Jag ler

Idag fick jag klättra upp i fönstret och ta en bild på mig själv
till Pupills hemsida och författarpresentationen. Jag har rätt
lurigt med fotografier. Eller int det. Jag har nog ett stelt ansikte.
För ofta när mitt fotografi skall tagas så säg fotografen: Le då!
..och saken är den att jag redan ler. Jag ler vänligt och glatt och
fint. Så känns det i hela ansiktet. Men det syns inte riktigt utåt.

Ler jag en liten liten gnutta till skulle det spricka upp i ett flin.

På fotot här ovan tror jag att jag lyckats se leende ut. Det är
i varjefall bilden som blev bilden.