måndag 22 oktober 2012

Sista Rester av det Vilda - Peter Lucas Erixon


Poesi Recension:
SISTA RESTER AV DET VILDA
av Peter Lucas Erixon

Jag har läst en bok från Förlaget Trombone. Det är den poetiska
sidan av Peter Lucas Erixon som jag möter för första gången. För
 några veckor sedan läste jag hans roman Silversnöret och blev
hänförd av det sätt som han i skrift fångade det svenska 1940-talet
och hur han levandegjorde ett mänskligt ödé.

Den poetiska Peter Lucas Erixon skymtade fram här och där
i Silversnöret så jag var mycket nyfiken på vad som väntade
i Sista Rester av det vilda. 

Poesin i Sista.. är en poesi som finner sin styrka i naturen. Det
är dikter som hyllar och tar plats mitt i skogen, vid tjärnen, i
gläntan, i den frostbitna morgonen en bit bort från där grusvägen
tar slut.

Med det lilla jag läst av Erixon så känns ändå självklart att dikterna
skulel vara naturromatiska nedslag. Han inblandar sina tankar och
filosofiska infall och finner nyckeln i det han ser omrking sig.
Orden förmedlar helt känslan av en tänkande man sittande på
i ostörd vildhet och i dikten fångar den frihet han upplever.

Det handlar om livet, så som Erixons själ vill säga att det ska
levas. Det är mycket bra skrivet, en lugn eftertänksamhet råder
i orden och den slår i takt med det omgivande naturliga.

 Den inledande sviten som med ordet Psalm lägger presenterar,
som jag läser det, en presentation av skådeplatsen: Naturen
så som den bor i Erixon själv: hur viktig den är för honom.
 Det så livsviktiga, det gudomliga och hur det finns runt om
diktjaget.

Sedan genom en skog av nedslag av hans upplevelser därute i
det rådande vilda!

Naturromantik är inte det mest tilltalande för mig inom poesin.
Hellre går jag liksom ut och känner en äng under fötterna än att
läsa om det känns. Men det är berikande att läsa Erixons bok.
Han är själva ängen.

Jag gillar inte de två avslutande dikterna som inte alls klickar med
resten. De är bra i sig men då man väntar en liten grand finale
blir det istället ett krumsprång bort från den rådande hypnosen i
"Till världen om avrättningen av saddam Hussein"
och sen är magin lite självfördärvad. kanske har jag missat något?

Eller var det en sökt effekt möjligen men jag får lust att riva ut
just den sidan och sätta på plats i annat sammanhang.

Rekommenderar varmt denna bok om man söker ett mer djupgående
naturupplevlse är Mandelblom, gullviva, kattfot & blå viol.

Betyget blir 2 af 5

~

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar