Recension. Svensk Haiku

Recension:
Svensk Haiku
Antologi


 Från Trombone har jag fått tag på en fin samlingsbok som, mycket
enkelt och klädsamt passande heter SVENSK HAIKU. För det är
en antologi med poesi skrivet i haiku-form.

 Vet man inte vad Haiku är så ska man kanske inte fråga mig men
en enkel förklaring är att det är en japansk diktform. Den "ska" bestå
av tre rader där den första har fem stavelser, den andra har sju och
den avslutande har fem. Rytmiken är tydligen passande för det japanska
språket men "reglerna" blir skönt elastiska då formen översätts till ett
annat språk.

 Så gäller också i den svenska Haikun. Det finns lika många sätt att skriva
haiku som det finns poeter. Det tycker jag är trevligt. Poetisk styrka är i
mina ögon att vem som helst kan ge sig i kast med att skriva. Sedan är
det en helt annan sak om man blir läst och uppskattad av andra.

upp ur sjön
in i mitt rum -
solkatten

- Haiku av Helga Härle

Vad det gäller diktande finns det också två generella vägar att använda
sig av om man vill locka mig som läsare. Antingen det fanatsifulla, tokigt
utblommande och överdrivan skrivandet. Eller också går man åt det andra
hållet. Där kommer poesin in som jag möter i denna antalogi. Här möter
vi det motsatta. Det nedtonade och nakna. Det helärliga. Avskalandet
av onödiga ord gör varenda kvarlämnad bokstav till mycket viktig i haikun.
Också är innehållet i haikun till första anblicken enkelt men om man
läser den med betänksamhet finner man ofta en mycket djup tanke under
ytan.

I Trombones samling möts ett femtiotal poeter och alla har hög klass.
De som valt ut har gjort en bra utgallring och det är också snyggt att de
medverkande har lagts in mellan pärmarna utan någon synbar baktanke.
Skrivbordslådspoeter till nobelprisatagnde Tranströmer är likvärdingar och
det ger hos mig också känslan att här är just orden det viktiga.

Några eldflugor
svärmar i sommarnatten
Det doftar cigarr.

- Haiku av Jesper Hultén

Jag blir inspirerad av samlingen och vill också börja med haiku. Det är
det bästa betyg man kan ge en bok. Jag vill också!
 Haikun är så spännande. De har en gemensamhet i sitt språk även
om de komemr från så många olika håll. Tysthet! En liten plockad bit
från själva livet, betraktad i avskildhet, tänkt och återberättad för den
som lyssna vill. Den påtagligt vanliga avsaknaden av mänsklingar är
haikuns styrka att berätta något om de saknades sätt att vara.

Poesi i en av sina absolut finaste former. En samling i sin finaste form  

Betyg 5 af 5

*