Uppläsning på Video

Vi blev filmade under uppläsningen på Café Dammbron
och den filmen finns nu på Youtuben

Först är det ett stycke där fyra av sovstadens dikter framföres,
sedan kommer en del där jag läser ur Sjusvansad Katt.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=R5DIy4FOO18

Här ovan ser ni hur det gick till!

Cafe Dammbron - dagen, kvällen, figurerna

Tidig förmiddag mötte jag upp med Kim Larsson efter hanses
tågsinrullning och vi smög förbi Smedjan och in på kaffehak
där vi drack svart och pratade utan omsvep och lärde känna
på varandra. Sedan i flykt från sorlet for vi med den blå bilen
runt om i Köping på en väntande sightseeing.

Glasgatan-Netto-Cykelbanatillfabriken-Bronsomsjunker-
Fabriken-Zoobutiken-Idrottsplatsen-Finagatan-Bågskytteplan-
Karlbergsskogen- Teknikbacken-Macksta-Ridskolan-Hamnen-
Ögir-Tågstation

Därna hoppade Klara Norling av dagens andra viktiga tåg och så
pratade vi och hälsade loss tills hotelldirektören kom och
låste upp lilla Hotellet. Kul att se den insidan också.

De tre poeterna for ut i den Köpingska verkligheten och
kom så småningom till hundkojan där vi sedemera hängde
tills det var dags. Åt mat och bekantade oss mer och knacket
på dörren var Daniel Löthskogs Kluck som sällskapade in
sig under lunchen och vi blev alla mer bekväma och pratsamma

Bekantningen gick väldigt bra på allfront. Jag trodde på
stelare men det fanns inget sådant. Och det fjärilade i magen
höll sig stillsamt. Vi pratade och bestämde lite uppläsnings
taktik. och bytte grejer av varandra och skrattade en hel del
tills det var pling i klockan och det lättsamma allvaret var
på plats i en annan lokal:

Smedjan sa att det var dags.

Min lilla erfarenhet sa att det var en perfekt lokal att framföra
det poetiska i. Möblerat fint och med soffor, alltså tjocksoffor,
framför scen och egen poetisk Lounge för oss och fikabiljetter
till de medverkande. Mycket proffsigt mottagande från
Smedjanfolket och schysst hjälpsamhet. Betänk diktarnas
grönhet i annordningssammanhang, vi var ju på något vis de
som själva bestämde ordning och hur programmet låg. & där
var det personalen lyhörda och bäst.

 Sådär kan glada poeter se ut.

 Uppläsningen

 Den första timmen av fiket rullade Sovstadspoeternas egna
uppläsningar i högtalarsystemet. Sedan så bröts det och
de fyra representanterna från nämnda stad klev upp på scen,
välkomnande den lilla publiken och så berättade jag lite
om Sovstadens tillkomst. Micken skickades sedan runt till
poeterna och vi läste upp alla bidragen från staden. 
 Ingen läste sin egen och det tyckte jag var skönt för scen-isen
lossnade enklare i andras ord. Jag läste Maria Zena Viklund
och Klara och Kims bidrag. Halkade lite snett i Kims text men
annars gick det bra får jag lov att tycka.

Efter så gjorde vi lönlös reklam för att köpa välgörenhetsposter.
Och berättade om Sovstadens hemsida och att den finns på
Freke Räihäs förlag.

Vi gick av scen och jag återvände med Sjusvansad Katt.
Uppträdandet blev hyfsat. Jag läste saktare än förra gången
och förhoppningsvis högre. Det var ju i mickrofon!
Lite knäppt blev det dock för när vi i Sovstaden gick av
uppstod ju en naturlig paus och då gick publik och hämta
påtår och lite så. Gjorde den småmissen att ha en lite
längre paus.
 Den saken störde i tanken när jag läste och därför glömde
jag bort att titta upp ur boken! haha. Så kan det gå.

jag smygfotade publiken också.

Kim därpå gjorde en bra-bra nypåkommen berättargrej
om Eremonauts tillkomst och varande för att fånga de
eventuella egenskrivare som gömde sig i publiken.

Sen blev det en spontanpaus igen då det övergick till att
bli öppen scen. Inga ville säga nåt nämligen och vi i det
poetiska började snabbstuva om i programmet. sanningen
var att det inte antalmässigt var så väldans många besökare.
Något måste göras och vi beslöt att ta över öppenscenen
själva och stryka de lite längre dikterna som låg paxade
för finalen. Där flög Edgar Allan Poes Korpen bort tex.

Kluck hade hittat en modig själ dock och hon gick upp
och läste en minnes dikt över sin mormor. Rörande
modigt!

Sen hoppade vi andra på efter detta och läste några dikter.
Kluck och Klara höll intressanta små föredrag om några
av sina inspirationskällor. Kluck om Beat-poesins tillkomst
och Klara om sin Dylan Thomas.

sen ba fluff fluff tog kvällen slut. 

Klara ville bada. Men det gick ju inte. Så jag skjutsade
henne dit hon skulle och sen Kim till stationen där hoppade
han strax in i ett sotsvart ånglok som tuffade iväg honom
över prärien in i solnedgången.

Tankar och småplock!
Flumtidningen. Det fungerade så bra mellan alla.
Svart Knark. Läsa i mick. Skaparträff. Livlighet.

Sovstaden i Populär Poesi Nr 17

Populär Poesi intervjuade mig och några medverkande med anledning av
Sovstaden och artikeln går att läsa nu på deras sida . Roligt att projektet
gör lite liv av sig. Hallandspoeternas skrift Flum kommer också ha en
liten grej med Sovstaden.

Voff och vift på svans

Vidare tankar om Sovstaden

här bor ingen ..ännu..

~
Äventyren med Sovstaden händer nu och pågår
hela tiden. det utvecklas och invecklas. allt är möjligt
känns det som. Vi är fler som delar på vad som händer
och därför tror jag att det kommer göra väsen av sig då
och då. För egen del blir det till sommaren vid olika
tillställningar då det ska framföras live på något sätt.
Hur vet jag inte och ska lägga min planerande själ i
det ovissa att inte veta. som en utmaning ska det vara
okänt.

i nuet är det postrar som gäller för mig. Det har kommit in
en del beställningar och det är roligt och rörande. Det har
inte motsvarat förväntningarna kanske men det kommer
någon då och då. drygt hälften av de femtio är kvar
i just nu läget. Jag tror inte riktigt att folk vet och förstår själva
upplägget till fullo. speciellt är det figurer och kompisar i
närheten av min fysiska person som visat svalintresse.

Jag inbillar mig att en del tycker poesi är lite farligt oxå.
Kanske priset på femhundra jagar bort en del andra.

Välgörenhet är annars ett starkt verktyg har jag märkt.
Många gillar grejen och nyttjande av tjänster blir helt
gratis. Swedish Merch ville inte ha något för papper och
färg. Kartongföretaget bjöd på postkartonger och på
Ögir får en poster hänga som reklam. Det är fint.

En sak som hamnat i skuggan av sig själv i staden är själva
greppet som jag tycker är mer och mer intressant. Frågan
jag ställer mig är vad som kan vara poesi. formen är ju
onekeligen udda i detta projekt och min förhoppning är
att besökare med egna skaparbehov kan inspireras och
göra verklighet av sina egna galenskaper.

Även staden i sig förtjänar att fortsätta utvecklas. Vi har lite
olika tankar. Huset ovan är en av många idéer. framtiden
kommer göra klart hur det blir. men något slags konstant
liv vore underbart om det flyttade in.

Populär Poesi intervjuade mig om Sovstaden och den kommer
i nästa nummer. :)     Då skriker jag till på bloggen förstås

Välkommen till Sovstaden

Under en tid har jag och 10 poeter pysslat med att foga samman
ett projekt som kom att heta Sovstaden. Nu, på världspoesins dag,
har det premiär och det som bemöter läsaren är en kolektiv skopa
kärlek för det skrivna ordet.

Länk

Det började med att jag ritade 10 hus. Jag visste inte vad jag skulle
ha dom till. Kanske en serie postrar möjligen, men en gammal idé
som jag haft liggandes i bakhuvudet gjorde med ens sig påmind och sa
att det var dags. Det handlade om att be poeter och skribenter skriva
något utifrån mina illustrationer.  Oftast brukar det vara tvärsom. Att jag
ritar något utifrån någons text. Jag skrev till 10 poeter som jag på olika
sätt beundrar och frågade om de ville flytta in. De sa Jäpp och då fick
de varsitt hus att skriva en kortare text kring. Ovetandes om den andre
så återkom texterna och den lilla stumma, döda staden fick ett märkligt
egendomligt liv.

Poeterna engarerade sig på olika sätt och projektet växte. Det blev en 
idé om en klickbar hemsida, där dikterna kunde presenteras. Det blev
inläsningar. Det blev korrläsningar av varandras texter. Det blev spånande
av idéer. Det blev inläsningar av sina texter för att besökare skulle kunna
lyssna på verken. Det blev förlagslagd på Freke Räihäs förlag med en 
tyst fårgasättning vad en bok är och kan vara. Det blev välgörenhet med det
sköna krumbuktiska greppet att samlingen hus hjälper de som inte har
hem. 

Min största inblandning utöver bollplank och ursprungsteckningarna var
att screenprinta en poster som säljs på hemsidan. Allt går till välgörenhet
via statsmissionens insatser för hemlösa.   

På projektets hemsida kan man klicka och läsa och se och hjälpa.
Hoppas ni gillar det och hoppas ni sprider sidan till andra.

Poesi, musik & en bok

Det är inte stilla för att det står stilla i bloggen. Jag är med
i flera sidolöpande saker som alla har sin tjusning.

Sovstaden är alldeles strax på plats. 10 poeter tolkar
tio teckningar som jag ritat. Det kommer publiceras på
en hemsida och intäckterna går till välgörenhet. Bilden
ovan är en poster jag kommer trycka och sälja på sidan.
Då i svart form.

Skivomslag i mängd har det visat sig. slumpen är den att
Charta 77, Container 90 och Freaky Fairytale Band snart
har realeser på sina senaste skivorna och utöver att det
berikar världen så är jag glad av anledningen att jag har ritat
omslagen.

En bok. En bok som är som inget jag tidigare har skrivit.
tolvnitton gillar mig och de ska ge ut den. Jag har sett ett
riktigt snyggt omslag och i just nuet så arbetas det med
sättningen av inlagan. Sjusvansad Katt kommer boken heta
och i den kommer den finna en besynnerlig dialog mellan
två lika besynnerliga figurer.  

Sovstadens Poster

Så kommer postern till Sovstaden se ut. Kommer kosta
500 kronor så ska gå till hemlösa. Mer info kommer.

Sovstaden samlad

 

Av alla de planerade husen blev det 10 och idén

att bjuda in 10 poeter att bosätta sig i husen. Ett hus

var och en dikt/text. Nu börjar bidragen ramla in och

det är ett verkligt spännande projekt att följa hur

den skapta Sovstaden vaknar till liv och får känslor,

innevånnare och skeenden.

Vart dikterna och husen tillslut tar vägen vet ingen

men nån slags publicering blir det. Funderar på att

göra en poster av den bidfogade samlingsvyn över

staden.  

Ett projekt är i sjön

 

Jag har hittat formen nu på vart husen ska ta
vägen och vara. De ska ligga som rödsnöre i
en samling dikter av andra mänsklingar än mig.

Enkel idé och upplägg. Varje medverkande poet
får ett hus och skriva någonting till det huset.
antingen inpirerad av bilden eller temat som sådant.

Sen samlar jag ihop alla i en liten diktsamling och
publicerar någonstans.

:)