kanske sista inlägget

Mycket på gång och därför kommer bloggen
i andra hand. så är det tyvärr. och kanske kommer
den stelna helt
 

Kanske en teaterposter

En möjlig poster för en kommande pjäs. Designen på huset
är den som jag använde i sovstadenprojektet och jag fick
därmed anledning att återvända till mig själv. och jag var
lika trevlig som vanlig dessutom var det roligt att rita hus
igen, vilket det kanske inte var när jag var inne på det sista
av de snarkande kåkarna.  

Snabbpost

Evenemangsposter!
Jag och Herr Kluck gör & kör 2-dagars grej i
smedjan & Köping. mer info snart.

Sjusvansad Katt har fått en möjlighet att bli teater
på ett annat håll. Fantastiskt om det blir så av det.

pliktskyldigast snabbrapporterat. som vanligt
är bloggen en tvåeggat svärd. kul men någon
slags betungande skyldighet likaså.

Är Batman en seriefigur eller en superhjälte

Är Batman en seriefigur eller en superhjälte?

Jag bygger lego med dottern. Det är fladdermusen Batman i plastbit och årets födelsedagskartong. Det ska bli en slags flygmaskin. Det slår mig då, att för henne är Batman inte en seriefigur. Han är danska byggklossar, han är filmer som hon inte får se än och han är ett spel i hennes DS-konsol. Men inte en serie.
En bekräftelse på en begynnande insikt infinner sig någon vecka senare när jag köper loss en kartong med femtio nummer av serietidningen Magnum för bara hundra pix på loppis. Serietidningarna vimlar nämligen av reklam för andra serietidningar. Tidningar som jag glömt bort att de fanns när jag var i moppeåldern. Maxx, Thriller, Dylan Dog och Inferno för att nämna några och det gemensamt har de alla att de inte längre existerar.

Serien som kulturellt fenomen är möjligen inte död men jämfört med sina fornstora dagar så är tillvaron minst sagt tynande och blek. De som läser serier idag är antagligen nördar eller samlare. Är läsaren mot förmodan ett barn så har tidningen i de allra flesta fall lockat till sig ungens kärlek genom någon billig medföljande offergåva av leksakskaraktär.

Berättelserna, berättandet är konstant men formen den berättas genom tyckes mig vara flexibel och anpassad efter målgrupp ibland och efter samtiden ibland.

På samma sätt har också boken börjat hitta nya former. Främst är det den inlästa boken, ljudboken alltså, som har tagit plats i folkhemmets hyllor men även den elektroniska boken finns där och det är heller inte ovanligt att förläggare pyntar sina titlar med medföljande offergåvor i likhet med serietidningsseriesäljarna. Kanske får man lite extramaterial i andra upplagan eller någon trevligt medföljande musikskiva om bokens berättelse rör en musikants liv och leverne.

Jo. Berättelserna kommer berättas och men hur kommer det se ut? En rädd glutt i spåkulan ställer frågan om böckers nödvändiga existens i framtiden. Om man ska tro larmrapporterna är det ett flödande av information som gäller och då är det faktiskt bra mycket effektivare att se de där filmerna om Ringen än att läsa plågsamt tjocka eller långsamma böckerna. Vidare, om tankesnurret är byggd på tanken att berättelsen så är faktiskt en del saker mycket bättre i si förädlade form. Att boken kom först behöver inte betyda att den är bäst även om du och jag i någon slags automattalande försvarsställning, till bokens fördel, ofta säger så. ”A Clockwork Orange”, ”Gudfadern” och ”När lammen tystnar” är tre lysande exempel på berättelser som lyft när de ändrat form. När jag mötte popsnöret John Lennon i diktboksform ”På eget sätt” är ett annat exempel. Aldrig har han varit så intressant som i den kullerbyttiga poesin.

Men tappa inte hoppet. Min mening är inte att kraxa en gravskrift över vår inbundne vän. Boken kommer inte försvinna av samma anledning som är basen i oron. Vi behöver inte flödet som rusar mot oss. Vi behöver inte blunda och gapa. Boken är din ankare! Boken är en tjock, lugn vän som vill berätta något viktigt för dig. Läsa sakta, fort, försvinn i tanken, koppla ut och och koppla in. Koppla av.

Där har vi slutsvungen: Koppla av. Batman är en seriefigur och en superhjälte.

Poesi 10.0

tankar:

POESI 10.0
- 10 år med poeter.se
Jubilieumssamling

*
Jag är feg och skriver inte en riktigt recension på den här boken.
Den ligger mig väldigt nära i hjärtat som aktiv medlem av sajten
som gett ut boken - och den är till bredden fylld av poesi och poeter
cirkus 600 stycken och därmed lika många olika sätt att skriva och att
läsas. En recension låter sig inte riktigt göras alltså.
Men tankar har jag och det är en poetiskt glädjefnatt att ha bläddrat och
läst i boken under de senaste två veckorna.

För den utomstående så kan berättas att det är en poesisajt, poeter.se,
som firar sin tioåriga existens med att ge ut en bok. De efterlyste bidrag
bland sina medlemmar och så gick redaktionen crazy och gick all in i
den bemärkelsen att de inte valde ut 100 eller 200 representativa
poeter med verk, utan de fläskade på det grövsta di hade och tog med
alla bidrag. Så skön galenskap!

Sen blev det en bedårande tegelsten av det hela också. det är 640 sidor
i boken och det tecknar effektivt en tvärsnitt av det poetiska skapande
som finns "ute i stugorna" i samtiden.
Så funkar boken också som en schysst utropstecken på hur det står till
med poesin idag. sajten har närmare 50 tusen medlemmar!

Jag är aktiv till och från på sidan. i början, när jag insåg att jag höll
på med att skriva poesi till vardags så var jag där väldigt ofta och skrev
och löste andra och kommenterade och blev kommenterad. Det var och
är en väldigt bra sidan att lära sig dikta på. Eller att få råd om hur man
kan få sin poesi att bli mer poetisk. Faktiskt var det så för mig.

Nu är jag inne i en mer aktiv period igen och det mesta jag gör nu är
att läsa all poesi som hela tiden läggs ut. Det är ett flöde av kreativ
kraft! Och man dragas iväg väldigt lätt.

Det funkar också i boken. den vill inte ta slut utan man kan läsa och
läsa och läsa och tankarna flyger och var hur som helst mellan teman,
känslor, stilar och namnen på de medverkande: För det är också en av
de fröjdefulla sakerna: att känna igen namn och stilar från sajten. Det
blommar ut små nostalgiska minnen. Flera av dem som jag nu ser som
 mina vänner är hittade på poeter.se från början.

Diktandets början ligger där. och boken är som ett fint minne.

Som boktips är det rekommenderat. det är, som sagt, en bra pulstagare
och översikt av aktiv nu-poesi (senaste tio åren) och boken rymmer ju
så mycket! Vidare har dom i redaktionen lagt in intervjuer, anekdoter,
fotografier och sådant så att det inte blir lite bra avbrott från det rent
 diktiska då och då. Ska man ha en diktbok kan det var den här.

Eller någon som jag gjort

Anti-årskrönika

Ett av det mest kreativa åren i mitt konstnärskap håller på
att ta slut och det blir att man ska titta i backspegeln därför men
fuck that! - kommer jag på för det är alldeles för grötigt med allt
som har hänt för att orka med att ordna till en ordentlig krönika.

Istället! ..framåt

Vad händer nästa år? Vad dväljas i det mysterium som stavas 2014?

Jag tror jag ska ta det lite lugnare med det konstnärliga projekten.
I varje fall de som jag själv är drivande uti. Skriva bok typ och göra
film eller så. Ett mer dag-till-dag-skapande står i spåkulan och detta
för att fånga den spontana energin. Och att möjligöra att fånga de
öppningar som ibland öppnas upp inför mig.

Målandet är i en spännande fas tror jag. Jag har hittat en form av
tavla-grepp som jag kommer att pröva lite mer kring. Det är ett
enkelt grepp men effektfullt och jag känner en  viss iver att få sätta
igång med uforskandet.
Ett superduperhemligt sällskap kommer ha inverkan på mig under
nästkommande år och där har jag möjlighet att utveckla en ny
personlighet och det är en annan av spåkulans förutsägelser att
detta sällskap blir av betydande roll för mig och mitt poetiska.

Det egna skapandet: uppföljare till Sjusvansad Katt ligger planlöst
växande. Vad det än blir så kommer det enkla vara den musa i
vilken jag skall finna limmet att klistra ihop styggelsen utav. Jag
tänker bilderbok men också andra former.

Jag har fått jobb. ett ideellt jobb. Att skriva recensioner av böcker
för dagensbok.com och det ser jag fram emot av två anledningar .
Dels att verkligen läsa-läsa böckerna man läser och dels för att det
innebär att jag kommer möta på en massa spännande skrift som jag
kanske inte skulle mött annars.    

Och sista utropet för 2014 är att fortsätta fånga de möjligheter av
tillsammanskapande som ligger och skräpar i min väg. Om det så
gäller faktiska illustartionsjobb eller kanske deltagande av
kulturträffar eller diktläsningar eller att bygga tillsammans något nytt

Frälsarens Predikobok nr 1

Tanke:

jag gjorde annat: minns inte vad, men då när jag borde ha gjort
fanzines så gjorde jag annat. Prövade lätt med ett seriefanzine
som utkom med ett nummer. Retusch hette det. Och man är aldrig
för gammal för att göra sådanahäringa grejer. Men har man inte
hoppat på när det ar dags är det svårt när man är stel och vuxen.

Frälsarens Predikobok är ett seriefanzine skapat av Janne Karlsson
och utgivet av han själv på Svenska Apache och det är en lunta
enrutingar med karaktären Frälsaren som den omedelbara
huvudpersonen. han rör sig i ett Fas 3 liknande Sverige och spyr ur sig
giftigta och ( ibland ) tillskruvade sanningar om tillståndet i sig själv
och i hans (vår ) värld. en anti-hjälte av samma snitt som Arne Anka
men mer direkt och over the edge. Gillar mycket.

teckningarna är enkla och raka, inget lull lull, utan det är bildens idé
som är det viktiga i Jannes serieskapande. Budskapet. Den svarta
humorn.

sämst med tidningen är att, även om det är helt okej sidantal, totalt
runt 40 rutor, så går det så fort att läsa genom den. Man vill ha mer
Fräslarondska. Det är enrutingens förbannelse. men man kan å andra
sidan läsa den igen och igen. Det håller tidningen för.

produktmässigt är det helt okej fanzine kvalité.

Återigen igen: jag vill grna slå ett slag för konsumtion av independent
skapande. gillar du serier så kan Fräslaren vara religionen du behöver.
tidningen kostade 50 spänn och var välvärd det.