Vad inspireras du av?

På måndag så ska jag intervjuas av magazin 24. Jag skickade
in min novellbok "Sista hemligheterna i Projekt Lajka" för en
recension och det ledde till samtalet.

Samtidigt har jag tillfälligt klivit av fabriken för en stund semster.
Jag förösker därför vrida tillbaks dygnet till det normala. Det går
si-sådär. De vakna nattimmarna fylls med funderingar & lite kring
den kommande intervjun. Den alltid kommande frågan: vad inspireras
du av? Det är en enkel fråga som alltid har varit med vid de tillfällen
som jag har tampats med murvlar. Enkel ur deras håll men för mig
är den desto svårare. voijne voijne.

Men något svar har jag ändå funderat ut i en nattlig självanalys och
det är att jag inspireras nästan av allt konstnärligt utövande som
jag är intresserad av att möta. Ser jag en film jag gillar så vill jag också
göra en film. Ser jag en skådespelarinsats så vill jag kunna skådespela.
Jag vill kunna spela gitarr som Joe Strummer och skriva musik som
David Bowie, jag vill tänka som M C Esher och skapa en värld
som George Herriman.

...och ibland så försöker jag göra något av detta uppflammande. 
Jag kommer aldrig kunna sjunga Ruby Tuseday som Melanie.
Jag skulle vilja kunna gapa så att hela själen står vidöppen.
Jag har aldrig tänkt prövat men jag är int längre rädd för att
försöka om jag får för mig att bli sångare. jag blir inte heller
bitter när jag inte klarar något kreativt som jag ger mig i kast av.
 Äventyret ligger i försöken. I varje äventyr ligger en vinst.

& de inspirerande - jag vill inte vara dom. Jag vill inte vara
den som skapade det som dom har skapat. Jag bara fylls av lust
 att göra. & det är väl kanske det som är själva innebörden
i frågan om inspiration.

Jag hoppar hit & dit. det djupa kommer jag kanske aldrig nå. Det
svarta bläck som bara kan ritas efter 20 år vid samma ritpapper.
Det är en sorg i sig. Men ytlig. Mitt liv är ett annat, min väg att gå
är i varje steg gjorda av min egna spretiga sandal.