"Härligt miserabel" Benjamin

Jag har fått en till recension av serien Benjamin. Läs
vad eremonaut tycker Här
eller läs urklippet nedan!

Håkan Eklund känner vi igen från i våras, då jag
recenserade hans illustrerade diktsamling Spöken i 33 A.
Nu är Eklund redan tillbaka. Hans nya bok är utgiven
på förlaget Pupill och heter Benjamin. Benjamin är en
seriebok vars innehåll utgörs av sextio stycken svartvita
Benjamin-figurer (alla har samma grundutseende och
enligt förordet är de olika inkarnationer av samma figur)
som var och en upptar en serieruta och har en kort text
under sig. Eklunds estetiska plattform är uttalat
konceptuell, och jag uppfattar Benjamin som en sorts
naiv och åttiotalistisk kombination av Gary Larsons
absurda enrute-serier och Ulf Lundkvists tragikomiska
kvarts-existenser. Eklunds Benjamin-figurer är härligt
miserabla, och liksom Larson och Lundkvist har Eklund
en förmåga att förstora det absurda och groteska genom
verbal korthuggenhet och stilistisk/visuell stillhet.
Eklund är bra på understatements, och hans genomgående enkla
bildupplägg fungerar utmärkt tillsammans med de absurda
texterna. Det skapas en intressant friktion mellan de hemska,
patetiska, ironiska och satiriska texterna och
Benjamin-figurernas stela grimaser. Trots bokens grova
innehåll har Eklunds humor hög kvalité. Någon text kunde
nog ha utvecklats eller utelämnats, men Benjamin är oftast
oerhört underhållande, ofta riktigt hemsk och ibland
utstuderat smaklös. En Benjamin-figur har t.ex opererat
bort ett bröst (Benjamin är tydligen gränslös och också
transsexuell enligt Eklunds härligt tänjbara logik).
Figuren tuggar desperat på naglarna, och under bilden står
det: En tumör borta och hela kvinnligheten.
En annan Benjamin-figur vräker i sig mat. Bildtexten
lyder: Det är bara fel på ämnesomsättningen. Någon kan
ju invända att detta helt enkelt inte är okej, och jag håller
absolut med om det, men vill tillägga att det är helt
okej för mig att Benjamin inte är okej. Jag skulle utan tvekan
kunna skämta om mig själv lika grovt som Eklund skämtar
om Benjamins nojor, rädslor, missuppfattningar,
självupptagenhet, ångest och patetiska misstag. Jag har
alltid plats för kolsvart humor, och jag kommer på mig själv
med att skratta högt flera gånger under läsningen av
Benjamin. En av mina nuvarande favoriter är den mustachprydda
Benjamin-figur som håller en kladdig bäbis.
Bildtexten lyder: Han spyr på mig och jag spyr tillbaks.
Vilken modern grötkokande far har inte känt så?

Benjamin är en ovanlig och respektlös seriebok som bör kunna
uppskattas av öppensinnade och politiskt inkorrekta
läsare av Gary Larsson, Ulf Lundkvist och Joakim Pirinen.

Håkan igen:
Känns grymt kul att eremonaut tycker om Benjamin!

Recension av Benjamin

Jag har fått min första recension av Benjamin
Den kommer från en serieblogg. Klicka här
eller läs nedan!

Benjamin av Håkan Eklund

Så har jag alltså fått läsa nåt helt nytt. Håkan Eklund
har gjort en serie som heter Benjamin, som getts ut
som e-bok på Pupill förlag. Nå, så va tycker jag om det?
Både och. Dels pratar vi om humor, vilket är helt hopplöst
subjektivt. Jag är kanske för gammal, jag har lite samma
förhållande till Sara Granér. Ibland skrattar jag som en
tokig, ibland fattar jag precis ingenting. Så är det med
Benjamin, även om jag kanske inte skrattade som en
tokig så tyckte jag stundtals att det va träffsäkert
och snyggt. Nu pratar jag om texten, bilderna är ett
kapitel för sej. Och ett väldigt viktigt kapitel för det är här
som Håkans tanke med serien blir tydlig, det är detta som
är konceptet och det som gör serien klart udda.
Den är udda inom en relativt väldefinierad form,
enrutestrippen. Vi vet alla hur den ser ut, det är tex
t och en ruta med olika figurer. Oftast berättar bilden
lite till, utöver det som texten ger. Så långt är det inget
konstigt med Benjamin. Det som är udda är att teckningarna
i Benjamin är så konsekvent gjorda i en stramt hållen
naivistisk stil. Dom blir nästan som symboler mer än teckningar,
om det är en beskrivning som går att förstå.
Det är snyggt men bilderna är ganska abstrakta.
Bilderna är till det yttre väldigt lika, det är samma huvud
som möter oss på varje ruta, typ. Dessutom ser huvet
mest ut som en dödskalle och det ger skämten en annan
smak än om det hade varit söta små hundvalpar på
bilderna. Här känner jag mej återigen gammal, det är nåt
som jag inte riktigt snappar här, nåt far över mitt huvud
och jag känner att jag inte riktigt är rätt person att bedöma
Håkan serie fullt ut. Det visuella kan man tycka mer eller
mindre bra om. Inte för att det blir tjatigt, för jag kan gilla
ett konsekvent genomfört koncept, utan för att jag efter
ett tag börjar längta efter andra bilder till nåra av dom skämt
jag tycker är riktigt bra. När det brann till i texten hade jag
gärna sett en helt annan typ av bildspråk, ett mer traditionellt,
med mer variation och mer "ovidkommande" detaljer som
på så sätt gett texten lite mer än va dom här bilderna gör.
Och som oxå hade lösgjort varje bild från dom andra i serien.
Detta är nästan värdelös kritik för det är så uppenbart att
Håkan inte velat göra så för hade han gjort det hade det ju
inte varit ett koncept, vilket det är nu, och som sådant är
det intressant för det är kul när folk gör nåt nytt. Det tycker
jag Håkan lyckats med. Han gör nåt udda i en gammal,
beprövad genre. Det ska han ha all heder för.

Slutsats: Klart som fan att ni ska läsa den!

Peter Dolving Aid & Jag

Peter Dolving, sångare i The Haunted är min fejbokskompis och
han har skapat debatt bland sina följare genom att helt säga
sin sanning att han int ekommer kunna göra klart ett musik-
projekt om han inte har pengar för det. Helt sonika ber han
om en slant. Det blev ramaskri bland följarna. En del fattar
poängen - en del fattar inte poängen. men för Dolving är det
oväsentligt. Han behöver pengar för att leva och leva för
att kunna verka.

Jag tycker det är ett rätt grepp i varjefall. hans skapande är
ändå hans levebröd. jag drar paraleller till mitt eget. Det är
en hobbyverksamhet. men stundtals så tar det sig formen av en
bok eller en tavla eller något som jag kan tjäna en slant på.

Och precis som Dolving menar: Ryggdunk och hurrarop
saknas inte men att be någon lägga en slant för att ta
del av skapelserna är provokativt och då är få vänligt
inställda.

Jag tror de är var så han menar. Själv har jag under många
år hört, angående mitt tecknade, att jag borde göra en serie.

- Bli serietecknare, Håkan, säger uppmuntringarna.

Jag hittar en form i seriefiguren Benjamin och till-o-med ett
förlag som vill ge ut serien. Det känns roligt. och boken blev en
e-bok.

Nu har jag inga illusioner av att boken ska sälja som nån jämra
91:a Karlsson eller Fantom. Men när det blev dags så gjorde jag
mitt yttersta att sprida ut bland vänner & bekanta att jag nu
har gjort en serie som finns att köpa. Det var mail, skrivlistor,
fejsbok, serieforum och blogg. Jag jämförde priser på liknande
produkter och la mitt på ett hedersamt billigt fyrtio kronor.

Någon vecka senare så frågar jag förlaget om hur mycket den
har laddats ner. och faktiskt har den laddats ner några gånger.
men i så litet antal att jag kan räkna ut att ganska många rygg-
dunkar är tämligen innehållslösa. lite besviken är jag.

Objektivitet då? Ska man stödköpa fast man tycker det är
skidåligt? Måste det handla om pengar? Får man inte
gilla något utan att det förpliktar eller att man förbinder sig
till det ena eller andra? Kan inte kulturen vara fri?

Man får göra som man vill. Det är bara att det känns tråkigt
att misslyckas med underhållning av anledningen att
nästan ingen överhuvudet taget bryr sig. 40 spänn är kanske
mycket. E-bok kanske e krångligt eller fel för serier?

Jag vet inte. Men framtida seriealster publiceras i byrålådan
misstänker jag. Hoppas inte Dolving & hans musik hamnar där.

Dolving

Min seriebok Benjamin

**

Benjamin + Pupill = Sant

Pupill Förlag har nu släppt ut min seriebok Benjamin
till hela världen. Det är en elektronisk bok som kostar
40 kronor att ladda hem och då får man 60 sidor av
min otyglade humor levererat av figuren Benjamin.

Det är väldigt kul att Bnejaminprojektet gick så bra att
det nåt till publiseringen i Tidningen Kulturen samt att
Pupill gillade så mycket att det antagits och getts ut.

Jag funderar redan på uppföljare. Men det får bli när det
blir. All hjälp att sprida Benjamin tas tacksamt emot.

TJOO!!!

Ladda hem via länken högst upp. där finns smakprov och
information. om någon vecka kan man ladda till ipad och så.

Extra nummer innan

I väntan på att Benjamin e-book komme rut har han,
seriefiguren, börjat pocka på uppmärksamheten igen.
Kanske för att jag är mellan projekt just nu. Jag börjar
fundera i Benjamintankar igen och skriver ner dumheterna.

Idag ritade jag fram två av dem också. Som nån slags
extranummer innan. De är ju inte med i boken

Benjamin the e-book

Omslaget till Benjamin. Nästa vecka blir min serie
verklighet. Det är en e-bok som man laddar ner till
sin dator eller mobil eller så. Högst modernt och ett
passande format för serien.

Jag sa förlaget: Gör ett omslag hur ni vill och det blev
som ovan. Jag är grymt nöjd med det. Hade int fått så
snyggt eller "rätt" om jag fixat själv.

Jag ler

Idag fick jag klättra upp i fönstret och ta en bild på mig själv
till Pupills hemsida och författarpresentationen. Jag har rätt
lurigt med fotografier. Eller int det. Jag har nog ett stelt ansikte.
För ofta när mitt fotografi skall tagas så säg fotografen: Le då!
..och saken är den att jag redan ler. Jag ler vänligt och glatt och
fint. Så känns det i hela ansiktet. Men det syns inte riktigt utåt.

Ler jag en liten liten gnutta till skulle det spricka upp i ett flin.

På fotot här ovan tror jag att jag lyckats se leende ut. Det är
i varjefall bilden som blev bilden.

Benjamin i en bok

Jag har fått en kompis i pupill-förlag med min figur Benjamin.
De kommer ge ut Bnejamin i pdf eller e-bok eller va de heter.
Då kommer man kunna ladda hem sin bilderbok til ldator eller
i-pad eller telefon eller nåt. Det känns riktigt roligt att få ha med
Benjamin där.

Jag har haft funderingar med vart den rackaren ska ta vägen och
när jag hittade till pupill stod det genast klart. Det ska ju bli
modernt och elektroniskt.

bilderböcker passar riktigt bra i cybervärlden & det blir ju ett
inte lika högt pris som pappersboken innebär. HURRA!

Bilderna kommer fortsätta gå i tidningen kulturen men för den
otåliga är det här topp-topp-goda nyheter! Mer info kommer!

Dr Krabba möter Benjamin

Och såhär blev svarsbilden. Extra roligt är att man kan
läsa de efter varandra. Konstig men häftig känsla att se
en annans version av Benjamin.

Haha!

Benjamin möter Dr Krabba

Tidningen Kulturen kommer utöka seriegreppet och
därigenom kommer Benjamin få sällskap av en Dr Krabba.
Vi gör en inledningsgrej med Benjamin och Dr Krabba i
samma rutor. som bifogad blev mitt hopsnurrade möte.
Blir intressant att se hans version av Benjamin. Lite läskigt
att låna varandra figurer men jag tog den säkra vägen och lät
Benjamin vara "förloraren".

Förövrig tär det bra att Kulturen "anlitar" mer serier. Hoppas
ännu fler vill komma med!

:)

Veckans Benjamin

Tidningen Kulturen fortsätter med mina benjaminsrutor. En ändring
är att det kommer fler i taget och framöver kommer även andras serier
komma att läsas där.
Jag tycker det är bra att Tidningen Kulturen breddar för serier är en
levande kultur som sällan får vistas så fritt som Benjamin har låtits gjort.

Blir kul att se de andra serierna som dyker upp.

~

Benjamin är ju ritarmässigt sett redan ett avslutat kapitel. Alla bilder är
ritade alltså. men det dyker upp lite nya dumheter då och då och jag har
bestämt mig att återfalla till Benjamin för rita då det behövs.

VOFF

Dubbelt i Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen Klicka på vänsterlänk så kommer du till
veckans Benjamin. Känsligt ämne som skojas med denna gång.
Ett av målen med Benjamin var/är att försöka på provokation
och då hamnar denna ruta i kategorin sånt-skojar-man-inte-om.

Sedan har de också haft vänligheten att publicera min galla över
utkastningen från seriewikin. Jag tycker det var shysst som tusan
och även eremonaut kommer publicera tankarna som återfinns
under rubriken "Kulturen faller" .

Lite kul att röra om i kulturstuvningen om än det säkert gjorts
ett flertal tillfällen tidigare i samma ämnen. Fått god respons
från läsare.

Är enruting en serie?

i bakvattnet av gårdagens galla-attack mot kulturisk slutenhet i
allmänhet och seriewikin i synnerhet så har det uppdagats en kul
och intressant disskution på serieforumet där det verkar vara 2
ganska likstora läger med folk som är för och folk som är mot
i frågan om en en-ruta kan klassas som serie.

Jag står utanför med sanningen för den som vill veta.

Men, som sagt, intressant.

Benjamin fortsätter

del 3 av 60.

LÄNK till Tidningen KulUrEn

lÄSA o gILja

Benjamin Nr 2

Länk

Ovan så skickas du iväg till Benjamin Nr 2 och
den eminenta Tidningen Kulturen. Han bor där.

Benjamin - The Serie

Tidningen Kulturen:

"Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren
Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta
av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas våra liv.
Det absurda eftersträvas och även den snaskfria provokationen.
Det tämligen naiva bildspråket gör Benjamin till en ganska älskvärd
figur om än han ofta uttalar tarvliga saker."

Jag:
Nu är serien ska rulla i Tidningen Kulturen igång med buller och bång.
..eller lite blygsamt i början. Det kommer publiceras en i veckan och
totalet blir då 60 stycken serieska en-rutingarbilder.
Jag är så glad för hela livet har jag haft tanken och önskan att få göra
en serie. och nu bara ta-taa så är jag faktiskt en serietecknare. overkligt.

Recept
Benjamin började med att jag ritade en döskalle i lite barnslig stil. Den
var utflippad med stjärnor på knoppen och så skrev jag att "kokain är
en svenssondrog" för skådespelare Ola Rapace sa något liknande för ett
tag sedan. Det var ett så väldans idiotiskt uttryck. Detta ledde till tanken
att man kanske skulle föröska skriva ner allt dumt som folk säger och gör.
Serien tycktes var en rolig form att arbeta i och eftersom döskallen såg så
ful/kul ut så var det ganska snabbt tänkt att ha denne att förmedla all
idioti. Sedan lades det till en smula provokation oxå som jag länge har
velat ha med som en ingrediens.
Sedan hittade jag den till Tidningen Kulturen som i sitt 5-års jubileum
höll på att byta kläder och var därför med på saken till min lycka.


Länk

Klicka ovanför på Länken

Benjamin timeout

Jag har drabbats av nåt. Jag vet inte vad. men det
ligger i tanken, känslan, riktmärket som jag försöker
hålla mig efter framöver.
"Problemet" är Benjamin. Den serie som jag ritat på ett
tag som har sin rot i ironi. Jag har fått den förlagd av
King Ink Förlag och den kommer finnas på Tidningen
Kulturen inom när-som-helst.
Så allt borde vara tippetitopptopp för jag vill vara en som
har en seriefigur.

Men när allt lyser grönt grönt grönt så pinglar det i
mig rött. Världen är elak. Varför ska än mer
skadeglädje/ironi in i den? Tanken har legat o pyrt och nu
bubblat sig till allvar. en bidlerbok av herrn Håkan gör
varken till eller från i den havererade navet men ändå..
..jag vill göra något med en positiv eftersmak next time.

Så Benjamin är pausad.

"Din dumma kompis Benjamin"

Jag har skrivit klart de få texterna som ska dyka upp mellan serierutorna i min nästa bok, om det blir en nästa bok. Jag har skickat till förlaget och vi får se om det faller i smaken. Det fördelaktiga är att jag har gett ut de tidigare böckerna och de "vet mig". Det mindre bra är att förlaget mest gett ut poesi. Hur ska de förhålla sig till serieliknande skapelser. Passar det i profilen.

Slutligen blev det av alltet ett något som heter "Din dumma kompis Benjamin". Serien Benjamin kommer man skymta framledes i Tidningen Kulturen och om den blir lite poppis där så kan det vara roligt om det smånigom samlas ihop i en bok. Drömmar drömmar.

Men drömmar är gott.

Född: En seriefigur

Älska mig! Jag känner Socker-Conny

-

Jag är förstörd av serier, förörd av serier, uppväxt blott
för det, fungerande tack vare och alltid, ALLTID helt i
serien förlorad!

Förstå då; min glädje av att i denna dag som denna är blivit
inget mindre än äkta serietecknare. Jag har min figur, den
ibland tarvliga Benjamin och nu också en plats där alstren
ska publiceras på riktigt. Tidningen Kulturen och den gode
Freke gjorde denna drömlighet verklig. inte idag, men när

sidan snart byggs om kommer det, en gång i veckan,
publiceras en ny Benjamin. Ovanför texten ser ni den första.

Annat:
Det försvunna filmbolaget i Gbg har kommit tillbaks. det har
lite struligheter men deras avsikt är fortfarande den sanna.
Malpåse kanske man kan stava det.