ska försöka formulera
lite kring den. För de flesta tror att det
är teckningar i strid
ström. Och det kan jag kanske förstå för
vännerna vet ju att jag
gillar att rita. Och en del andra tror att
det är dikter av samma
anledning, nämligen den att jag gillar
att skriva poesi.
Men Sjusvansad Katt är
inte det. Förvisso och möjligen finns
det poesiinslag i sättet
som jag skrivit boken. Men boken är
enklast beskrivet som en
dialog mellan ett berättarjag och en
mystisk katt.
Berättarjaget söker efter något och katten är
den som sitter på svaren.
Dialogen utvecklas strax till en
medvetandevidgande resa
där en vildvuxen fantasi fick helt fritt
spelrum. En bok som under
skrivandets gång la fram saker om
mig själv som jag inte
tidigare visste. Ett dyk neråt i den absurda
rumlighet som är
jagsjälvet.
Men det är inte bara egotrippande.
För tankarna och greppen
går igen hos alla. Jag
ser det själv i det talade att jag är en
poet och de närliggande
mänsklingarna vet det. Och ofta är det
som dom delger mig ..saker.
berättar om sina drömmar och
fantasier med
förhoppningen att jag ska förstå och känna igen.
Det gör jag! Och jag
uppmuntrar varenda liten skugga av dröm
som bor hos mina vänner!
En säger: Jag skriver
också dikt..det hamnar i byrålådan. Vet inte
om jag vågar skicka in det till något förlag
eller så
En annan säger: Jag
funderar på att gå en akvarellkurs på ABF. Vad
tror du att man måste
kunna?
En tredje säger: Jag
brukar dricka lite vin och sjunga gamla
countrysånger nere i
gillestugan. Det är helt knäppt. Men jag gör
det nästan varje helg och
..jag tycker om det.
En fjärde säger: Jag var
med i revyensemblen ett tag. Men jag hoppade
av efter ett tag. Det var
inget för mig. Tror jag. Jag ville bli skådis.
Och så vidare.. hela
tiden visar folk sina drömmar för mig.
I förtroende. Och det är
intakt för jag formulerar om dom lite
i exemplerna här ovanför.
Det är även det som
Sjusvansad Katt handlar om. Jag vågar
Visa det allra djupaste
av mina tankar. Jag vågar fånga den tanken
Att skriva ner hur jag
ser på alltet. Ta plats som en slags filosof.
Tappa grus i maskineriet
Jante. Att våga göra det där.
Det läskiga går över. Jag
har gjort det förut. Målat tavlor och därmed
Visat lite av mig. Skrivit
dikt och krönika och visat lite av mig. Vet inte
Varför jag gör det. Lite
kickar i vardagen. Att kliva ut på tunn is bara
för att testa om det håller. Typ
så. Och varje gång har det varit ofarligt.
Men om jag visar upp allting då?
Om jag visar alla dumma tankar!?
Om jag lyfter fram det knepiga och det
fula i mig! Våga jag det?
Ja!
Sjusvansad Bok är också
en katt som vill värna om min bästa
vän fantasin. Hos mig ligger
tillstånden i samklangande samförbindelse
Jag kan uppleva det
fantasifulla i det torftiga och även tvärtom.
Det torftiga, förhatliga,
vinner hela tiden hos dig och mig och alla.
Jag försöker med
Sjusvansad Katt fånga upp det fantastiska fantasifulla
som borde vara
likviktigt.
I nästan första dikten jag
skrev jag så skrev jag så och det
stämmer fortfarande. Mitt
ständiga korståg och motståndskraft!
tro på rymdiska tefat
tro på superkraftertro på troll
(Du)
har fan rätt till att göra så
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar