Bokrecension: Metallica av Mick Wall
Jag har hamnat i ett stim av rockumentäriska böcker. De
e populära som attans nu & de är lättlästa grejer allihopa.
Skön underhållning och flyktigt kul att läsa om gamla band
och intressanta personer.
Den senaste jag läste var Rockjournalistens Mick Walls
halvtjocka bok om Metallica. Den visade sig tillhöra de fåtal
som är snäppet intressantare än de flesta. Eller kanske e de för
jag var rätt förtjust i Metallica de första skivorna.
Till skillnad från de flesta koncentrerar sig Mick Wall inte på
att på något vis skryta om gammalt drogmissbruk och inte heller
om hur mycket groupies som passerats de aktuella stjärnornas
hörullningar. Det känns skönt att personerna i bandet ges en
ärlig framställning ( nåja ) som mänsklingar med skavanker och
mindre älskvärda egenskaper.
Fram ur boken växer en bild av ett intressant band som
faktiskt har gjort ett rejält avtramp i den moderna musikhistorien.
Avsikten med boken fungerar också: jag blir fundersam på
vad de pysslar med nu för tiden.
Tyvärr 1:
På slutet så blir det intressant med tillnyktringen och hur bandet
hämtade sig med St Anger och filmen Some Kind of Monster.
Men det skrivs ganska lätt om dom konflikterna. Lite som att
Mick Wall plötsligt har fått brådis att få klart sin bok.
Tyvärr 2:
Boken kom ut innan den förfärliga skivan Lulu. Det hade varit
väldigt intressant att läsa hur Metallica tänkte då. haha.
Betyg 4 af 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar