Debuterande Kissekatt

När man åker till Baggå från det stället jag var så är det
ganska lång tid vid ratten och jag var nervös och tänkte:

- Nu kommer jag inte hitta fram. Inte i tid! och den där
lilla lampan som lyser på styrpanelen! Va fan menar den!!?

Den lyste nämligen och sånt gör en ju än nipprigare.

men när jag besvärat en Skinnskatteberging vid deras
återvinningsstation så sa han:
 Kör mot Ludvika och kolla skyltar efter Kopparberg!

...och så åkte jag och kom faktiskt fram ändå i den mycket
svagt begynnande sommarkvällen. 
 på vägen hann jag med att börja känna igen mig igen
från midvinternattens punkäventyr som var ett helt annat
än detta. 
 Parkerade vid skolgården och kände mig dum och gick
runt och hälsade och pratade svneska med engleska
människor och flyttade på dumtparkerade bilen.

Jag småutforskade en bakgårdad Tipi, jo faktiskt, och såg
en dansgrupp, Noll Corpus Dansproduktion, framföra en
fantastiskt spännande nummer med dans rotad i japan.

Benny kompis stödde mig lite och trummisen i Freaky, som
jag tappat namn på just nu. Vi babbla lite och trummisen
berättade om en film som han och hans fru gjort. Sen ba

Häpp! sa Tomas, Baggåfestvialens speaker och programledare:

- HÅKAN EKLUND! DAGS NU FÖR HÅKAN EKLUND
I LILLA FILMSALEN och så gick han och bjällra med en
klocka och jag gick dit.

Han presenterade mig, hjärtat slog och jag kände mig fånig
men berättade lite om boken och förklarade att jag skulle plocka
en del från boken eftersom jag inte kan läs hela sådär rakt upp
och ner. Så satte jag igång och läste.

Det gick hyfsat bra. jag kom ihåg och titta upp lite på folket
men det var lite jobbig att glo in i ögon. Så det ska jag låt bli
next gång. Kanske titta på näsor eller frisyrer?
jag läste genom och så var det klart.

Tomas ställde lite frågor och det var lurigt men jag berättade
lite om Krazy Kat. kunskaperna var inte helt uppdaterade och
det ska ta att läsa på lite om, ifall det dyker upp igen.

Benny gav mig feedback efteråt att jag nog läste lite för snabbt
och kanske skulle ha en mickrofon:

- Du har en skönt knarrig röst!

Men det slutade bra. Jag sålde två böcker, blev intervjuad av
Fagerstaposten efteråt och hoppade sedan in i bilen och var
därifrån innan någon hann blink!

Dels för att komma hem till det andra jag höll på med och för
att jag var en rädd katt. men rätt stolt ändå. Nu fortsätter
turnén framöver.

BEWARE och läs en annan interjvu på poeter.se här!