The Past - Beat from The Street

Intervju och recension:
The Past - Beat from the Street

*

 The Past heter ett av de där punkbanden som härjade

i Köping när det begav sig. Sångaren & gitarristen, känd

som Linus men också som Micke, är fabriksarbetare han

med och som en slumplighet så håller han till just på den

plats på fabriken som jag själv är och styr maskiner.

 

 

Han sa en fredag att:

 

- Nu i helgen så ska vi spela in låtar i studio och det blir häftigt.

  Så gjorde dom och parallellt så gav gamla hjälteskivbolaget

Birdnest ut sin katalog på Spotify. Past var ett av de första som

Birdnest, dåvarande Birdskit Records gav ut.

  & Granberg, min kompis skivbolagsdirektören, sa till Micke att

han skulle säg till mig att rita bild till nyinspelningarna så att de

hade något att pynta den framtida Spotifyeringen. Det gjorde

jag gärna.

 

Jag tvingade till mig förhandslysning av låtarna och här följer

en enkel men regelrätt intervju med Micke/Linus och sedan lite

tankar om låtarna

Varför en skiva nu då?

Vi hade inte allt på tape med shysst ljud och så fick vi en möjlighet

via en Pontus Ekwall att spela in. Så då var det bara att köra. Målet var bara

att liksom göra en inspelning till oss själva men med att Birdnest

lägegr ut allt sitt på Spotify så kom ju tankarna att lägga ut allt nytt där

också. Får se om Birdnest gör en CD också. Sedan har vi kontakt med

en tysk figur, Höhnie, som vill ge ut de gamla skivorna på vinyl och när

han fick reda på denna inspelning vill han ge ut även denna på vinyl.

Vad är grejen med det The Past då?

Jag tror att det är den raka musiken. Det är enkel, rak rock och

gillar man punk så är det lätt att ta till sig The Past musik. Den är

liksom bara 1 2 3 Go!

 

 

Håkan:

Det är onekligen så jag tycker om The Past också. Tanken går

till Ramones fast lite tuffare takt. En annan beskrivning skulle

vara Asta Kask på engelska. Båda banden var rätt samtida.

- Vi spelade ganska långsamma låtar i början, säger Micke, men

Nisse Järling, som senare slutade, ville ofta spela om låtarna

när vi repade så det blev så jävla tråkigt att vi  suggesivt började

 spela fortare. Då upptäckte vi att det lät bättre. Så vi sa åt Roger att

 dundra på så fort han kunde och han ökade på. Men det var inte

förrän en som vi delade lokal med, visade på tvåtakten som vi hittade

hem ordentligt.

 Låtarna är inte till hundra procent färdigmixade ännu så jag
känner mig uppleva en exklusivtet när jag trycker på play på
förhandslyssningen.


 Så slår The past 2012 emot och det låter precis så bra som man vill
att det ska låta. de gamla hitsen finns där. Kanasikow Blues, You lie,
Teenage depression och Young Alchoholic. Putsade och tajtare än
sist men ändå så skönt oförändrade. De låter som det alltid gjort.


  Nya låtar har samma gamla kostym. D-Beat med rak gitarr & bas och
sången typ alltid i kör. Som en gammal kompis. Det är bra at det
inte försöker grejja om sig.

   Jag har inte hel koll på låtarnas status. låtlistan består från material
ända från tidigare oinspelat material från 1981 till helt nya låtar. men
jag tror att min ena favorit Overdose är en ny skapelse. Jag har inte hört
den förr i alla fall. riktig grym dängare är det. Gillar också
Never Again som e bakfylleångest med en stark 77-punk-känsla i sig.

Låtarna är bekanta, nya och oemotståndliga för alla med en gnutta
punk i sin själ.

Betyget blir 4 af 5

( Min andra favorit är Livng Dead & den är värd 10 af 5 )
Punk!

LÄnk till The Pasts FaceBoOk SiDA