Novell: Min bäste vän och hans mördare

En vän ringde mig en sen afton. Han var uppjagad och talade förvirrat om att någon ville se honom död. Jag försökte få honom att lugna ner sig och att berätta vad som hade hänt, men han var i det tillståndet att det tycktes omöjligt. Därför frågade jag om jag skulle komma och besöka honom så vi kunde prata men han avböjde mitt erbjudande och anledningen var, som han sa, att han på intet vis kände sig säker i sitt hem.

Jag sa att min fru inte var hemma och om han så ville så skulle det gå bra att träffas hos mig. Han uppgav en lättad suck och inom en timme satt han i min salong, med ett glas konjak i sin hand.

Han såg lika jagad ut som han låtit över telefonen. Håret var i oordning och den friska färg som brukade synas i hans ansikte hade gett vika för en blek grånad. Ögonen tycktes insjunkna och torra. Det var tydligt att han inte hade sovit på ett flertal nätter.

Jag tände en brasa i eldstaden och gav min gäst en pläd som han la över benen där han satt i sin fåtölj.

Istället för att påträngande inleda samtalet lät jag honom hämtat andan en smula och efter ett par minuter tittade han på mig och började berätta.

- Ack, det här kanske ter sig underlig? Här kommer jag inrusande och stör din afton och talar om att någon vill se mig död. Jag får be om ursäkt.
- Det ska du inte be om ursäkt för. Alla har vi varit uppjagade och behövt en medmänniskas uppmärksamhet. Vill du kanske berätta vad som hänt?
- Vad som har hänt? Jo, egentligen har ingenting hänt. Det som jag fruktar kommer ske ikväll!
- Hur menar du då?
- Jag har fått ett anonymt brev som lovar att innan klockan slår midnatt ikväll så kommer jag att dö.

Här tittade min vän på väggklockan. Det var en kvart kvar till midnatt.

- Men käre vän, du är ju en framstående politiker och minister i vårt land, säkert har du många gånger förr handskats med hotelser. Det är säkert bara ett oskyldigt nonsensbrev.
- Nej. Det här är annorlunda. Det är en äkta galning som hotar mig till döden. Jag svär.

Jag gick upp och tittade ut genom fönstret. Det var lugnt utanför om än regnet föll. Jag drog för de tunga gardinerna.

- Du kan vara helt lugn här, det lovar jag dig.
- Jag hoppas det.

Jag satt mig i fåtöljen framför min vän. Han hade nu fått tillbaks färg om kinderna igen.

- Hur kan du veta att han menar allvar, frågade jag.
- Jo, det här brevet är bara ett i en serie brev jag fått. Jag känner igen handstilen från de tidigare, och i dessa brev står saker som skall ske och som därefter också skett.
- Jag förstår. Vad är det som har hänt då?
- Mystiska saker. Kan jag få lite mera konjak? I det första brevet skrev galningen bara "att han visste vad jag gjort" och jag tänkte precis som du, att det bara var ännu någons sjuka uppfattning av humor. Så jag slängde brevet. Efter någon vecka fick jag ett nytt brev där det stod en fråga. "Vet du vad klockan är?". Då kom jag på att mitt armbandsur varit försvunnet i några veckor. Då blev jag lite rädd, för jag förstod att denne någon hade varit inne i mitt hem.

Jag hällde upp ytterligare ett stadigt glas åt honom.

- Här har du konjaken. Den gör dig gott.
- Tack.
- Men allt det där kan faktiskt vara en slump. Du kan ju ha tappat den och någon har räknat ut att det är din. Det är väl en ganska exklusiv klocka, om jag inte missminer mig? En sådan som icke vem som helst bär omkring på?
- Ja, en Rolex Platina Sefir. Men jag är säker på att jag skulle märkt om jag tappat den. Jag tar bara av mig den när jag sover. Den måste ha blivit stulen i mitt hem.
- Har du märkt av något intrång?
- Inte ett spår! Men om inte annat så bevisar det därpå följande brevet att denne galning varit i mitt hem. Åtminstone på garageinfarten. I detta tredje brev stod att det var en perfekt dag för en biltur. Jag förstod inte riktigt men då jag blivit lite nervös efter det tidigare brevet lät jag en bilmekaniker gå över bilen. Han fann att bromsrören blivit avsågade! Jag skulle utan tvekan ha råkat ut för en bilolycka om jag satt mig bakom ratten!
- Usch! Det börjar låta riktigt obehagligt. Du har väl kontaktat polisen?
- Ja, men dom kan inte göra så mycket mer än övervaka villan i jakt på skumma figurer. Sedan vill jag inte skrämma min fru heller ifall att det visar sig finnas en naturlig förklaring på allt. Jag vill inte heller ha en massa poliser springandes i huset.
- Vad säger hon om allt det här?
- Hon vet inget.

Klockan var sju minuter i tolv. Min vän såg rädd ut. Jag lugnade honom något med en försäkran att både ytterdörren samt dörren till salongen var låst. Han återupptog sin berättelse.

- Det fjärde brevet var det mest skrämmande av dem alla. Fast det var inget brev i egentlig mening. Mer ett meddelande.
- Hur menar du då?
- Jo, du minns festen jag och min fru höll förra Lördagen med anledning av vår bröllopsdag? Du minns kanske att huset var fullt av gäster. Du och din förtjusande fru var ju där och min bror och ett antal ministrar och partikollegor. Total hade vi 23 gäster.
- En trevlig tillställning.
- Tack. Nåväl, när festligheterna hade avrundats beslöt jag för att ta mig ett varmt, skönt bad. När jag steg upp ur karet såg jag att någon varit inne och skrivit ett meddelande på min badrumsspegel. I imman stod "Du ska dö!". Jag blev förfärad som du förstår. Men jag insåg, eftersom man har uppsyn över spegeln när man ligger i badkaret, att denne okända djävul måste ha skrivit meddelandet tidigare under dagen och att det nu synliggjordes av det varma badets ångor. Han måste helt fräckt smugit sig in tidigare under dagen i mitt hus och mitt bland mina vänner och gäster för att skriva denna makabra hälsning!
- Ja, det verkar så. Eller tänk om din fiende fanns bland de du tror är dina vänner?
- Att det skulle vara en av gästerna? Det är befängt. Jag har inga fiender bland dessa.
- Nå, bli inte upprörd nu. Jag tycker bara att det är en obehaglig historia du berättar och jag försöker finna en naturlig förklaring.
- Ja, du har rätt. Förlåt mig.

Jag lutade mig förtroligt fram mot min vän och dämpade rösten något.

- Jag tror situationen kräver hel uppriktighet, min vän. Svara mig nu sanningsenligt. Jag vet att i vår ungdom hade du ett charmerande sätt som kvinnor föll för och du inte var sen att begagna dig av din förmåga. Även sen du har gift dig så har du berättat att du haft några affärer bakom din frus rygg… Min fråga är om du icke bland dessa ministrars fruar har en älskarinna? Och därigenom en fiende i en sårad äkta make?
- Det är..nej. Nej! Jag svär vid mitt hedersord att jag har slutat med dylika snedsprång.
- Det var bra för dig.

Jag lutade mig tillbaks i fåtöljen och tittade upp mot klockan. Min vän gjorde det samma och såg med ens mer skrämd ut när han insåg att det bara var minuter kvar till det fruktade klockslaget. Han drack det sista ur glaset.

- Vad ska vi göra?
- Jag är rädd för att vi inte kan komma gåtans lösning närmare ikväll. Men vi kan vi sitta här till dess att klockan har slagit sina tolv slag.
- Tack ska du ha, min vän.

När klockan hade ringt ut sitt tolfte slag hade giftet gjort sin verkan. Jag bar ned honom och konjaksflaskan till garaget. I bilens bagagelucka låg redan min avlidna fru och när de tu otrogna nu återförenats för sista gången körde jag min väg mot ett närliggande skogsparti.

Ingen såg mig.

Han hade egentligen bara begått misstaget att glömt sätta på sig armbandsuret efter att ha älskat med henne. Jag hade snabbt anat vad som var i görningen när jag fann klockan på mitt nattduksbord. Allt hade varit så enkelt. Sabotera bilen. Besöka badrummet under festen. Förutspå hans besök här ikväll. Man känner så väl sin bäste vän.



SLUT