Recension: FREAK av Robert Lagerström
Boken om Freddie Wadling
Wadling är en säregen figur i mångt & mycket. Det
framstår mycket tydligt när man läser FREAK. Boken menar
att han är missbrukare, bortskämd och barnsligt egoistisk
men samtidigt är han älskvärd, lågmäld och skönt
kufiskt. Poträttet kan man nog säga vara rättvist eftersom
författaren Lagerström lyfter fram både det fina och
det fula med en av sveriges finaste röster.
Det är intressant att dyka ner i hans trassliga liv och finna
personen bakom den där nervösa energin. Det är ett
stort och rekordeligt efterforskning och samlande som
Lagerström gjort och mellan pärmarna finns också ett
stycke nutida musikhistoria då det också står en
hel del om Göteborgsscenen som fött eller närt alltmöjlig kul
musik.
Ändå kan jag inte gilla boken fullt ut. Det lämnar en liten
dålig eftersmak av drogromantik tycker jag. Men vem är
jag att dömma andra. Wadling tycks inte vara missbrukare
så som de oftast framställs. Mer massbrukare som det står i
boken. Men bruket framstår lite puttinuttigt nästan och det
känns inte som helärligt.
En annan sak som verkligen stör upplevelsen är att det
hoppar mellan olika personer som säger saker och så
berättas det inte förrän meningen är slut em som sagt.
typ:
- Jag var en knasigt figur som gick omkring och hade hela
pelargonodlarseriens första böcker i min näverficka, sa Mumin
- Om jag vetat att polisen skulle förhöra sig om sådana saker
så skulle jag självklart ha använt en annan slags bärväska men
min ekonomi var sådan att alternativ var fullkomligt uteslutet,
säger Snorkfröken
och när det är som ovan beskrivet så blir man hela tiden kastad
hit och dit mellan svaren då det förekommer ganska många och
ofta hullerombuller. Man måst hoppa ner och kolla vem som
säger och sedan hoppa tillbaks. hoppa hoppa hoppa.
Det är lite berätterteknisk misslyckat. Betyget blir därför blyga
2 af 5
även om både Edgar Allan Poe & Krazy Kat förekommer i boken,
sa Håkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar