Reportage Kulturkrocken

Örebro 2013-11-09

God natt

Reste med K genom ett regnfyllt höstörker. Utanför var det
plask. innanför bladder och tavlor i skuff. han är trevlig och
det var schysst att bubbla lite istället för att tänka stundande
scenprat.

Lite vilse och skrämd av lapplisa i Örebro. Sådana finns ju inte
i Köping. Du får inte stå på handikapp sa hon och jag sa förlåt
och då sa hon att det var 1000 spänn böter på det och då sa jag
förlåt igen och sen gick hon. Antar att det var för att jag är så söt.

Sen hittade vi huset på andra sidan huset och dimmlagda
regnbron. Därinne: en skön färgexploderad lokal och Tobba &
Torbjörn på plats. hej och babbel och spikade tavlor i väggen.

Mina tavlor på ena väggen och Torbjörns sköna tavlor
på motsatta. Jag insåg senare att jag hade lyckats snott åt mig
den bäst belysta delen av lokalen och det var lika omedvetet
som ofint av mig.

Graffitin i bakgrunden funkade klockrent som underlag. Har inte
haft så många utställningar men helhetshänget har nog aldrig
varit mer kaotiskt och skönt. ordning men inte. gat-art och duk-ram.

nästan som en liten kulturkrock i sig, min vägg.

Sen kom de in pö om pö med regn på kläder och papper eller
instrument i famn. Medverkande i dessa cirka tre timmar av
kulturskapligheter. Vi kom igång något försenat men då han även
en del besökare hitta fram och stämningen var god och god var
cider och saltpinnar i engångsmuggar.

Linnea som jag tappat namnet på läste dikter. Hon läser
spännande och teaterliskt i rösten. 

Kim läste ur Eva Nillgårds samling och berättade lite om henne
och deras begynnande vänskap som tog slut med att Eva dog
från livet i sjukdom. Fint att läsa så tyckte jag för att, som K sa,
låta hennes poesi leva vidare lite grann. En liten minneshedrande
stund.

Spindelhäxan hoppade upp på scenen i form av Benny som
sjöng och spelade fantastiskt. Jag fullkomligt fångad i spindelhäxans
nät. Det var jag förstås redan innan. Men han är så väldans duktigt.
Hans visor har en stil som jag inte finner någon annanstans och
den tilltalar mig totem.

En som jag tappat helnamn på hoppade spontant upp och läste
sedan kärlekspoesi. och det var grymt att han vågade. Lite galet
och därför extra välkommet. Det är lite bra betyg om publiken
känner sig så bekväm att det vågar sig på en sådan grej. gillar

Saga Hedberg framförde långa rytmiska dikter där hon skickligt
pendlade mellan humor och allvar på snygg rim i temat människa
i samtiden. En positiv energi som drog med sig åhörarna och värmde
lokalen.

..sen var det jag  ...som dystrade ner allt igen..

Jag är inte bekväm med att läsa men tycker, a lá paradox, ändå att
det är roligt att försöka framföra mina ord. Nu märkte jag vad dystra
dom var. haha. Det händer något med dom när dom framförs. får
en annan färg liksom. Själv är jag så jäkla nervöst. Rösten känns
hela tiden som den vill svika mig när jag står där. i bröstet river en
stor kantig järnbit. usch .. men kul e det.

och ändå gick det hyfsat bra.

Kvällen avslutades med Ina Knutsson som spelade sin gitarr och
sjöng visor. Det var lite åt blues/soulhållet tror jag och bra. Bäst
var sångrösten som var dov och hennes engelska funkade med
en slags amerikansk betoning på något sätt. gillade.

publik

Det blev en helkul kväll och förutom träffandet med Tobba och
de medverkande så var det spännande att småprata med besökare.
de få som kom var genuint intresserade av konceptet som sådant
tror jag. stämningen på arret var avspänt och elastiskt. bra

Det talades i sorlet om en tillbakskommande Kulturkrock och
det hoppas jag att det plockas upp. När olika skapelseformer och
stilar presenteras i en sånhäringa klump så blev det skojskoj. alla
har ju behovet att skapa, den grejen delar vi, och den visade vi upp
tillsammans.

*

Sen for jag hem, berikad och med Allan Edwall som sjöng
om pelargoner i musikmaskinen.