Recension: "Savannah Bay" Marguerite Duras

Trombone förlag
Pjäs i bokform:
Savannah Bay
av Marguerite Duras
Övers Britt Louise Tillbom

*

 Att läsa pjäs i bokform är inte alltid det lättaste. Blott
ett fåtal gånger har jag funnit det nöjsamt och men då har
det fungerat desto bättre. Exakt vad det är som stör mig kan
jag inte sätta fingret på men jag tror att det är den önskan
att jag hellre vill se pjäsen framföras än att läsa den eftersom
jag har vetskapen att det det är en pjäs.

 Formen i Savannah Bay är alltså mycket en ren dialog mellan
två kvinnor. En namnlös "UNGA KVINNAN" samt en
äldre skådespelerska, "MADELEINE". Dramat, dialogen,
utspelas på en mörk och spartanskt möblerad teaterscen
där en berättelse långsamt växer fram mellan de två kvinnorna.

Savannah Bay funkar bra i pjäs-läsar-form och det är
lätt att i huvudet nästan ta del av framförandet. Vet inte om
det är Författaren Duras originaltext eller kanske
Översättaren Britt Louise Tillboms känsla för verket.
Den senare är nämligen själv skådespelerska och vidare kvinnan
som spelat denna pjäs, rollen som Madeleine, i föreningen
Riddar Blå runt om i Sthlm 2011. Hon har kanske en
djupar förståelseför verket och kan lägga in reflektioner
som förmedlar bra.

Det är hursomhelst snyggt att en text kan skapa så mycket
bilder i en läsares huvud med så få parantesiska kommentarer.

Exmpl:
( Pjäsens fjärde parti förbereds.
 Den unga kvinnan sjunger våldsamt "Kärlekens ord"
rakt mot publiken )

Pjäsen är ett tungt drama skulle jag vilja påstå och riktigt
sådär franskt som knappt går att beskriva. Men om jag skulle
försöka så kanske så är reaktionerna mellan de två hela tiden
starka förändringar som snart skapar en surealistisk känsla.
Känsloutspelet är på max hela tiden.

Kvinnornas förhållande är svårt att sätta fingret på. Man frestas
att tro att det är Mor & Dotter men jag väljer ändå att läsa det
som den äldre kvinnans försök att minnas något som hon upplevt.
Ålderdomen har tagit många av hennes minnen och alla roller
hon spelat göär det hela svårare. Den yngre kvinnan är hennes
yngre jag som kräver att bli hågkommen. eller just något som
skett.

Det är intressant att följa med

Vill dock hellre se detta i en pjäs än i en bok. Jösses
vad spännande det skulle vara om man hade sett pjäsen och sedan
läst denna bok!

Älskare av Marguite Duras gillar säkert detta till fullo.
En väl skriven bok. För mig landar det lägre

Betyg 2 af 5

'