En recension av Spöken i 33 A

Jag har fått en till recension av Spöken i 33 A. Denna gång från kulturdelen.com

*

Ett kreativt kaos. Författaren, illustratören och poeten Håkan Eklund ger i sin tredje diktsamling Spöken i 33 A prov på samtliga kreativa uttrycksformer. Med denna bredd som Eklund närmar sig sina läsare kan man tro att han kommer att beröra samtliga. Men bredden medför också en risk att han inte kommer under huden på någon.

I ett trapphus på adress 33 A forsar vattnet från en låst lägenhet, grannarna öppnar sina dörrar. Någonting har hänt. Spökpojken Pablo sitter på nedersta trappsteget och skakar på huvudet och Monika, hyresgästen som städar svart, hämtar skurhinken och börjar moppa.

Att läsa Eklunds Spöken i 33 A är att se in genom fasaden till ett typiskt trevåningshus i din stad. Läsaren begåvas med kraften att se genom väggarna och möter vardagen bakom. De olika karaktärernas personliga funderingar och möten i trapphuset virvlar samman till en historia som berättas med en fin balas av humor och respekt.

Eklunds berättarröst växlar mellan mer och mindre poetisk och resultatet blir något spretigt. Ibland glöms språket nästintill bort och skrivs inte med tillräckligt medvetenhet för att övertyga som diktsamling. Jag skulle önska att Eklund la samma omsorg på orden som på sina karaktärer. I förmedlandet av sina karaktärer till läsarna lyckas han, och introducerar hyresgästerna i 33 A med en stor kärlek som gör mig nyfiken. Samma träffsäkerhet finns varken i språket eller i illustrationerna, som är fina men tillför helheten en ytterligare dimension av spretighet.

Stundvis berörs jag ändå av historian. Dikterna står för sig själva men berättar tillsammans historian, vilket blir en viktig motrörelse emot spretigheten. Det är en mysig och hemsk liten historia som stryker med naglarna över huden och ger min försommarkväll den härligt idyllkrossande sammansättningen av thriller och humor.

__________

Ellen Uggla för Kulturdelen.com