Recension: Over Yonder

Jag hade, i samspråk med en annat poet, hänvisad till den
recension jag tidigare gjort av diktsamlingen Over Yonder.
Det tokiga i detta är och var att jag inte hade gjort någon
sådan inser jag efter att letat genom bloggen rätt nogrannt.

Därför så måste jag nu skriva ner lite tankar kring denna
rätt speciella antologi.

Det är, som så ofta i dessa kvarter, eldsjälar som fått ihop
samlingen. Ande och Jenny Enochsson heter dom och är
tillsammans kopplingen till Rufous Press som är förlaget.
Det speciella är just att det är en samling där amerikanska och
svenska poeter samlas mellan pärmarna i en skön poesikrock.
Det händer inte så ofta misstänker jag och riktigt varför det
ska behöva ske vet jag inte heller. Men anledningar är inte
så intressanta när det i botten handlar om männsikor som gör
något som de fått för sig att göra.

Jag ansökte om att få va med och hade lyckan att bli antagen.
Mitt poetiska strå var en dikt som heter Lovesong for Edgar Allan Poe
och tanken var att för de amerikanska visa hur nämnda Poe
märkt litteraturvärlden långt långt bort från amerikanska gränser
och historia. Jag nämligen inte de till fullo vet att uppskatta
sin skrivande storhet. Varför jag påstår detta är dunkelt förvisso.

Det är intressant att läsa de amerikanska poeterna främst för
att finna att det inte är så väldigt mycket som skiljer oss drömmare
åt. De tecknar fram en samtidsbild av USA så som vi svenskar
tecknar vår samtid. Deras värld är mer Pick Up, Billboard och
Thanksgiving kanske där vi skriv Volvo eller kanske midsommar.

men det är besläktat.

Det mest intressanta är dck att läsa de svenska poeterna. De har
ju gett upp sitt språk och kör på eneglska och det gör det hela
väldigt begränsat. Utmanande förvisso. Men det är inte klockrent.
Alla verken känns som de skulle vinna om de var i svenska istället.

Utom sköna galningen Frekes bidrag. Han uppfinner ett eget
språkbruk som jag gillar skarpt. Jag fattar det inte. Men gillar.

Som projekt betraktat så är Over Yonder av betyg 5 och
att få vara en del av detta, egotrippen att få känna sig utgiven
i det stora Over There är också det en femma.

Men ändå blir betyget 2 af 5 

Slutkommentaren är just det att min engelska begränsar mig att helt
uppleva de amerikanska poeternas bidrag och engelskan begränsar
de svenska poeternas förmågor att blomma ut till fullo.