My precious anarchy

Filmen V for vendetta gick på tvn för en tid sedan och det
drog mig tillbaks till originalserien som fortlöpande gick och
läsa i tidningen Magnum under min uppväxt. Jag fattade den
serien aldrig då men nu när jag insett att filmen antagligen är
den bästa film som någonsin gjorts på en originalserie så blev
jag tvungen att skaffa fram V for vendetta serieboken för

några kvällar intensiv pratbubbelläsning.

Och misstanken att det skulle vara hur bra som helst visade
sig vara sann. Det är som bekant Alan Moore som skrev, i

alla fall delskrev, manuset och den svarta samhällssyn känns
igen från de andra skapelserna Watchmen och From Hell bara
det att det är ännu mörkare i V.

Serien kom till under Tacherregimen i England och även om det
är en fictionär skapelse som utspelas i ett dåtida nära framtid (1995)
så är det nog inte helt ute och cyklat om man mellan rader, eller
serierutorna, kan finna ett rejält missnöje om hur landet låg då.

karaktären V är en helt fantastiskt antihjälte och man hissnar
hur välarbetat manuset är. Hur genomtänkt allt måste ha varit
från absolut första lilla sidan till den sista. Till och med tecknarstilen

tar ett kliv bort från allt som är typiskt i hjältesagor. Människorna
ser ut som människorna och karaktärsmässigt så har de goda

sina brister. Alla är smusiga på nåt sätt och inte minst märks det

i tecknardjupet, den intensiva svärtan i sidorna. De har använt
snyggt snygga knivskarpa kontraster mellan svart och vit

Ett tips från 1988 blir alltså att läsa denna superbok!

Som jag dock tyvärr inte hittade på svenska.