En fågel i handen

Jag kan känna en sorgsenhet i de saker jag skapar. eller ej. inte
i "skapandet". Där är det roligt. Men jag kan känna sorgsenheten
att mitt skrivandes, mitt ritandes, mitt what-ever nästan alltid
kommer ut med en negativ klang. Jag menar att jag förmedlar
ett ganska tråkigt budskap i en redan tråkig värld.

Mycket är med humor. "Man kan skratta åt eländet" tänker jag.
Det är humor att rita in en döskalle i en fin teckning på ett träd
som gjort på en nyligen ritad bild. Zombiemanus är kuligast att
skriva, det är mig enklast.

Men jag har en önskan om något annat också. Inte större, inte
ädlare men något annat. Något som lämnar något gott spår
efter sig.

Jag är inte ondskans förespråkare utan har försökt. Barnboken
Hilda Häxa, den jag inte vet om den blir från förlaget som kanske
inte finns, är en skapelse av bara positivitet.

..och idag. påbörjat nedtecknadet av en berättelse som jag haft
länge i tanken. Långt från zombies och döskallar.