Bok: Arne Ljunghed och de små röda jävlarna

Recension:
Arne Ljunghed och de små röda jävlarna
av Fredrik Ahlfors

Trombone Förlag

~

 Ännu en bok läst från pålitliga Trombone förlag. Denna gång
dyker jag ner i Fredrik Ahlfors samling med korta berättelser,
dikter och skrifter.

 Den är ganska spretig i ärlighetens namn men Ahlfors har en ton
i sitt berättande som är lugnt och sakligt och därför blir det en bra
 upplevelse. Spretigt behöver ju faktiskt inte betyda dåligt heller.

I Arne Ljunghed och de små röda jävlarna är det faktiskt en tillgång
att ha spretigheten som en öppen spelplan för författaren att
spinna loss. och det gör han med råge.

 Ahlfors har ett egendomligt, närmast Kafkaliknande sätt att plocka
fram det absurda ur det enklaste vardagligheter. Det är väldigt skönt
att uppleva hans värld och berättande. Kanske kan det vara tråden
i denna milda galenskap: Berättelser om det inte uppenbara.

 Boken är indelad i fyra delar där de tre första är fyllda med olika
ganska korta berättelser. ofta med det absurda som en ständig
skugga bland orden. Arne Ljungheds invaderade skrivmaskin, dikten
till en krockad lyktstolpe, Astrid Jonssons äventyrliga grå vardag.
man färdas som en betraktare mellan nedslagen i Ahlfors fantasi
och man vill aldrig att det ska ta slut.

 Det är något mycket tilltalande i hans sätt att skriva. kabske är det
det totala accepterandet av det konstiga som ständigt dyker upp.
Eller kanske är det känslan som infinner sig hos mig: vad döljer sig
bakom denna berättelse? vad är hemligheten? Det är som att
hälla bensin på min lättuppflammande fantasi. 

och jag vill inte att det ska ta slut. Men det gör det tyvärr.

Sista delen av boken är en del av dikter som förvisso är bra men
inte lika tilltalande som berättelserna.

Jag ger Arne Ljunghed och de små röda jävlarna..

4 af 5 i betyg

och påbörjar sedan en otåligt väntan på mer av Ahlfors spänande
författarskap.

 Länk till annan Ahlforsbok som jag recenserade för en tid sedan.