Sanningar och lögner

En lögn blir sanning om någon tror.

Tanken är svindlande. Det förvandlar världen till
gränslös och därigenom en något mer spännande plats.
Nu finns det ingen direkt grund för påståendet. Det är
bara något jag hittade på nyss. Alla snyggt formulerade
meningar vill man gärna svälja som djup klokhet. Ännu
bättre effekt blir det om man kastar om orden till
en mer krånglig fras. Kanske..

Sanning blir lögn för den som tror
Lögnen blir den troendes sanning

Det sistnämnda knepet kan förvandla vem somhelst
till allvetande skräphög. "Solen är varm" är ett enkelt
påstående och torrt fakta som alla utan omsvep skulle
skriva under på. Om man istället säger "Varm är solen"
framstår det som genomtänkt. Ha-ha.

En lögn blir sanning om någon tror. Det är något
spännande med lögner och jag har på olika sätt närmat mig
ett bruk av lögner i mitt konstnärskap. Det största försöket
var med Orosordern som började med en fiktiv berättelse
om ett band som dött i en trafikolycka och försvunna låtar
återupptäckts efter 20 år. Vi körde så ett tag men då vi
kom att interjuas av radion valde vi att lägga ner storyn och
bli oss själva. Det kändes fel i moralen att låta en tredje part,
radioprataren, bli ett verktyg för det konstnärliga greppet.

Måhända fegt men det var då det skedde inte en helt
genomtänkt plan med det lögniska.

Jag har möjligheten att få skriva saker i Magasin 24 och
i de krönikorna är det en tillspetsad sanning som gäller.
Likaså är det så i min poesi. Jag skriver och låter det bli
så som det blir. Däri ligger kanske mitt eventuella läsvärde.
Men jag har länge haft tankarna att ta ett extra steg i den
lögniska riktningen. Enklast görs det i novellform. Att skapa
en fiktiv värld där det kan funka. Av naturliga skäl kan inte
mer avslöjas.

När jag läser kultursidor och annat trams göra sig min
medelmåttiga bildning ständigt påmind. Det retar mig ganska
mycket. De finkulturella bevakarna använder sig av
formuleringar och högtravande ord som man inte förstår.
Till-och-med när det ibland handlar om arbetarsklassiska
kulturhappenings. Det är helt sjukt surealistisk att försöka
läsa hur journalister på högtravande språk förösker göra sig
trovärdig i sin kunskap om vad som är god arbetarlitteratur.

Begreppet är kanske delat. Arbetarlitteratur är på ena sidan
vad som skilldrar arbetares tillvaro. Men Litteraturen som
arbetaren vill ha heter Hälge. Den nämns inte vid namn även om
det på sitt vis vittnar lika mycket och i mitt tycke enormt
mer underhållande om den där arbetarklassen.