Film: The Raven

Recension:
The Raven
John Cusack mfl. Regi James McTeigue

*

Jag är en Edgar Allan Poe fantast av stora mått och som sådan
så gör man vissa anspråk på hur saker och ting rörande sin
favorit ska vara. Men det är enfaldigt förstås eftersom en sådan
personlig relation till en figur man inte känner är allena en
imaginär sanning.

Jag har således själv en ganska klar uppfattning om hur en film
med Edgar Allan Poe ska vara. Till och med vilka som ska spela
och ge regi faktiskt. Ännu mer faktiskt så har jag väntat på att
det hollywoodiska ska förstå just hur filmisk Poe är i hans liv och
poesi.

Slutligen fattade dom och även om de missade en del på mitt
filmupplägg så har jag varit väldigt otålig på att få tag på denna
film ända sedan jag fick höra talas om den.

 Förväntningarna var inte spexiellt höga. Men att regisören är
bakom "V for Vendetta" blåste upp förhoppning igen. Det är
nämligen en film som jag bara tycker mer och mer om.
 Så kommer det dock inte ske med The Raven inser jag snart.
Filmen är snygg i atmosfären men det är så väldigt mycket yta
att det blir trist. Det har gjort så väldigt lite av de förutsättningar
de haft till hands.

 I korthet så är det en Seven-look-a-like-story. Makabert utförda
mord har hämtat insperartion från författarens noveller och efter
att han, Poe, blivit misstänkt så blir han sedan en sidekick till
polisen. Elakingen tar Poes blivande fru som gisslan och det blir
ett katt-råtta-grej. som brukligt. Inget häpp på slutet bara.

 Intrigen är kanske inte full-full med hål men man får ingen
förklaring till saker som sker. I novellen Morden på rue Mourge
är det ju en orangutang som e nyckeln till det låsta rummet.
Men nån apa finns det inte med här. Eller att bovlingen har
tillgång till en fantastiskt grymt pendelmaskin bara sådär..
 Sådana hål och klippmissar ( Hjältepolisen släcker en
lykta i kloaksystemjakt, springer runt ett hörn och kastar
den återbrinnande lyktan.) känns som att det inte varit så
speciellt noga med ett och annat i produktionen.

Att ha Poe som en riddande actionfigur är skrattretande.  
Min Poe var en sjukligt klen figur och alls inte som denne
action-karlakarl som ibland skymtar fram. Men jag tycker
att Cusack gör sig rätt bra som Poe.
 Och det finns ett Poe-älskande hjärta någonstans i denna
tjusiga kuliss. Som att han faktiskt framställs som en
poetpredikande dryg suput, vilket man kan misstänka att han
var. Eller att de har med berättelsen om den sorgliga förlusten
av hans första fru Virginia. Som faktiskt också skedde så
som berättas i filmen.

Filmen kan märkas som en storslagen bagatell. En
hollywoodisk hyllning till Poe och den är rätt okej. Landar inom
kort på TV3 kan man nog också misstänka.

Betyg 2 af 5

*