Cash is King

Bara saken att sitta på ett tåg och rulla till Sthlm i ett
poetiskt ärende, mitt poetiska ärende, ger en upplevlese
utöver det vanliga. Man kan under sådana omständigheter
nästa känna sig som om jag var en mänskling som levde
på skrivandet och "det var ännu ett framträdande" typ.

Det känns surrealistiskt på något sätt. Angenämt konstigt
och inbillat. En del för-tankar spökade spökade förstås och
nervositet.

Men det släppte när vi kom fram till stället där tävlingen
Cash is King skulle ta plats. Varje tisdag under sommaren
hålls vid medborgarplatsen på ett ställe som heter Snaps
denna lilla mys-tävling. Enkla regler: de läsande läser två
verk var och har varsin plåtburk. Efter läsningarna så får
publiken slanta dricks i burkarna och den som fått mest har
vunnit.

Jag mötte upp med min förläggare, Johanna och hennes man
Daniel samt Ulf och Hendrik som var programvärdar. Och
de hade ett avväpnande sätt som fick mig att trivas och så
kom andra som skulle läsa och så Eremonautens utsände
herr Kim.

Stämning var snäll och kamratlig och det var under den
stämningen som läsandet ägde rum. jag kände mig inte så
nervös ändå och tyckte att mina läsningar gick bra. Första

läsningen var den här som jag kallar "Om ingen i köket"

~

Klockan har stannat i köket

klockan är fem över två

klockan har stannat i köket

tiden har fortsatt att gå

klockan har stannat i köket
nu är hon femhundra år

klockan har stannat i köket

av oss finns det inte ett spår

av oss finns det inte ett märke

i kökets svartvita damm

ingen har ställt upp en pinnstol

som föll när träd växte fram

ingen vill ordna upp röran

allting har rasat isär

ingen vet var man ska börja

ingen finns längre här

av oss finns det inte ett märke
i trädens urgamla bark

ingen har någonsin gått där

i kökets vildvuxna mark

klockan har stannat i köket
tiden har fortsatt att gå

mammutar leker i parken
klockan är fem över två

~

 

..sedan läste jag ur Sjusvansad Katt en del som är enklast

utplockat från bokens sammanhang. En del som handlar

om kärleken till Ann-Cha och dottern. Denna sista var lite

nervös att framföra för den kändes utlämnande på ett

hjärtansöppet sätt. men det var en utmaning som jag bestämt

för mig själv och nu, efteråt så känns det grymt att jag vågade

tala kärlek sådär.

 

De andra läsarna var olika bra och mitt eget framförande

hamnade objektivt i nedre delen av startfältet tycker jag själv.

Men inte de andra. För det blev slutligen jag som vann.

 

Möjligen har mysteriumet en lösning i saken att jag som

utböling inte blivit hört av varandra vid tidigare tillfällen.

 

Det blev en fantatsisk kul kväll även om jag fick

spänningshuvudbank efter ett tag. Och kontaktnätandet med de

andra drömmarna var guld värt. poesi kommer i många former

och också poeter!

 

Köp bok här eller också så kunde man gå till Snaps under

sommaren om jag förstod det rätt, så finns den där också.

 

V O F F