"Härligt miserabel" Benjamin

Jag har fått en till recension av serien Benjamin. Läs
vad eremonaut tycker Här
eller läs urklippet nedan!

Håkan Eklund känner vi igen från i våras, då jag
recenserade hans illustrerade diktsamling Spöken i 33 A.
Nu är Eklund redan tillbaka. Hans nya bok är utgiven
på förlaget Pupill och heter Benjamin. Benjamin är en
seriebok vars innehåll utgörs av sextio stycken svartvita
Benjamin-figurer (alla har samma grundutseende och
enligt förordet är de olika inkarnationer av samma figur)
som var och en upptar en serieruta och har en kort text
under sig. Eklunds estetiska plattform är uttalat
konceptuell, och jag uppfattar Benjamin som en sorts
naiv och åttiotalistisk kombination av Gary Larsons
absurda enrute-serier och Ulf Lundkvists tragikomiska
kvarts-existenser. Eklunds Benjamin-figurer är härligt
miserabla, och liksom Larson och Lundkvist har Eklund
en förmåga att förstora det absurda och groteska genom
verbal korthuggenhet och stilistisk/visuell stillhet.
Eklund är bra på understatements, och hans genomgående enkla
bildupplägg fungerar utmärkt tillsammans med de absurda
texterna. Det skapas en intressant friktion mellan de hemska,
patetiska, ironiska och satiriska texterna och
Benjamin-figurernas stela grimaser. Trots bokens grova
innehåll har Eklunds humor hög kvalité. Någon text kunde
nog ha utvecklats eller utelämnats, men Benjamin är oftast
oerhört underhållande, ofta riktigt hemsk och ibland
utstuderat smaklös. En Benjamin-figur har t.ex opererat
bort ett bröst (Benjamin är tydligen gränslös och också
transsexuell enligt Eklunds härligt tänjbara logik).
Figuren tuggar desperat på naglarna, och under bilden står
det: En tumör borta och hela kvinnligheten.
En annan Benjamin-figur vräker i sig mat. Bildtexten
lyder: Det är bara fel på ämnesomsättningen. Någon kan
ju invända att detta helt enkelt inte är okej, och jag håller
absolut med om det, men vill tillägga att det är helt
okej för mig att Benjamin inte är okej. Jag skulle utan tvekan
kunna skämta om mig själv lika grovt som Eklund skämtar
om Benjamins nojor, rädslor, missuppfattningar,
självupptagenhet, ångest och patetiska misstag. Jag har
alltid plats för kolsvart humor, och jag kommer på mig själv
med att skratta högt flera gånger under läsningen av
Benjamin. En av mina nuvarande favoriter är den mustachprydda
Benjamin-figur som håller en kladdig bäbis.
Bildtexten lyder: Han spyr på mig och jag spyr tillbaks.
Vilken modern grötkokande far har inte känt så?

Benjamin är en ovanlig och respektlös seriebok som bör kunna
uppskattas av öppensinnade och politiskt inkorrekta
läsare av Gary Larsson, Ulf Lundkvist och Joakim Pirinen.

Håkan igen:
Känns grymt kul att eremonaut tycker om Benjamin!