Ett skott i mörkret

Projekt Den Analoga Bloggen sätter pennan min på prov.

Mycket skiftande uppgifter har trillat in då och då och nu

när sommaren, och inspelningstarten, närmar sig så är jag

väldigt glad och tacksam att mina teckningar ska få vara

med på sina små hörn i filmen. HÄFTIGT minst sagt.

När någon får veta att man kan rita så dröjer det i regel inte

länge förrän någon av följande saker sker.

1. Man föreslår att jag ska göra serier. Tex Hälge

2. Man undrar om jag kan rita av karikatyrer
3. Man undrar om jag kan rita av någon om man

visar en bild.

Karikatyrer är nog den svåraste ritkonsten tror jag.

Jag har läst lite om det och man måste, för att få till

en hjärtlig karikatyr, både förolämpa OCH SMICKRA

offret. Dvs, man fångar de utmärkande dragen och

framhäver. En stor näsa blir exempelvis en ...stor näsa!

Men smickret är så att man måste göra offret snyggare

på ett annat plan. Och däri ligger svårigheten och

skilladen mellan Karikatyr och Nidteckning

Sedan är ämnet att rita av. Det bemästrar jag inte heller.

Ovanstående finns ett försök som jag tycker mig ha lyckats

hyggligt med. En karaktär i filmen Analoga Bloggen tycker

om att rita. Teckningen föreställer hans mamma.

Kvinnan på fotografiet är skådisen som spelar mamman.

Teckningen blev kanske för ung gentemot kortet och kanske
blev det lite fö mycket underbett. Men det är sååå svårt

att lyckas med en sådan avritning när man blott har en

enda bild på damen. Samma grimasch men egentligen ett

skott i mörket.