En sak som alltid är spännande att läsa om är människor
med annorlunda livsödén. Jag har haft boken El Choco nedtecknad
på min måst-läsa-nån-gång-lista ganska länge men det har inte
blivit av.
Bokens innehåll: Den sanna berättelsen om en svensk
knarksmugglarsnubbes överlevnad i ett av Bolivias mest beryktade
fängelse lockade mig väldeligt och också vill jag minnas att jag sett
bokens huvudfigur, Jonas, på televisionen med anledning av bokens
släpp.
Men alla är ytliga och något i själva bokens omslag har alltid
gjort att jag lagt från mig den hos bokhandlarn. Men så hittade
jag den på femspännsloppis och då kunde jag inte smita undan
längre även om jag fortfarande ogillar konvolutets närbildsfotografi
på Jonasen. Grejen med just fotografiet är att han ser så stöddig ut
och så typiskt film-förbrytar-manérisk. Då känns boken liksom
på en gång som en skrytgrej:
-Jag klarade stenhårda Boliviafängelset!
Och då vill man ju inte läsa sånt dravel. Men det var att döma hunden
efter håret. För när man läser så finner man strax att boken är just så
intressant läsning som man hade förhoppning om att den skulle vara
första gången man noterade den.
det handlar alltså om Jonas, som gör idiotgrejen att försöka smuggla
kokain och åker fast i utlandet. Det är en mardrömsresa genom en
verklighet långt bort från trygga sverige. Alla ingredienser som man
misstänker ska finans finns också med. men det är en berättelse som
är trevöligt lågmäld på ett tilltalande sätt. Personpoträttet som fint
tecknas av författaren och intervjuaren Marcus Lutteman är
väldigt välfångat vad det tycks och det är en bok som man gärna
sträckläser. inte minst för att det fångar tillvaron på det märkliga
fängelset så bra, där även sidofigurer liksom får färg på sig.
En djup mänsklig berättelse som jag kan rekommendera till alla.
En volta genom helvetesfängelset men även en vild ynglings
mognadsresa till familjefar och gift och i balans!
Betyg blir 5 af 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar