By Snaggletooth

Vad är mitt språk? Jag tittar på Lemmy på Tv4 fakta och

det är det vanliga omtyckandet av honom av andra
medverkande: han är sann, han är bäst, han är original.
Jag håller med i min nattliga soffa. Som förr. Jag blir

inspirerad av figurer som rört mig med sin konst. Men hur

har detta inspirerat mig? För mycket? Tar man Lemmy

så han gett mig inspirationer som spela tuff musik, drick

Jack Daniels, träna på att rita den där motörhuvudet.

Undrar hur många Snaggletooth, som skallen hetter,

har jag ritat fram i min ungdoms dagar utan att lyckats?
Detta är också sanningen i min konst. Nästan allt
kan jag peka ut exakt inspiration ifrån. Stundtals, ofta,

jämnt känns det mer som återskapande än nyskapande.

Som hyllning istället för eget.

Vad är inspiration och än vikigare: är det verkligen

någonting bra! När ska jag fina mitt egna språk?

Har mina inspirationskällor ett eget språk. Är konst

bara ett kretslopp, hopplöst, menlöst ting? man frågar

sig..