måndag 29 oktober 2012

Bok: "Mitt i allt" av Herman Lindqvist

Recension:
Mitt i Allt
av Herman Lindqvist

 Herman Lindqvist blev Herman Lindqvist för mig när han gick
runt i Stockholmska gamla stan och berättade spännande om
Axel von Färs eller kanske Drottning Kristina. Det var 90-tal och
ett intressant televisonsfenomen. Hermans historia! Hur många gånger
har man inte somnat skönt framför bruset med den där roliga
låtsasfransosen i rutan?

 Efter hand har man plockat upp lite ledtrådar att han var Herman
Utrikeskorren innan han var Herman, historikern. Så kom Mitt i
Allt aldeles nyligen och jag fick ett infall att införskaffa. Ett val
som kan motiveras av den tanken att en som berättar så livligt och
bra om död tid och döda kungar måste också kunna berätta minst
lika spännande om exotiska platser och spännade händelser från
sitt eget liv och sin journalistiska framfart.

Tyvärr uppfyller inte Herman mina förväntningar alls.

 Allt känns som ett ytligt repotage. han berättar mycket som sker
men det är nästan alltid objektivt. I vittnesmålen från alla krig och
kriser passar det kanske. Det går rappt. Scenerna flimmrar förbi och
det är nog trovärdigt att man upplever världseländet så som beskrivs.
 Han serverar allt utan reservation men nämner nästan ingenting om
hur det verkligen känns att se tanksen rulla i Prag eller Biafrabarnen
svälta ihjäl i Afrika. Det konstateras att det är jobbigt typ men inget
mer. Det djupare porträttet av personen Herman uteblir mycket därför.
  
Lika ytligt berättas om hans uppväxt och kärlek och sina barn.
Det tar väldigt liten plats av berättelsen. Exempelvis så måste det
vara mycket mera berättansvärt mankemang med att ha med
frun och barnen på sina strapatser.

Mest djupvikt tycks läggas på att odla bilden av sig själv som en
skjutjärnsjournalist av rang som super och lever farligt. också
stör det nästan krigsromantiska anslaget som dyker upp i liknelser
i Hermans skriftspråk.

Boken tillägnas hans barnbarn. Hur tänkte han då?

En biografi som inte känns berikande på något sätt coh som faktiskt
fått mig att tycka mindre om huvudpersonen. Jag lägger från mig
boken efter 150 sidor. Det finns annan att läsa.

betyg 1 af 5 

*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar