känner att det är på så vis jag kommer jobba

konstnärligt framöver. postertryck rockar. Swedish Merch oxå

Posterdesign

2012-01-14T04:45:00.001-08:00

posterdesignadet går framåt. det är hur skoj
som helst men småstöter på problem. utmaningen
ligger främt i färgen. För många färger är inte bra
ur trycktidsmässigt perspektiv. Men för lite kulör
ger bilden en fattig framtoning. men denna bild
funkade trots bara 2 färger ( vit är otryckt )

Det har blivit med en del av postrarna att jag gör
en bild och lägger en text under. Denna funderade
jag på vilken text kunde lyfta. så hittade jag greta
garbos autograf på nätet. det kändes koolt.

Kanske en Cripplebilly?

2012-01-13T07:54:00.000-08:00

cripplebillysarna vilja var att jag skulle berita en logga
& det gjorde jag med glädje. Inspirerad av uppgiften &
för att visualisera mina tankar så "monterade" jag in
loggan på en bild som jag har haft liggandes sedan länge
& det blev riktigt fint. Så fint så jag föreslog att de ska
använda alltet. Återstår att se va de tycka tillbaks.

Roligt om det funkar för jag har velat haft bilden på bilen
till något. Jag har väntat länge & det kännas just nu som om
den hamnat rätt.

Voff.

Slutfix översikt

2012-01-12T08:50:00.000-08:00

123 sidor noveller, bilder & annat.

Min nästa bok ska heta

Sista hemligheterna i Projektet Lajka

posterdesign

2012-01-11T10:39:00.000-08:00

i en sms-fajt med R har jag kommit mig fram till att
förvandla en tidigare bild till postermaterial. Det ser
lovand ut tycker jag

rött-svart-vitt är bra. vanligt & bra.

Poster Nr 4

2012-01-09T05:27:00.000-08:00

Den fjärde postern som jag tryckt för uställningen är nu klar.

Den innehåller 2 tryckfärger och kunde därför göras klar under

en förmiddag. Jag har ännu inte fått helt kläm på hur jag ska få

skrapan att fördela jämnt men det gör egentligen inget. Varje

poster får ett extra unikum genom att det är flammigt/missat

här och var.

Jag var inne på att ändra färgssättningen på denna plansch då

de rött-vitt-svarta är så utomordentligt tjatigt återmkommande

men då det var Beatles inblandade i idén så är jag glad att jag

stannade kvar hod ursprungstanken. Det passar verkligen i stil

och blir en liten aning retro. kanske hade dom en skiva som såg

ut sådär? Vem vet.

Recension av Rena Snurren

2012-01-06T06:18:00.000-08:00

"Rena Snurren" heter nyårsrevyn som hagateatern och
kulturhaket Ögir ger varje år vid denna tiden och jag hade
den trevliga förmånen att bevittna det häromkvällen.

Ögir/Haga-revyn har alltid känts som en underdog eftersom
de spelas på den lilla initima scenen på Ögir. Det är en fördel
i sammanhanget och publikenkontakten är påtaglig mellan
aktörer och åhörare. Det är trångt och gemytligt. kanske har
ensamblen efter flera år av bra revyer verkligen börjat känna
sig varm i kläderna. De vet hur de bäst kan använda sig av
förutsättningarna.

Jag tycker det märks i numren också att det har blivit bättre
och bättre från varje år. De är proffsigare aktörer. Kanske en
och annan halvmiss i replikerna men det spelar liksom inte
heller så väldans stor roll. Det är ju också underhållande på
sitt sätt.

En bra sak är att de behåller den lite vassare humorn som
riktar sig mot lokalkändisar och lokalhändelser. Det är grunden
i nyårsrevyer tycker jag och det är där de är bäst. det är
förvisso roligt när det skämtas om Kungen och Vargar också
men den humorn matas man rätt skapligt med ändå överallt.

Bäst på plan var Kicki Magnusson, Tobias Eriksson och
Tomas Winter. Alla är de beundransvärda mänsklingar som

vet att inte räds när de gäller att tappa mask och teaterapa

sig. Fast det e förstås alla duktiga på.

Fortfarande är det fascinerande att se hur punkhjälten Granberg
kan använda sitt känsliga samtidsöga och göra scenhumor där han
tidigare gjorde rockdängor.

Rena Snurren betyg 4 av 5

Recension: Hanteringen av odöda

2012-01-05T06:14:00.000-08:00

Hanteringen av odöda - John Ajvide Lindqvist

En del böcker ser man när de kommer. Och de lägger sig

som en minnesnoteing att man måste köpa/läsa den

snarast. Men i andra änden är man bara människa som har

saker att pyssla med och ren underhållning läggs åt sidan

för att det praktiskt inte finns den tid som man önskar.

Så var fallet men Hanteringen av odöda. Jag har väntat

läge på rätt läge och det blev helt plötsligt ledigt från

fabrik i samma stund som jag hittade boken på en second
hand i stada ( hur fort kan en bok färdas dit? )

Så jag bar hem och läste min första John Ajvide Lindqvist-

bok och jag blev stormande förtjust i berättelsen. En väldigt
angenämn läsning låg i boken och det är ett släktskap med

Stephen Kings ton och därmed kanske kopplingen till min

ungdom som gör att jag så älskar boken. Kopplingen är

inte skräcken främst utan hur väldigt bra personportätten

är nedtecknade. Man läser och lär känna figurerna och
figurernas liv med lätthet. Lindqvist fångar svenskheten i

det vardagliga på samma sätt som King gör med det vardagligt

amerikanska. Det gör mig eld och lågor faktiskt att läsa boken

och eftersom han skrev "Låt den rätt komma in" , som

hyperhajpats i filmvärlden ( men jag inte sett el läst) så

hyser jag goda förhoppningar att denna John A.L. är en
skräckförfattare som ska förse med mycket rysligt framöver.

Hoppas han blir vid sin läskiga läst.

Boken handlar om att de senaste som dött i stockholm

återvänder och man får följa det stora, hur regering, media

och andra handskas med "problemet". ( de är inte blodtörstiga

alltså, utan bara hemlängtande ) ..samt tre drabbade familjer

under lupp. vars öden sammaflätas och så blir det final.

en bok som också är kul (!) i någon slags blick hur vi alla

antagligen skulle hantera de odöda om det verkligen skulle

hända. det känns inte överdrivet eller som effektsökande skräck.

Nästan dråpligt och isande rysligt också att sätta zombies

rakt ner i det svenska folkhemmet!

Betyg 5 af 5

2012 nyårstänkliheter

2011-12-31T05:20:00.000-08:00

Årets sista blogginlägg och dags att glutta framåt och bakåt
i Monsterumet. 2011 var ett produktivt år för voffsen och en
massa roliga saker kom i min väg och jag hade också den goda
egenskapen att jag hoppade på dem och höll dem fast.

SPÖKEN I 33 A
Störst är Spöken i 33 A. Den tredje boken som jag släppte
och som förde mitt skrivande från det renodlade poetiska
til ldet mer fiktiviska. Jag blev och är väldigt nöjd med hur
boken blev och har tagits emot. Många som har läst har också
gillat den.
men en viss sorg är det i 33A också för i baktanken så ser jag
att jag mer och mer lämnar poesin. Den är enkel i sin form, den
lilla dikten, men min poetiska ådra behöver hela tiden vara i ett
konstant tänk för att inte glömma bort sig. Så är det med vissa
konstarter. Om man inte skapar så dör den. Poesin dör i mig.
Jag kan det inte längre - eller jag har skrivit alla dikter som
behövs.

Nu skriver jag fortfarande. Ett manus är klart men det blir
något av en novellsamling. Några diktiska alster förvisso men
mer av något som jag kallar ramsa i bristen på bättre
klassificeringskunskaper.

BENJAMIN klev från sovande tanke till verklighet. En figur
som roade min hjärna under några intesiva månader och det
var ett förfärligt härligt flow att rita fram/teckna ner all dumhet
som återgavs genom den skalle-likande egotripparn.
Slutlgien blev bilderna en e-bok och det var sköj att pröva på
att ge ut framtidsboktypen.

Figuren Benjamin var dock sidosatt all frihet i det provokativa
också ett uppvaknande i mig själv med vad man vill med sitt
skapande. han, Benjamin, är ju ett svärtat väsen och jag drabbades
av sällan upplevd skam och eftertanke att göra mig lustig över
andras och egen dumhet. Att publicera lustifikation via människans
skröplighet. Att driva med våra svagheter. Därigenom kändes som
att den redan infekterade världen blev än liten liten liten gnutta
ännu mer infekterad.
Projektbotten var dock att utforska provokationen och jag får väl
också därför dra lärdom av projektets summa: Skapar man rosor
så får man rosor. Det man ger får man tillbaks. jag gav Benjamin.

POSTRAR
idén med att trycka postrar har jag haft länge länge. i slutet av
året har jag gjort slag i sak och börjat trycka med hjälp av
Swedish Merch och deras utrustning och guidning. Det är roligt
att ha återgått till bildskapandet med utställning som mål. Det var
några år sedan och jag inbillar mig att en del har hänt med mig sen
sist. Inte minst att det blir just postrar av det hela och har en
pop-konst-känsla känns kul. mina målade tavlor har mer varit
surealism eller nativitism. screen-tryckandet är Något helt nytt
för mig men min stil känns nog väl igen.

Det är i postrarna som framtiden ligger i mitt kreativa liv.
bilderna ska göras klara inför utställningen och det blir en
höjdare.

Även på skrivfronten blir det en ny form för mig och det är
den fiktiva boken. korta noveller och skriverier kommer i
nästa bok och den kommer förstås vara en massa
illustrationer.

2012 blir spännande!

Full snurr

2011-12-30T03:59:00.000-08:00

Nu är det bara postrar i huvudet på mig och
allt som ritas och tänks landar i material som
kan bli poster. Allt gott i det men boven är tid.

Jag skulle kunna göra hur många postrar som
helst men det funkar ju inte i praktiken.

jag har dock bäörjat omvärdera en del
postermaterial och plockar in nya i det ratades
ställen. Denna bild omgjordes och kommer nog
knycka åt sig en posterplats.

5:e Maj 2012

2011-12-29T09:20:00.000-08:00

Galleri Jeune den 5:e Maj kommer jag ställa ut. Det är skitroligt och
även första gången som jag har utställning på galleri.
jag kommer ställa ut postrar och det blir en slags pop-konst och
jag håller på att trycka postrar och rama in exemplaren. Härna
på bild är de 3 första visningsexemplaren
skulle jag vilja påstå.

Mer Info kommer !

En ny poster

2011-12-27T08:09:00.000-08:00

Den 3e postern färdigtryckt hos Swedish Merch.
Den blev riktigt grymt. Känns som det blir en fin
samling alster i framtiden utav det hela.

Det är svårt men mycket roligt.

Uthängningsrapport

2011-12-27T02:45:00.001-08:00

En av tavlorna i stora Uthängningen har avlämnat slutrapport.

Ett halvår har den hängt alldeles när hemmet i Skeppargränd.

Jag har därigenom genom mitt badrumsfönster kunnat betrakta
betraktare av tavlan. Den har nängt orörd men Stormen Dagmar

blev för mycket och idag fann jag den på backen.

Iris ville och snodde bilden.

Ny religion II

2011-12-26T08:16:00.000-08:00

samma ny-religion med andra färger ger en helt annan
innebörd & känsla

En ny religion

2011-12-25T09:37:00.000-08:00

En illustrerad tanke/dröm.
Ett nytt sätt att förhålla sig.

~

I övrigt rolig att rita för att jag lyckades få fast idén
med de tecknarkunskaper jag har. Temat är i viss
kärringen mot strömmen. Men mer också och att det
är religion i figuren med päronet har bara med att göra
att religion är en magnet. Således en fin ankare i bilden.
men det handlar egentligen om något helt annat.

Förbättrade Kiss

2011-12-23T22:27:00.000-08:00

Nu är den bättre. lite omritad och huvudena lika långa

Kiss

2011-12-23T04:10:00.000-08:00

En bild för Rogga. Han ville se hur jag tolkar Kiss.
Karaktärerna är egentligen allt som jag tycker är
spännande med boggie-metal-mästarna. Bilden
blev bra för det är ju klassiskt och enkelt_:
Rött, svart & vitt. Jag fick till figurerna som jag ville också
men inte ändå: Den högra delen av bilden ble hoptryckt
vid dataöverförseln. det medför att Gene & Ace är
mer "cartoon" än tänkt. Men nu blev det som det blev.

Deras sminkningar är intressanta och ska kanske
måla om denna. Omarbetad kanske postermaterial?

Bläckfisk

2011-12-21T10:04:00.000-08:00

Nån slags Bläckfisk. Tentakeldjuren är de
tuffaste av fiskar och en återkommande
inspirationskälla för mig.

Den här tecknades utan mål och mening men
i gryningen, då den var färdig, fann jag ett utrop
från de som ska göra den amerikansk-svenska
poesiboken. Skicka bilder till boken! Dock visade
det sig det handla om enbart omslagsbilder och då
har bläckfisken mindre chans, skull jag tro.

jag var frank och skrev att det bord esätt in nån bild
inne i boken också. haha. får se om de nappa.

Hårdaste klapparna i stan!

2011-12-20T10:41:00.001-08:00

fabriken la 350 kronor i julklappspresentkort & för
mig räckte det till en eminent film och en bok som

jag hoppas innehåller en massa spännande konst.

God Jul Håkan!

Poster Nr. 2

2011-12-20T10:31:00.000-08:00

Postertryckningen går långsamt framåt. Det är
drömmarens eviga ok att bära. Tiden finns inte.

Så långsamt är det gällande om det ska bli alls.
Det är nog bra för mig, som har en tendens att göra

saker, de konstnärliga, så fort det bara går.

Det är roligt som tusan fortfarande. Jag påbörjade

den andra postern idag, en Edgar Allan Pistols grej
och man blir tralla-la-la-la-glad bara man fick se
plastfilmen! Hoppas den blir bra.

Inspirationen gör sitt också och det senaste ritet

blev tydligen ganska bra postermaterial oxå.

Undermedvetet? Vem vet. knaske så.

Vart ska de ta vägen? Jagh ar fått tnaken att höra med

galleri. Bästa R la saken framför mig och jag är en följare

av lagd slump. Så varför inte?

Ha den äran!

2011-12-18T09:49:00.000-08:00

Fjärilstatuering

2011-12-18T06:13:00.000-08:00

Ett beställningsjobb som blev bra. Ska se om
klienten säg bu eller hurra också.

Det handlar om en tatuering för skuldra.

Voff

Internationell poesi

2011-12-17T08:51:00.000-08:00

Har idag fått det roliga klartecknet att jag ska få vara med
i en svensk-amerikansk diktsamling. Känns rätt toppen att
få finnas i ett internationellt sammanhang! Jag ansökte med
en dikt som tidigare var en sångtext som jag skrev till ett
band som aldrig blev av.

texten handlar om Edgar Allan Poe som, i mitt tycke, är
den främste amerikanske diktaren och skribenten någonsin.

Mitt bidrag

Lovesong for Edgar Allan Poe

Tell me to the other side
´bout the monkey in the pipe
´bout the heartbeat in the floor
Tell me, tell me nevermore

Golden beetle - Bird of rave
Wake up screaming in the grave
Swing the pendulum by the pit
Cut me, give me more of it

Tell me now - It´s getting late
Take me to the masquerade
Let me see the staring eye
All the monsters in the night

Tell me to the other side
´bout the monkey in the pipe
´bout the heartbeat in the floor
Tell me, tell me nevermore

Posterkurs!

2011-12-15T06:05:00.000-08:00

1. "intejpning"
2. När man lyfter och den svarta färgen är lagd.. det är som
trolleri!

3. Posters på tork!

..och med det är första postern tryckt. det blev 17 unika

individer!

Krönikan i Du & Jobbet

2011-12-14T03:59:00.000-08:00

Jag har börjat skriva krönikor för Du och Jobbet igen och denna
publicerades alldeles nyss

"
Jag får fortfarande e-post från olika bemanningsföretag. Jag har avsagt mig med anledningen att min anställning är fast och jag trivas så som en fisk uti vattnet. Meddelandet har inte nått fram tydligen. Men det gör inget för jag finner det mycket nöjsamt att läsa vad de skriver.

Rollerna har blivit bytta mellan oss nu. När jag var arbetslös dök det på marknaden upp olika bemanningsföretag som mer eller mindre profiterade på den lilla människans olycka. De var som hajar i det plötsliga hav av olycka som mången simmade.
De största aktörerna på marknaden finns förvisso kvar men de mindre bemanningsföretagen går på knäna. Det märks i min inbox. Meddelanden säger att de hittat fantastiska matchningar till mina arkiverade meritförteckningar. Ansök nu och vinn en Aj-Fan. Tipsa dina vänner! Pröva något nytt!

Mellan raderna läser jag sanningen. Hajarna sjunker. Det är osnyggt att vara skadeglad. Men jag är inte söt. Haha.

Kanske är bemanningsföretagandet ett fantastiskt påfund och verktyg att lindra för blödande företag i orostider. Men som arbetstagare känns det ändå väldigt knepigt att ingå i ett arbetsteam där inte alla är där på lika villkor, med samma möjligheter att utvecklas. Företeelsen är antagligen för ny och lider av barnsjukdomar. Facket, arbetsmiljöverk och företagsledarna vet kanske ännu inte hur det hela borde funka.
Och jag undrar hur en människa slits när upplägget bygger på möjligheten att du-kan-få-fast-jobb-om-du-sliter-varg samt hotet du-kan-få-sparken-precis-när-som-helst?

Gallan sidosatt så är bemanningsföretagandet en väg ut från arbetslöshet för många. Men när jag pratat med folk så framträder också bilden av ett Limboland. Ett tillstånd utav permanent pausering. Inte minst i det privata. Du har ett jobb men ändå inte. Du orkar inte jobba över men vågar inte tacka nej. Du får det slitsammaste uppgifterna på arbetsplatsen men kan inte klaga över det. Du får ingen och förväntar dig ingen personlig utveckling. Du väntar och väntar och väntar.
Mina inhyrda jobbkompisar pratar om svårigheter för de vågar inte köpa villan och banken vill inte släppa in dem i lokalen. Hur de blir skickade var som helst. På ett ställe stod den en skit och körde med de inhyrda som vore han Hitler men inte vågar man säga till. Eller som när jag kom tillbaks till min förra ställe och dom pratade inte ens med mig!

Jag säger vad jag tror. Lär dig så mycket du bara kan här, så om den dagen kommer att företaget inte längre vill förlänga kontrakten så strider lillchefen för dig i rädslan att tappa kompetens.

Men, vi ska inte lära oss maskiner och komplicerade saker. Vi är anställda för att peta bort den där flisan ur hålet här. Lär dig i smyg viskar jag utan större förhoppning att det tricket ska fungera. Tiden är ju inte sådan längre.

Men tjugotvåårige Jonas kommer och välter hela lasset en dag. Han är glad. Varför undrar jag och han berättar att han har fått fast på sitt bemanningsföretag och nu har han hittat en liten lägenhet. Han ska flytta hemifrån och det känns skitfint.

Så det är väl lite som det ska ändå.

- Håkan Eklund - poet, illustratör, fabriksarbetare"

Köp ett stöd!

2011-12-14T03:42:00.000-08:00

Damer & herrar. Nu kan du, via Eremonaut, iklädja dig själv fin-fin t-shirt och samtidigt sova gott om natten för att du gjort en god kulturell gärning. Hjälp K att bedriva den kulturella motståndsrörelsen Eremonaut genom att köpa detta snygga och väldans TUFFA klädesplagg. Bli populär och älskad! hur? Se till att skaffa en sådanhäringa...

EREMONAUT

Det är ju jag som har ritat! :)

10 konserter i korhet

2011-12-13T10:30:00.000-08:00

Omständigheter och annat har gjort dessa till mina minnesfavoriter

Imperiet - Eskilstuna Parken Zoo 1988
Charta 77 - Gamla Metodistkyrkan, Arboga 1990
Motörhead - Nobellhallen Karlskoga, 1985
Blitzkid, Gbg 2011.
Elvis Costello - Åbo, Ruisrock 1990
Sex Pistols - sjöhistoriska
Danzig - Gbg, 2005
U2 - Stockholms stadion 91
De lyckiga kompisarna, Smedjan nån gång
Alonzo, e-tuna 2011
Midnight Oil - Roskilde 92 ungefär

Tappade bort och grämer mig
The Pouges feat Joe Strummer - Roskilde 92?

De sämsta jag sett
Bob Dylan, Ruisrock

R.I.P. Spökvatten

2011-12-11T10:33:00.000-08:00

Jag har haft mycket glädje av projekt Spökvatten men
det har också försett mig med en del bryderi. Det har
varit upplagt att R gjort musiken och jag texten. Det har
varit i sin linda, hela alltet, och plötsligt får jag insikten
att jag inte längre vill låta det utvecklas mer. jag har ett
liknande upplägg med den gode Jörgen Bröms i projekt
Orosordern samt i Containerhund och det kändes som
Spökvatten blev lite upprepning.

Vad var det då? Jag grubblade och fann att det är samma
som alltid. Det är Jag vill vara själva musikskaparen. Så i
samförstånd med R la vi ner Spökvatten.

Nu grubblar jag hur jag ska kunna bli musikant. Närmast
ligger det väl till hands att införskaffa ett musikprogram
till datorn men efterforskningar pekar på att det är ganska
tungt innan man lär sig allt och kan komma igång.
Uppförsbacke direkt liksom.

Genvägar? Man undrar. Ska kanske låta musiken stå i träda?

Ros och döskalle

2011-12-10T06:22:00.000-08:00

En bild

Att tejpa in

2011-12-09T05:44:00.000-08:00

Andra sessionen med första postern. Jag fick klara mig ganska
mycket mer på egen hand och det var kul. Färgen blev riktigt rätt
i kulören och det var viktigt för det här motivet.
Skraparspade tappad i färg ett par gånger och svårt att dra färglagret
jämnt. Det bli lite flammigt men just på denna bild är det bara bra
för den är så konst-baserad. Ett bra första val att göra poster av
med andra ord. Har lärt mig en fackterm också. Att tejpa in en bild

Svart Död recension

2011-12-08T19:24:00.000-08:00

Gällivarebaserade Cruzical film har äntligen fått
klart Svart Död. Och Som DEN lyckost jag är så har jag
fått tag på en av de åtråvärda 100 FÖRSTA EXEN av
denna fantastiska film.

De spelar förstås i den undre ligan när det gäller filmskapande
och om man skulle bedöma kvalitén skulle det inte riktigt vara
rättvis. Hela produkten är nämligen mer eller mindre skapad av
amatörer. Och då kan det vara svårt att få det helt hundra proffsigt.

Främst är det aktörerna eller dialogen som är ganskan torftigt
fläckvis i skräckrullen. Men det SKA det nästan vara i skräckfilm.
Folk ska bete sig på lite ologiska sätt och prata knepiga one-liners.

Det är bra filmat om än inte nyskapande. Berättelsen är lätt att
följa och filmens styrka är att det är b-känsla på ett bra sätt.
Jag vet inte Om Cruzical gör sina filmer sådana med avsikt, jag har
sett ett par tidigare och de håller alltid en skön enkel stil.
Inom skräckgengren så funkar det förträffligt att vara lite torftig.

En film man älskar eller hatar skulle jag tro. Jag älskar.

Betyg 4 af 5

Posterfunderingar

2011-12-08T04:12:00.000-08:00

En poster-wannabe. Jag fungerar ( tyvärr ) så att när ett
projekt sparkats igång eller kanske precis blivit klart så
blir jag förfärligt inspirerad att skapa mer av samma sak.
Då är det svårt att behålla objektiviteten om vad som är
bra eller inte bra. När projektet har ett mål är det därför
extra lurigt. Nu har poster-tryckar-projektet satt igång en
massa bildligheter i mig och de nya bilderna vill göra anspråk
att bli poster istället för de från början uttänkta. En del
kommer lyckas med detta. antagligen denna. Men det svåra
är att verkligen veta. gillar jag bara att tänka "poster" eller
är det så att den nya bilden är bättre än den som hänga löst.

Posterprojektet har ett mål och en begränsing. Det tar sådan tid
att producera postrarna och så jag kan inte göra så många.
Målet är en utställning och då vill jag ha de som är bäst-bäst
med på denna. Men vad är bäst?

Defender

2011-12-06T09:21:00.000-08:00

den här bilden jag ritat gillar jag av flera anledningar.
dels så är den grafiskt enkel. dels så är den tvetydig.
jag gav bilden namnet "defender" och det tvetydiga är
att man inte kan vara säker på vem av de två figurerna
som är försvararen. Den lilla figuren är odelad god men
den svarta figuren är hotfull i sina färger men på något
sätt avslappnad och därför utskickande av två signaler.

Hur hänger det ihop?

Postertryckare

2011-12-06T08:30:00.000-08:00

Blandade bilder från min lilla tryckarskola på Swedish Merch.

Vi hann med att trycka en färg i form av ett litet blad under de

två timmarna. men en hel del om ramframställningen fick jag

titta på och det var riktigt kul. Det var så länge sedan jag hade

färg på händerna och jag märker att jag saknat det. elen gick och

sen var det stopp för denna gång.

Inför första trycksessionen

2011-12-05T07:34:00.000-08:00

Idga var jag ner till Swedish Merch idag och hälsade

på Jocke inför uppstartandet av postertillverkning.
Det var väldigt skojsigt att se utrustningen och höra

om hur det går till i praktiken. Till skillnad från den

affish jag lät trycka för ngra år sedan ska jag själva

hålla i själva färgskrapan.

Hand-print-screen heter det ungefär på
engelska. Man trycker motivet för hand och en
färg åt gången. mellan varje färg måste motivet
torka och det är därför ganska tidskrävande
på sitt sätt även om själva påsstrykningen av färg
går fort. Jag ska börja med det som jag tror är det
det enklaste av motiven. Päronet!

Det kommer kanske bli en affish i veckan och

jag räknar med 20 i antal av varje

Recension: The Clash

2011-12-04T10:23:00.001-08:00

The Clash!

Skamligt tidigt har jag läst klart The Clash. Redan 3
veckor innan jul tog julklappsboken slut. Den innehöll
ett av mina favoritbands egna story i kronoligskt upplagd
form. Jag fick boken långt innan jul och kanske är det
anledningen förstås.

Men den blir väldigt lättläst när man är högintresserad
av de fyra punklegenderna.

Innehållsmässigt faktiskt lite av en besvikelse. Mycket
är bara nedtecknade intervjuer från en dokumentärfilm
som gick på televisionsburken för int så läng sedan.

Och många sidor går åt att redovisa datum och platser
för alla spelningar som bandet gjort. det är nördmaterial
och borde kanske höra hemma på, och finns säkert på
nån internetisk faktasida. Det känns som utfyllnad.

Bokens behållning är när de fyra medlemmarna i det fria
funderandet lägger fram sin historia så som de själva
upplevt den. små skillander mellan medlemmarna gör
också det hela mer trovärdigt. När Strummer tyckte en sak
skett på ett sätt så tyckte Topper att det samma skett
annorlunda. lite som livet faktiskt är.

Gammal skåpmat i en trevlig pocketförpackning.
Betyg 2 af 5

En rysar-ramsa

2011-12-04T05:27:00.000-08:00

Ramsa för viskningar

nu kommer på vägen
denna ovädersnatt
en man i stormiga kläder
en man i blåsande hatt

han är långt från framme
på fötter som vägrar gå
när de ser ett gammalt hotell
och därför knackar han på

när någon sen inte öppnar
lutar han huvudet intill
dörren viskar hans öra
öppna mig är allt jag vill

mannen som kommer in
och finner i en foajé
en rumsnyckel som också viskar
jag passar i dörr nummer tre

rum nummer tre viskar hemma
bädden där viskar ett sov
mannen faller i sömnen
fast det viskas i hans alkov

väggarna där omkring honom
de viskar tills han stiger opp
fastän han ännu sover
viskande styr nu hans kropp

de viskar gå ner i källaren
och det är vad mannen gör
lägger sig lyssnar i golvet
det blir det sista han hör

de viskande tar tag i mannen
drar honom i underjord
förlorad alltid är mannen
i dessa viskande ord

7 affischer

2011-12-02T01:49:00.000-08:00

Sju posters som jag designat. Målet är att omvandla dem
riktiga pappersposters. Föra dem ut från den digitala världen.
Sedan ska det bli utställning nånstans.

De ska "produceras" med old school screen print teknik och det
medför att varje kopia får sitt egna lilla unikum. Det blir så
grymt roligt att lära sig. J är mentorn och päronet är första

föremålet som jag ska ge mig på! Beware!

Posters screen printed

2011-12-01T10:49:00.000-08:00

..det är hos gamla vännerna på Swedish Merch som jag ska få
gå utbildningen. Saken var att jag har gått och fundrat på detta
med att göra lite posters.
Jag hörde slutligen med J och han sa det så rätt:
Håkan, kom ner så visar jag lite och så blir det än mer svung
i konstverken.

Och det har han rätt i som tusan. Vi har en införträff på måndag
och på Tisdagen sätter det igång. I väntan har det gått spinn i
fantisatorn och jag har designat fram 7 stycken postersbilder.

Sen får jag lägg band på mig och vi får se vilken/vilka som
verkligen kommer landa på papyruset. i vilket fall: detta är
början till utställningsmaterial och jag hoppas att få komma in på
Ögir igen eller möjligen kan det bli något under kulturkalaset
som stada annordnar under våren.

En tröja för eremonaut

2011-12-01T10:03:00.000-08:00

Eremonaut-tröjjan blev riktigt fin får jag lov att
utbrista när K skickade den här bilden. Den kommer
snart finnas till försäljning och det är baktanken att
t-tröjorna ska hjälpa till att hålla driften av eremonaut
igång.
När K bad mig rita något skalbaggit så tok det inte
lång tid att rita djuret. Skalbaggar kännas rätt sköna
att rita i detta sammanhang eftersom det just här inte
behövde ha liknelse till något existerande otyg. Den gör
sig fint på tröjjan och det blir kul att få lägga vantarna på
mitt exemplar.

kurs!

2011-11-30T07:59:00.001-08:00

Jag ska på kurs minsan! att göra posters!

Ramsa för Aghata C

2011-11-29T05:57:00.000-08:00

Ramsa för Aghata C

det bor en gumma i vår by
väldigt gammal väldigt kry
hej till henne jag gick förbi
blomsterhuset som hon bor i
bland ros och ört och andra blad
vinkar hon mig alltid glad

men alltid var det inte så
maken söp och slog dig blå
brutna ben och läppen sprack
gud hör bön och gubben stack
säger gumman och bara ler
säger sedan inget mer

jag anar därför en hemlighet
är det så som jag tror jag vet
ligger under ditt blomsterhav
en stucken gubbe i påtad grav
äsch sånt trams ta en ros en röd
tack den var fin och luktar död

*

Två vänner om hösten

2011-11-28T08:23:00.000-08:00

roligt med denna skapelse är att bakgrund blev av
sig själv passande av slump i datorn när bildens
överförelseprocess var klar.
Effekt blev det att lägga in två enkelt tecknade djur
bredvid trädet om än själva motivet för mig är trädet.

Trädet står på vår parkering.

Metallica Lou Reed

2011-11-26T22:10:00.000-08:00

När jag fick höra om Metallica & Lou Reeds sammarbete och
kommande album så fick det mig i ett tillstånd som jag inte helt
kunde greppa. Jag kunde imaginärt inte föra de två samman &
tänkte därför att det kommer bli spännande att höra hur det
låter.

Nu har jag omsider fått tag på mitt exemplar av utskällda Lulu
och det visar sig tyvärr att det var en skiva utav ointressant slag.
Jag har inte helkoll på Lou Reed mer än att han var i A Warhols
stall och väser om walking the wild side. Mötet mellan de två
musikakterna vinner utav tvekan Reed på. Det låter som han &
Metallica är snarare ett ganska dåligt kompband. De spelar tråkiga
låtar som kanske försöks gjorts originella genom att vara plågsamt
långa. Faktiskt är det hela en samling skräplåtar.

Det är dock intressant att två erkända musikakter möts såhär.
Hoppas att det sker oftare i framtiden. Inte mellan dessa just men
mellan andra. U2 meets Britney Spears! Thåström och Linda Bentzing,
Madonna plus Kraftwerk. INTRESSANT!!

Köp inte Lulu

En teckning

2011-11-26T22:07:00.000-08:00

dont leave me now

Revyn på Ögir

2011-11-26T06:25:00.000-08:00

Såhär blev revyaffishen för nyårsrevyn 2012.
kommer spelas på Ögir och är toppskoj kan misstänkas
med sådan tjusig poster. Ögir om man vill ha mer info
om tokigheterna

Edgar Allan Poe - Sällsamma Historier 1938

2011-11-23T08:06:00.000-08:00

Det behöver man visst inte men om man ändå ska

erkänna en viss nördighet så är det gällande Edgar Allan Poe.

Jag har några böcker av honom i olika översättningar och

läser dem från och till. Sällan sedda verk, oöversatta verk och

lite sådärnt. Ingen stor samling. Men en samling.

& det allra finast i denna modesta samling är en bok

från 1938. Sällsamma Historier heter den och är en

ofta återutgiven samling med Poes bästa och mest

rysliga berättelser. Denna utgåva är int första tror jag

men skönt patinerad och det passar så bra i språket att ha

en lite högtidligt åldrad ton. Kanske var det skrivet med

flit även då. men det passar.

Boken är tjock och varje berättelse har en illsutration på

glanspapper. Mycket snyggt och jag tror utan tvekan att

det var en mycket lyxig bok när det kom ut.
Grymt koolt att äga den.

Tröjbild

2011-11-22T04:30:00.000-08:00

Kanske till en t-tröj

Kulturkalas 2012

2011-11-22T02:05:00.001-08:00

Jag har blivit inbjuden att medverka vid Köpings
Kulturkalas 2012 om jag så önskar. Det var roligt
att bli betänkt i sammanhanget. Måleri eller poesi
eller vad som ska ske vet jag inte riktigt ännu men
det finns lite tankar & idéer. Mycket mer än så vet
jag heller inte att meddela eller fundera om.

Voff

Barn

2011-11-19T07:25:00.000-08:00

Inte det vanligaste ritjobbet. Är en bild till min
fina fru och hennes kneg. Barn från världens alla
hörn och den ska pryda en drös trivselregler i
matsal.

Gott för själen att rita sådant ibland oxå ska medges

Ritat svart & rött

2011-11-17T02:32:00.000-08:00

En studie i & försök att efterlikna en 60-talisk grafisk stil som
fanns & som jag é förtjust i. Bilden börjad elev & blev sluligen
bara naivistisk. Men den blev fin. liknande ett motiv som jag målade
som tavla för länge sedan.
-
Svart & rött är snyggt.
-
Ett helt annat litet sidoprojekt har gått i stöpet & de e trist. Vet
inte riktigt vart det ska ta vägen.
-
Känner mig kreativ & otålig. Det är inte den bästa kombinationen.
-
Ett annat helt annat sidoprojekt har vaknat via infall & kan bli en
kul grej för mina strösselbilder.
-

En svart dikt med knorr

2011-11-16T02:44:00.000-08:00

Ramsa på yttersta dagen

~

Livet är svart.
Döden är vit.

Himlen är blå.

~

Hur kommer jag dit?

Döskalle med färg

2011-11-15T05:40:00.000-08:00

Snurrstilen kan jag kalla den tidskrävande men
själsligt välgörande stilen som jag håller på att
testa med för tillfället. Dem är sprungen ur den
"gamla stilen" by-the-way.
Detta är en naivistisk döskalle med olika färger.

Sorgens svarta paraply

2011-11-14T04:28:00.000-08:00

Ensidaserie. Ganska skissartad men det har sin charm.
Kanske görs om. E dock nöjd över frånvaron av ord samt
ett öppet slut. Varför gråter figuren? Paraplyer i sig är
förövrigt en stor inspirationskälla för mig.

Jag räddar en bok

2011-11-13T01:27:00.000-08:00

Till Vildingarnas land läste jag som barn. en otroligt
bra barnbok. jag minns inte så mycket av den egentligen
men de helt tokbra teckningarna och magin i motivens
innehåll har levt kvar i mig. Bokens olydiga pojke med
en kattpyjamas och hur hans säng förvandlas till
träd och skog var en klockren passage rakt in i en annan
värld. Slutligen de helt vänliga monstren som möter
pojken i själva vildingslandet.

jag blev eld & lågor när jag först fick höras om filmen. Så
väntade jag otåligt in året 2009 när den slutligen kom.
men jag gick ändå int epå bion. Och jag gick ändå inte och
hyrde filmen. Nu har filmen fått något år på nacken
till-o-med och jag spontanlånade den på biblioteket. men
något bär emot att se den.

Så förstår jag: jag ska inte se den. Den kommer förstöra
något med minnet jag har av boken. Vilken tur att jag insåg
innan jag tryckte play på dvd-spelarn!

2 bilders

2011-11-11T04:50:00.000-08:00

Tid är det svåraste med dessa teckningar. tålamod.

Resultatet blir ganska fint tycker jag men man må ha
en tanke vart det ska ta vägen innan man sätter

igång. det är det snurriga som tar tiden och verktyget
är kulspetspenna. lämpliga göromål under fikaraster
på jobb. ett hjärnhalva i kaffesnacket, en hjärnhalva i

pappret.

Om Spökvatten och mystisk musik

2011-11-10T10:30:00.000-08:00

Vete tusan vad det blir av musikprojektet Spökvatten men att
Robert Hrušovar är rätt person att ta det hela från tanke till
verklighet är utan tvivel. Jag har lyssnat på första skiss, eller
ljudbild, och det som hamnade i öronen var grymt bra.

Känslan-tanken-visionen är att få till spökligheter i ljudform.
Det har Robert fixat. Nu har jag börjat fila på en första text
och det är lite nervöst om jag kommer kunna leverera något
motsvarade i kvalité. Men jag ska göra mitt bästa och det
är också en stimulerande utmaning. Det verkar som det vill bli
svensk text lite otippat. en text har satts igång. underligheten
är också att det ska sjungas och därmed passa i rytmiken.
kanske vänds det om.

Ett mysterium är att med en musiker och lyssna hur han kan
forma sin skapelse till känsla. att kunna spela någo specifikt
som man vill ha fram. hur görs detta? hur kan tex ett visst
ackordbyte låta "spökligt" när andra låter kanske "happy".
Varför ger somliga ljud kalla kårar? Mystisk. En kod finns
väl där men den kan jag inte greppa.

Men det är musikens hemlighet. Skapandets inre väsen.
Finns det sammalika i mina teckningar och texter. Hur vet
jag att jag rita rätt? man bara vet. men vad är det egntligen
som säger att jag fick till bilden eller orden. ? Mystiskt

"Härligt miserabel" Benjamin

2011-11-08T04:16:00.000-08:00

Jag har fått en till recension av serien Benjamin. Läs
vad eremonaut tycker Här
eller läs urklippet nedan!

Håkan Eklund känner vi igen från i våras, då jag
recenserade hans illustrerade diktsamling Spöken i 33 A.
Nu är Eklund redan tillbaka. Hans nya bok är utgiven
på förlaget Pupill och heter Benjamin. Benjamin är en
seriebok vars innehåll utgörs av sextio stycken svartvita
Benjamin-figurer (alla har samma grundutseende och
enligt förordet är de olika inkarnationer av samma figur)
som var och en upptar en serieruta och har en kort text
under sig. Eklunds estetiska plattform är uttalat
konceptuell, och jag uppfattar Benjamin som en sorts
naiv och åttiotalistisk kombination av Gary Larsons
absurda enrute-serier och Ulf Lundkvists tragikomiska
kvarts-existenser. Eklunds Benjamin-figurer är härligt
miserabla, och liksom Larson och Lundkvist har Eklund
en förmåga att förstora det absurda och groteska genom
verbal korthuggenhet och stilistisk/visuell stillhet.
Eklund är bra på understatements, och hans genomgående enkla
bildupplägg fungerar utmärkt tillsammans med de absurda
texterna. Det skapas en intressant friktion mellan de hemska,
patetiska, ironiska och satiriska texterna och
Benjamin-figurernas stela grimaser. Trots bokens grova
innehåll har Eklunds humor hög kvalité. Någon text kunde
nog ha utvecklats eller utelämnats, men Benjamin är oftast
oerhört underhållande, ofta riktigt hemsk och ibland
utstuderat smaklös. En Benjamin-figur har t.ex opererat
bort ett bröst (Benjamin är tydligen gränslös och också
transsexuell enligt Eklunds härligt tänjbara logik).
Figuren tuggar desperat på naglarna, och under bilden står
det: En tumör borta och hela kvinnligheten.
En annan Benjamin-figur vräker i sig mat. Bildtexten
lyder: Det är bara fel på ämnesomsättningen. Någon kan
ju invända att detta helt enkelt inte är okej, och jag håller
absolut med om det, men vill tillägga att det är helt
okej för mig att Benjamin inte är okej. Jag skulle utan tvekan
kunna skämta om mig själv lika grovt som Eklund skämtar
om Benjamins nojor, rädslor, missuppfattningar,
självupptagenhet, ångest och patetiska misstag. Jag har
alltid plats för kolsvart humor, och jag kommer på mig själv
med att skratta högt flera gånger under läsningen av
Benjamin. En av mina nuvarande favoriter är den mustachprydda
Benjamin-figur som håller en kladdig bäbis.
Bildtexten lyder: Han spyr på mig och jag spyr tillbaks.
Vilken modern grötkokande far har inte känt så?

Benjamin är en ovanlig och respektlös seriebok som bör kunna
uppskattas av öppensinnade och politiskt inkorrekta
läsare av Gary Larsson, Ulf Lundkvist och Joakim Pirinen.

Håkan igen:
Känns grymt kul att eremonaut tycker om Benjamin!

Recension av Benjamin

2011-11-06T22:25:00.000-08:00

Jag har fått min första recension av Benjamin
Den kommer från en serieblogg. Klicka här
eller läs nedan!

Benjamin av Håkan Eklund

Så har jag alltså fått läsa nåt helt nytt. Håkan Eklund
har gjort en serie som heter Benjamin, som getts ut
som e-bok på Pupill förlag. Nå, så va tycker jag om det?
Både och. Dels pratar vi om humor, vilket är helt hopplöst
subjektivt. Jag är kanske för gammal, jag har lite samma
förhållande till Sara Granér. Ibland skrattar jag som en
tokig, ibland fattar jag precis ingenting. Så är det med
Benjamin, även om jag kanske inte skrattade som en
tokig så tyckte jag stundtals att det va träffsäkert
och snyggt. Nu pratar jag om texten, bilderna är ett
kapitel för sej. Och ett väldigt viktigt kapitel för det är här
som Håkans tanke med serien blir tydlig, det är detta som
är konceptet och det som gör serien klart udda.
Den är udda inom en relativt väldefinierad form,
enrutestrippen. Vi vet alla hur den ser ut, det är tex
t och en ruta med olika figurer. Oftast berättar bilden
lite till, utöver det som texten ger. Så långt är det inget
konstigt med Benjamin. Det som är udda är att teckningarna
i Benjamin är så konsekvent gjorda i en stramt hållen
naivistisk stil. Dom blir nästan som symboler mer än teckningar,
om det är en beskrivning som går att förstå.
Det är snyggt men bilderna är ganska abstrakta.
Bilderna är till det yttre väldigt lika, det är samma huvud
som möter oss på varje ruta, typ. Dessutom ser huvet
mest ut som en dödskalle och det ger skämten en annan
smak än om det hade varit söta små hundvalpar på
bilderna. Här känner jag mej återigen gammal, det är nåt
som jag inte riktigt snappar här, nåt far över mitt huvud
och jag känner att jag inte riktigt är rätt person att bedöma
Håkan serie fullt ut. Det visuella kan man tycka mer eller
mindre bra om. Inte för att det blir tjatigt, för jag kan gilla
ett konsekvent genomfört koncept, utan för att jag efter
ett tag börjar längta efter andra bilder till nåra av dom skämt
jag tycker är riktigt bra. När det brann till i texten hade jag
gärna sett en helt annan typ av bildspråk, ett mer traditionellt,
med mer variation och mer "ovidkommande" detaljer som
på så sätt gett texten lite mer än va dom här bilderna gör.
Och som oxå hade lösgjort varje bild från dom andra i serien.
Detta är nästan värdelös kritik för det är så uppenbart att
Håkan inte velat göra så för hade han gjort det hade det ju
inte varit ett koncept, vilket det är nu, och som sådant är
det intressant för det är kul när folk gör nåt nytt. Det tycker
jag Håkan lyckats med. Han gör nåt udda i en gammal,
beprövad genre. Det ska han ha all heder för.

Slutsats: Klart som fan att ni ska läsa den!

!

2011-11-05T08:08:00.000-07:00

Theremin heter det. Instrumentet som skapar "spökljudet"
i gamla filmer från 5o-60 talet. Vad är oddset att 2 bekantingar
skaffar sådan utrustning samtidigt?

Så har dock skett.

Ouauuhuaaiiiiiiiiiiiiiiii

Asta Kask, Ögir Fredag 4:e November

2011-11-05T06:29:00.000-07:00

En t-shirt med världens coolaste tryck. Genialiskt grepp rent
designmässigt och att det nu är Asta Kask gör inte saken sämre.
För mig är detta absolut alla poäng! Även den gröna tonen i själva
tröjjan. I detta nuskrivand eså slår det mig att någon kanske inte
vet varför det är så bra tröja. men då ska jag tala om att det är för
att Svea gjorde en omröstning om Kärnkraftens varande eller inte
varande för en hel del år sedan. Den röda solen var nej-tack-sidans
kampanjbild.

Tröjjan handlade jag nere på det älskvärda Ögir, Köpings fantastiska
kulturhak. Hur fattigt vore inte utelivet vara om inte krögarparet
Granbergs had esin röda lada?

Asta Kask levererade låtarna på räls och efter had ha sett bandet
några gånger så märker man att de alltid ger valuta för slanten. De
har ganska många bra dängor och inte ett enda saknades när det
hela var över. Tajt i ackorden och tajt framför scen. En urkul kväll
för punkaren i mig och jag hoppas de kommer fler gånger.

Betyg 4 av 5

Spökvatten

2011-10-31T09:28:00.000-07:00

Det nyuppstartade musikprojektet har fått ett namn.

Det kommer heta "Spökvatten" och låtarna kommer bli
i spök & skräck-känsla. Det känns som hemmaplan för mig
vad det gäller textskrivandet framöver och för skaparen
av musiken så öppnar det en värld av möjligheter då det
finns mycket spännande stämningsljud.

Det blir riktigt koolt om något når färdigdestinationen
i projektet. Han heter R och är mannen bakom ebm-akten
Hatbrott och enligt uppgift en av föregångarna av
industrimusiken i Eskilstuna. Har lyssnat på lite prylar
han gjort och känner verkligen att det har hamnat hos rätt
figur.

Forts följa!

Alfons Åberg vandalisering

2011-10-31T09:26:00.000-07:00

Lekte med statsministerns fotografi och en Alfons-Åberg-bok

Musik

2011-10-27T10:17:00.000-07:00

Nytt projekt på gång. Jag känner mig orolig när ett projekt har
gått i hamn. Rastlöst och saknar skaparprocessen i samma
sekund som jag blivit färdig. Vet inte varför. men så är det och
när så sker så letar jag och sparkar igång en massa idéer. De
flesta bleknar efter någon sekund eller två.

Benjamin är färdig och ute. Novellsamlingen är skriven och
hos förläggare i väntan på tryck ( kallas att den ligger i pipeline ).
Och jag drabbades av ratslösheten.

Men nu har jag börjat se vad som kommer ske framöver.
Det är musik som kommer göras. Ett samarbete mellan mig &
en figur från E-tuna. Hatbrottsmusikern R. Han kommer göra musik
utifrån gamla visor som jag har skrivit för hundra år sedan.
därefter kommer jag göra texter och slutligen så blir det alltså
låtar. lite beroende på hur låtarna blir så komme rkanske jag
sjunga oxå. Alla praktiska föreberedelser är gjorda och det
är riktigt spännande.

Jag har fantisatorn på spinn och skriver ner stycken text men
det är i konflikt med mig själv, som vanligt, eftersom det i min
tanke ingår att själva musiken ska vara grunden hur texterna
ska vara. Haha.

Peter Dolving Aid & Jag

2011-10-24T05:33:00.000-07:00

Peter Dolving, sångare i The Haunted är min fejbokskompis och
han har skapat debatt bland sina följare genom att helt säga
sin sanning att han int ekommer kunna göra klart ett musik-
projekt om han inte har pengar för det. Helt sonika ber han
om en slant. Det blev ramaskri bland följarna. En del fattar
poängen - en del fattar inte poängen. men för Dolving är det
oväsentligt. Han behöver pengar för att leva och leva för
att kunna verka.

Jag tycker det är ett rätt grepp i varjefall. hans skapande är
ändå hans levebröd. jag drar paraleller till mitt eget. Det är
en hobbyverksamhet. men stundtals så tar det sig formen av en
bok eller en tavla eller något som jag kan tjäna en slant på.

Och precis som Dolving menar: Ryggdunk och hurrarop
saknas inte men att be någon lägga en slant för att ta
del av skapelserna är provokativt och då är få vänligt
inställda.

Jag tror de är var så han menar. Själv har jag under många
år hört, angående mitt tecknade, att jag borde göra en serie.

- Bli serietecknare, Håkan, säger uppmuntringarna.

Jag hittar en form i seriefiguren Benjamin och till-o-med ett
förlag som vill ge ut serien. Det känns roligt. och boken blev en
e-bok.

Nu har jag inga illusioner av att boken ska sälja som nån jämra
91:a Karlsson eller Fantom. Men när det blev dags så gjorde jag
mitt yttersta att sprida ut bland vänner & bekanta att jag nu
har gjort en serie som finns att köpa. Det var mail, skrivlistor,
fejsbok, serieforum och blogg. Jag jämförde priser på liknande
produkter och la mitt på ett hedersamt billigt fyrtio kronor.

Någon vecka senare så frågar jag förlaget om hur mycket den
har laddats ner. och faktiskt har den laddats ner några gånger.
men i så litet antal att jag kan räkna ut att ganska många rygg-
dunkar är tämligen innehållslösa. lite besviken är jag.

Objektivitet då? Ska man stödköpa fast man tycker det är
skidåligt? Måste det handla om pengar? Får man inte
gilla något utan att det förpliktar eller att man förbinder sig
till det ena eller andra? Kan inte kulturen vara fri?

Man får göra som man vill. Det är bara att det känns tråkigt
att misslyckas med underhållning av anledningen att
nästan ingen överhuvudet taget bryr sig. 40 spänn är kanske
mycket. E-bok kanske e krångligt eller fel för serier?

Jag vet inte. Men framtida seriealster publiceras i byrålådan
misstänker jag. Hoppas inte Dolving & hans musik hamnar där.

Dolving

Min seriebok Benjamin

**

Åeranvändande

2011-10-21T23:55:00.000-07:00

Återbruket! För en nåt år sedan ritade jag en rondellhund
till hem-reagge-figurerna Dag Vag. De ändrade sig & gjord
inte nån tröj av motivet som det var tänkt.

I år har jag blitt tillfrågad om att rita postern till Ögirs nyårsrevy
och efter lite snabbsnack med Granberg dök gamla idén upp

igen. Så det blev någon slags återvändande.

Den gula är alltså den nya. Kul att leta fram gamla bilden &
jämföra likheter och olikheter.

Benjamin + Pupill = Sant

2011-10-18T10:38:00.000-07:00

Pupill Förlag har nu släppt ut min seriebok Benjamin
till hela världen. Det är en elektronisk bok som kostar
40 kronor att ladda hem och då får man 60 sidor av
min otyglade humor levererat av figuren Benjamin.

Det är väldigt kul att Bnejaminprojektet gick så bra att
det nåt till publiseringen i Tidningen Kulturen samt att
Pupill gillade så mycket att det antagits och getts ut.

Jag funderar redan på uppföljare. Men det får bli när det
blir. All hjälp att sprida Benjamin tas tacksamt emot.

TJOO!!!

Ladda hem via länken högst upp. där finns smakprov och
information. om någon vecka kan man ladda till ipad och så.

Extra nummer innan

2011-10-17T10:39:00.000-07:00

I väntan på att Benjamin e-book komme rut har han,
seriefiguren, börjat pocka på uppmärksamheten igen.
Kanske för att jag är mellan projekt just nu. Jag börjar
fundera i Benjamintankar igen och skriver ner dumheterna.

Idag ritade jag fram två av dem också. Som nån slags
extranummer innan. De är ju inte med i boken

Benjamin the e-book

2011-10-13T04:37:00.000-07:00

Omslaget till Benjamin. Nästa vecka blir min serie
verklighet. Det är en e-bok som man laddar ner till
sin dator eller mobil eller så. Högst modernt och ett
passande format för serien.

Jag sa förlaget: Gör ett omslag hur ni vill och det blev
som ovan. Jag är grymt nöjd med det. Hade int fått så
snyggt eller "rätt" om jag fixat själv.

En bild fö Zack

2011-10-12T06:15:00.000-07:00

Gyklaren Zack vill ha en bild till sin gatu-show och
som ovan ritade jag fram till honom. är inte okejad
från herrn ännu men.

En dikt

2011-10-11T05:13:00.000-07:00

Från ett annat håll

Där finns den riktiga tanken

Där finns första meningen

Där finns den enda känslan

[ Inte längre är den min ]

Som Skuggan säger

bortfallen från sig själv

Elda på vackra Sol!

[ Du är mitt liv ]

Jag ler

2011-10-07T04:11:00.000-07:00

Idag fick jag klättra upp i fönstret och ta en bild på mig själv
till Pupills hemsida och författarpresentationen. Jag har rätt
lurigt med fotografier. Eller int det. Jag har nog ett stelt ansikte.
För ofta när mitt fotografi skall tagas så säg fotografen: Le då!
..och saken är den att jag redan ler. Jag ler vänligt och glatt och
fint. Så känns det i hela ansiktet. Men det syns inte riktigt utåt.

Ler jag en liten liten gnutta till skulle det spricka upp i ett flin.

På fotot här ovan tror jag att jag lyckats se leende ut. Det är
i varjefall bilden som blev bilden.

Novellsamling komplett

2011-10-05T12:36:00.000-07:00

Det blev den sista illustrationen för novellsamlingen. Och det
hamnar i ett skeede nu där jag kan se åt vilket håll det lutar
med ditten och datten. Därför byter den plötsligt till sitt riktiga
namn. "Sista hemligheterna i Projektet Lajka" kommer den
heta och döpt efter den novellen som fick sin illustration sist.

Jag går händelserna i förväg och leker med hur omslaget kommer
se ut. Boken är så långt bort men ändå är den nära. Den är klar
men inte fixad, pimpad, smyckad. Den är kött och ben men int nå
skinn.

Det blev en novellsamling. Allt man vill kan man göra!

Benjamin i en bok

2011-10-05T10:05:00.000-07:00

Jag har fått en kompis i pupill-förlag med min figur Benjamin.
De kommer ge ut Bnejamin i pdf eller e-bok eller va de heter.
Då kommer man kunna ladda hem sin bilderbok til ldator eller
i-pad eller telefon eller nåt. Det känns riktigt roligt att få ha med
Benjamin där.

Jag har haft funderingar med vart den rackaren ska ta vägen och
när jag hittade till pupill stod det genast klart. Det ska ju bli
modernt och elektroniskt.

bilderböcker passar riktigt bra i cybervärlden & det blir ju ett
inte lika högt pris som pappersboken innebär. HURRA!

Bilderna kommer fortsätta gå i tidningen kulturen men för den
otåliga är det här topp-topp-goda nyheter! Mer info kommer!

En bild

2011-10-04T04:25:00.000-07:00

sista bilden till novellsamlingen igen! det kommer extra
ur ritpennan. och det gör ju inget egentligen. har inte
bråttom med färdigheten.

En färdighet

2011-10-03T07:47:00.000-07:00

Detta är den sista bilden till min novellsamling. Nu är den klar.
Men ändå inte. den är utskickad till några kamrater för feedback
om läsvänlighet & sånt. Korrekturläsning, typ. Jag ska också läsa.
Ord för ord. tänka och fundera om det kan fungera.

Sedan till förlaget.

Gott

Snipp-snapp-snut

2011-10-02T10:42:00.000-07:00

tre illustrationer till novellprojektet. Jag tror alla är
klara nu. det känns så. och man får lita på den känslan

tänker jag då.

Ett samtal i ett bibliotek

2011-10-02T03:22:00.000-07:00

Ännu en illustration till min novellsamling. arbetet börjar nå sin
färdighet. skriverierna är färdiga och en del bilder ska ritas innan
det skickas till förlaget. Denna bild blev ganska fin tycker jag. hela
den aktuella novellen har allt en novell brukar ha. ett samtal i ett
bibliotek med konjak och öppen spis och allt. Bilden blev också
"typisk" men ändå i egen stil. mycket nöjd. inte nyskapande på
något sätt men rolig att få till.

~

Har beslutat mig för att inte vänta på Lycy Films längre och har
hoppat av manusskrivandet där. de la ju arbetet i malpåse men
nu har jag meddelat att jag inte är med längre när de startar
igen.

~

Novell: Om änkefru Zola och hennes fall

2011-09-29T05:03:00.000-07:00

Om änkefru Zola och hennes fall

Den stackars lilla änkefru Zola hade fått en kräfta i magen. Den har spritt sig hit och den har spritt sig dit sa doktorn när hon alldeles för sent sökte hjälp med besvären. Nu har du inte så mycket tid kvar att glädjas av fru Zola. Hör av sig när Morfinet behövas. Till dess uppmanar jag dig att avveckla saker och ting.

~

Änkefru Zola låg vaken hela natten för det här. Det hade ju varit ganska mycket att orka med den senaste tiden. Ingen fanns vid hennes sida. Inte några vuxna barn. Inte någon supande man som slog henne då och då. Ingen ville bära detta hemska med henne.
Orken hade runnit ur henne och sybutiken var därför eftersatt. Mycket sjuk. Lite kunder och hand i hand marscherade problemen fram över vår Änkefru Zola. Doktorn hade sagt det rakt ut. Nu väntar prövningarnas tid. Sjukdomens grand finale.

I gryningen föll änkefru Zola ned på knä och bad till heliga Maria om förlåtelse. Sedan klädde hon sig i en enkel kjol, öppnade vardagsrumsfönstret, steg upp på fönsterbrädan och lämnade sin lägenhet på våning tretton.

Vid våning sju satt en katt i fönstret. Katten blev rädd.

Vid våning fyra störtade hon in i en varm massa. Änkefru Zola blev mycket förvånad och farten avtog drastiskt. Änkefru Zola och det varma trasslet tumlade in i husfasaden, for i väg lite snett utåt grönområdet vid cykelställt och slog där ned i marken. Hon och den varma massan rullade runt några gånger innan det allt stilla.

Änkefru Zola satte sig upp och tittade vad hon satt på. Det var en stor tilltufsad vinge. Vingen tillhörde en ung och vacker man som tillsammans med sin andra vinge låg avsvimmad bredvid henne. En ängel var det som låg i gräset bredvids henne.

- Hallå, sa änkefru Zola försiktigt och petade på ängelns bröst.
- Vad håller du egentligen på med, sa ängeln och slog upp ögonen. Han försökte resa sig upp och änkefru Zola hoppade kvickt bort åt sidan.
- Förlåt, sa änkefru Zola, vi råkade visst krocka.

Ängeln ställde sig upp och inspekterade sina vingar. Han tittade oroligt på sina vingar. Den vänstra hade ett stort hål ungefär på mitten. Han slog ut vingarna och hoppade upp i luften där han slog med dem en gång men han lyfte inte utan for genast ned till marken igen. Han vände sig mot änkefru Zola och suckade.

- Den är trasig. Det var inte bra. Trubbel.
- Jag är hemsk ledsen.
- Vad gjorde du där i luften?
- Jag ..hoppade.
- Vadå, sa ängeln med en förvånad ton i rösten. Försökte du ta livet av dig eller?
- Ja, sa änkefru Zola och slog ned blicken.
- Men det är oförlåtligt, sa ängeln upprört.
- Jag vet, sa änkefru Zola och skämdes djupt.

Ängeln tittade återigen på sin vinge och suckade. Sedan tittade han på Zola.

- Hur gick det med dig då?
- Jag mår helt bra.
- Jag skulle behöva hjälp med det här, sa ängeln och höll fram den trasiga vingen.
- Hur, undrade änkefru Zola och kände på de vackra fjädrarna.
- Du kanske vet någon som skulle kunna sy fast ett tunt tyg framför hålet?
- Vi går upp till mig, sa änkefru Zola och log.

~

Änkefru Zola hade en hel del tyger, trådar och nålar hemma och hon var faktiskt professionell i sykonsten. Ängeln satte sig i soffan och änkefru Zola satte genast igång att tråckla fast det vita satintyget uti den trasiga vingen. Hon arbetade effektivt under tystnad och ängeln satt mest och tittade ut. Efter bara en kvart var hon klar. Hon la nålen åt sidan.

- Sådär, sa änkefru Zola.

Ängeln höll upp vingen och prövade den försiktigt. Så log han mot änkefru Zola.

- Vad duktigt du är! Tack så mycket. Tack så hjärtligt mycket!
- Det var så lite så.
- Nej. Du förstår inte. Att hålla på och flyga bland det jordiska är inget som uppskattas hos de bestämmande. Nu kommer jag klara mig undan. Jag är djupt tacksam. Det är dags.

Ängeln reste sig ur soffan.

- Vänta, sa änkefru Zola.
- Ja?
- Du kanske kan hjälpa mig så som jag hjälpte dig?
- Vad vill du ha hjälp med?
- Kan du ta bort min sjukdom? Kan du ta min cancer?

Ängeln såg tveksam ut. Men så log han och satte handen mot änkefru Zolas späda bröst.

Änkefru Zola fylldes av en het värme och ur henne flödade svärta. År av sorg försvann rakt in i ängelns hand. Ljuset ljusnade, färger klarnade och livet blev gott. Hon var lätt igen. Hon var klar. Hon var glad i själen.

- Känns det bättre, sa ängeln.
- Åh. Tack, sa änkefru Zola med tårfyllda ögon. Tack! Tack vackra ängel!
- Varsågod. Okej. Nu är det hög tid för tack och adjöss.

Han tog tag i änkefru Zola och de flög ut genom fönstret.

- Vad gör du, protesterade änkefru Zola.
- Det är inte jag som gör, sa ängeln och släppte änkefru Zola.
Ängeln flög mot himmelen.

Änkefru Zola föll.

Katten på sjunde våningen sov.

Slut

Ett spöke till dig

2011-09-28T04:11:00.000-07:00

Berättelserna till min novellsmling är klara. Möjligen har en till
rackare dykt upp. men det är en ganska bra novellidé så den ska få
ligga kvar och funderas färdigt innan jag börja skriva den. och e de
innan deadline så är det gott. Är det inte innan sån gör det inget.

Ritar bilder till berättelserna nu. Det är roligt och jag tränar också
då på att iklädda mig illustratörens rock helt och hållet. Jag förösker
göra bilder som alla passar ihop i stil men ändå är varierande och ge
varje saga sin egenhet. lurigt men kul.

Denna ovanliggande är den senaste.

Int nå Bryderi

2011-09-27T03:44:00.001-07:00

Inte funderar jag på att köra utan längre. har man skrivit
3 böcker med illustrationer så får man fortsätta kombo-språket.
jag märker ju också att även om denna samling av noveller och
skriverier möjligen inte är så poetisk som mina tidigare böcker
så finns och kommer det ändå finnas släktskap i stil och format.

Sedan är det ju faktiskt roligt att rita

Bryderi

2011-09-26T05:33:00.000-07:00

Jag har skrivit nu. flera noveller. 100 sidor. allt klart.
men. Får tanken. jag ska inte. ha. illustrationer. ?.

Tomas DiLeva Parken Zoo

2011-09-26T05:25:00.000-07:00

En vacker höstdag som IF METALL hade hyrt hela Parken Zoo
för knegarna. Jag och familjen åkte dit och vi kom lagom för att

få se Tomas Dileva uppträda. Det var en trevlig upplevelse. Han är

en perosn som har en bakåklutat framtoning på scen och jag finner

mig stå och fundera på hur han kan få det där att verka så

enkelt. Han arbetar ju med flummet emot sig.

Nu har han i-o-försig hållit på med sin egna lilla stil ganska länge

och folket har lärt sig hur man ska förhålla sig till hans egenhet.

Mellansnack var underhållande och annorlunda.
Konserten var ganska kort tycker jag men han spelade alla de

bitar som man kan förvänta sig och på det hela taget var det en

väldigt superduper trea i betyg.

3 af 5

En dikt!

2011-09-23T04:27:00.000-07:00

Frågeformulär

Säg mig din plats nu
i denna tid!
Framför mig, bakom mig
eller bredvid?

Tycker du som jag?
Vad är din tro?
Bygger du nya?
Bränner du bro?

Var blåser vindarna?
Stormar ditt hav?
Litar du på mig?
Ger du dig av?

Håller du löften?
Håller du med?
Står du rakryggad?
Ligger du ned?

Säg var du står!
Säg vad du har!
Vad fan är din tanke?
Vad fan är ditt svar?

~

fråga på undra du

men som du ser

jag står där jag står

inte nåt mer

Dr Krabba möter Benjamin

2011-09-22T10:56:00.001-07:00

Och såhär blev svarsbilden. Extra roligt är att man kan
läsa de efter varandra. Konstig men häftig känsla att se
en annans version av Benjamin.

Haha!

Benjamin möter Dr Krabba

2011-09-21T12:50:00.000-07:00

Tidningen Kulturen kommer utöka seriegreppet och
därigenom kommer Benjamin få sällskap av en Dr Krabba.
Vi gör en inledningsgrej med Benjamin och Dr Krabba i
samma rutor. som bifogad blev mitt hopsnurrade möte.
Blir intressant att se hans version av Benjamin. Lite läskigt
att låna varandra figurer men jag tog den säkra vägen och lät
Benjamin vara "förloraren".

Förövrig tär det bra att Kulturen "anlitar" mer serier. Hoppas
ännu fler vill komma med!

:)

En bild och en kort roman

2011-09-20T05:36:00.000-07:00

En mer passande bild till Skärvanovellen. Denna får bli vid berättelsens början
och den andra mitt i. toppen. Bilden är mer passande för att den är alltså mer
inte specifikt föreställand enågot utan mer en rådande känsla i det som komma
skall i berättelsen. Gutt. jag är nöjd.
~
medverkar i tävling gör jag. Chanslöst för det var så många medverkande men
skrivartävlingens uppgift var kul. "Sex ord räcker" skriv en roman. Temat
är livet. mitt bidrag blev

"Dagen är ankaret mellan nattliga äventyr"

Låter nästan som en klokhet!

Monolog för Vincent Price

2011-09-15T10:54:00.000-07:00

Monolog för Vincent Price

Jag vet inte vad jag ska göra med min agent. Han ringde för en stund sedan. Uppspelt i sinnet över ett anbud som lagts fram. Det är väldigt angeläget, sa han, att jag tar den här filmrollen. Doktor Zoctopus heter karaktären. En galen vetenskapsman som experimenterar med sin egen kropp. Tydligen är rollen specialskriven för mig. Färgfilm naturligtvis och, som han sa, rollen som kan få fart på karriären igen.

Vad vet han? Den där jävla agenten sitter på sitt feta arsle och plockar mig på stålar utan att göra ett förbannade dugg. Min karriär rullar! Jag är känd över hela Amerika. Jag är känd över hela världen. Det finns ingen som inte fått kalla kårar av min Edgar Allan Poe tolkning. Det finns ingen som inte berörts av min utsatthet i The last man on Earth eller hur jag känsligt jag gestaltade Geoffrey Radcliffe i The Invisible man Returns. Jag är älskad!

[ Tänder en cigarett ]
Äh! Vem försöker jag lura? Jag är medveten om vem jag är. Jag är, och förblir B-filmskungen. Det är bara den där agenten alltså. Han behöver inte påminna mig om det här haveriet till skådespelarkarriär.

Men du måste raka av dig mustaschen, sa han. Doktor Zoctopus har nämligen inte ett enda litet strå på huvudet. Och jag kan gå med på det! Jag kan gå med på att ta bort mitt bakåtkammade Vincent-Price-hår och jag kan raka bort mitt höjda Vincent-Price-ögonbryn. Men mustaschen.. min tunna, lågliggande Vincent-Price-mustasch. Den rör jag inte.
Hur fan kan någon påstå att rollen är specialskriven för mig! Jag har jobbat med det här i över femtio år. Alltid.. nästan alltid, har jag haft mustasch. Det vet man om man ”specialskriver”. Min mustasch är mitt signum. Det är med mustaschen på min läpp som jag har mött The Bat och The Fly. Det är med mustaschen som jag har tampats med plastiska benrangel och blodtörstiga monster. Det är i mustaschen som..

[ Fimpar cigaretten ]
Jag gör alltid mitt bästa. Jag är bra i rollerna. Jag respekterar mina medspelare och filmfolket. Jag har överseende med bristfälliga produktioner. Jag sätter på mig lustiga hattar men jag gör mitt bästa! Hur fan tror han att det känns? Jag vet att jag aldrig blir Errol Flynn eller någon annan jävel. Jag vet att Hollywood är ett riktigt skitruttet monster. Mycket värre än något av alla hemska saker jag stött på i någon av mina filmer.
Vet du? Jag gjorde reklam för cigaretter. Jag log och rökte och log och rökte och vips så gör det jävligt ont i lungorna och den ena är borta nu och jag är gammal som fan. Men jag fortsätter le och röka och ljuga åt Hollywoodhoran att alla är jävligt lyckliga här. Vi är fina människor.

Mustaschen är fan min sista värdighet ..var är rakhyveln?

Slut

Illustrerad novell

2011-09-15T04:17:00.000-07:00

Jag har skrivit färdig en till Novell till min nästa bok. Den var väldigt
stimulerande att skriva för den var i handling fri att ta de vägar den
ville gå. Så blev det också en annorlunda histroia tycker jag.

Har ritat en illustration till berättelsen som ses högst opp. Den är
jag toppnöjd med och också den andra som jag gjort tidigare. Men
frågan är om illustrationer ska vara med? Jag har förvisso haft det
så i mina tidigare böcker, att jag blandat text med bild och för det hela
totalintrycket så vore det passande.

Men det krumbuktiga försvinner om man gör en illustration mitt i
texten om den inte är mer allmängiltig. som exmplet ovan: Den visar
en specifik händelse i historian och blir därmed en spoiler för den
eventuelle läsaren. Tänk: Man bläddrar ett blad, ser bilden och sen
måst man läsa om bilden liksom och det blir ingen överraskning.

Ett annat trubbel är också att man inte kan rita gubbar så där
speciellt mycket eftersom det lägger en bild i läsaren. Man säger
att figuren ser ut si eller så. Stämme rdet inte med hur någon tänkt
så blir det en grumsad läsupplevelse.

Summeringen blir: Måste, om det ska till ilustrationer i verken, hålla
mig till allmäna intryck: Till denna berättelse som handlar om en
frukthandlare så kanske en frukt, ett fruktbutik eller kanske en liten
blomma.

En bläckfisk

2011-09-13T05:54:00.000-07:00

Använde mig lite av "den gamla" stilen och det funkade helt okej i
slutresultatet när färgen kom på. Det är alltid lurigt med färgkombon.
Men jag tycks ha fatsnati turkos på sneare tiden. Återigen galla över
nazisterna som snodde rött-svart-vitt i sin flagga.

Skrivandet går bra och jag befinner mig nu där jag trivs som bäst.
Ett tydligt och faktiskt mål och samtidigt mitt i en berättelse som
blir lite som den vill. Man styr int ehelt utan lyckas hålla tillbaks och
låta det som ska berättas så att säga berättas i egen takt. hetsar inte
mot slutet. Ta de lugnt.

Sidonotis är att Du & Jobbet har hört av sig och undrat om jag vill skriva
krönikor igen. Och det passar faktiskt riktigt bra så jag har börjat med
det igen.

Veckans Benjamin

2011-09-10T07:57:00.000-07:00

Tidningen Kulturen fortsätter med mina benjaminsrutor. En ändring
är att det kommer fler i taget och framöver kommer även andras serier
komma att läsas där.
Jag tycker det är bra att Tidningen Kulturen breddar för serier är en
levande kultur som sällan får vistas så fritt som Benjamin har låtits gjort.

Blir kul att se de andra serierna som dyker upp.

~

Benjamin är ju ritarmässigt sett redan ett avslutat kapitel. Alla bilder är
ritade alltså. men det dyker upp lite nya dumheter då och då och jag har
bestämt mig att återfalla till Benjamin för rita då det behövs.

VOFF

noveller

2011-09-07T13:02:00.000-07:00

Jag har den senaste tiden skrivit på noveller som
i slutet är tänkt att bli deltagare i en samling
att ge ut som bok. Hoppas projektet håller ihop.
Men det ska nog int evara något problem. MEN det
är en utmaning för mig för jag har nämligen som en
målsättning att våga stanna i skrivandet, att ta det
lugnt och fundera på hur jag skriver.

Den sedvanliga tidsbristen är här en tillgång. Jag
kan tänka en hel dag för att sedan skriva ned ett
kort stycke. Perfekt.

Problemet: När den lilla tiden av faktiskt skriveri
infaller så har jag väldans lätt att prioritera bort
göromålet för annan förlustelse som tv, sova eller
bara slön-surf.

Karaktär är vad novellerna behöver. Karakär i sin
nedtecknare.

extra stöd

2011-09-06T10:13:00.000-07:00

Eremonaut har också haft vänligheten att publicera
mitt frustrationsbrev. Bara lyfta på hatten för allt stöd som
kommit in härna och därna

VOFF

Dubbelt i Tidningen Kulturen

2011-09-04T00:33:00.000-07:00

Tidningen Kulturen Klicka på vänsterlänk så kommer du till
veckans Benjamin. Känsligt ämne som skojas med denna gång.
Ett av målen med Benjamin var/är att försöka på provokation
och då hamnar denna ruta i kategorin sånt-skojar-man-inte-om.

Sedan har de också haft vänligheten att publicera min galla över
utkastningen från seriewikin. Jag tycker det var shysst som tusan
och även eremonaut kommer publicera tankarna som återfinns
under rubriken "Kulturen faller" .

Lite kul att röra om i kulturstuvningen om än det säkert gjorts
ett flertal tillfällen tidigare i samma ämnen. Fått god respons
från läsare.

The Indestructible Man

2011-09-03T05:42:00.000-07:00

The Indestructible Man.

Filmen kommer fårn 1956 och är inte en skräckfilm i ordets
rättaste bemärkelse. Snarare än detektivfilm med ganstrar,
snutar i kvinnor i dräkt. Och för att filmen innehåller allt man
någonsin kan begära så förtjänar den att få vara med.

Lon Chaney Jr, känd från The Wolf Man, gör en tämligen
bra skådespelarinsats som Charles "The Butcher" Benton, filmens
oförstörbara man. Han agerar bra och ger sin karaktär en ganska
sympatiskt intryck fast han lider av skogstokigt hämndbegär.

Det kan vara att han har en vänligt ansikte. Men kanske också
att karaktären lufsar runt så ledigt i en snygg oljejacka mellan
sina vansinnesutbrott.

Checklistan kan göras lång!

En galen vetenskapsman. 30000 volt. Ett tyst monster.
Kast med gubbe nedför höjd. Jakt på gömda pengar.
Usling till advokat. Kool berättarröst. Smyg i kloaker.
Eldkastare. Extrema närbilder på spända ögon.
Stora bilar. Dam i trubbel. Superi på barer. pangpang
och en liten gnutta kärlek.

Jag frestas att ge filmen en femma men den är faktiskt
för förutsägbar för att knipa högsta betyg. alltså...

betyg 4 av 5