En Vernissage

Vernissagen på Galleri Jeune 4:e Maj. Foton Pontus & Hanna.

Det svåraste med att vara en konstnär på sin egen vernissage är
just att veta hur man ska förhåklla sig till besökaren. Hälften av
di som kom var med koppling till mig som person så då var det
mer naturligt med "kallpratet" och man kan lättare veta om de vill
gå och titta själv eller om de vill bli guidade.

Värre med de andra delen av besökarna. Man är så tacksam att
någon går ut en blåsig Lördag för att komma och titta på ens
konst men jag vill inte vara påflugen. Men är jag det inte så
känner jag mig arrogant. jag gjorde mitt bästa för att fånga upp de
som hade frågor och jag hoppas att jag framstått så älskvärd som
jag faktiskt är.

Hehe. I vilket fall så tror jag det funkade.

Det kom över förväntan med besökare och en och annan poster
blev även såld och det är ju extra kul eftersom jag inte riktigt
visste om det skulle funka överhuvudtaget med att sälja
postrar. Även en del av böckerna bidde sålda :)

M hade fått förhinder och det var tråkigt men London
Lonley Lad - skiva ryka in i stället. Och det funkade bra
också. Mingelsamtalen med. Gott med Ronny att snacka
idéer och den gode Rami med familjen. Lite jobbarkompisar
kom också och det var kul. & förra utställarn Dano var där
och gav ett trevligt intryck.

Galleri Jeune och ägarna Hanna & Pontus hade snoffsat till
hela lokalen sedan vi hängde upp och det var riktigt finfint.
Jag sa det till dem och igen här: det känns som om det var
på riktigt. Och det var det ju också, som de mycket riktigt sa.
Det jag väver in är också en någonstans djupt liggande dröm att
vara helkonstnär och kanske skulle det vara så som jag upplevde
idag.Som att provköra en dröm.

Kohandla med Pontus och ska tatuera över min svarta panter.
Det blir toppen. En bra dag. Raggarjäklarna får jänka på
hur dom vill, idag var dagen min. Tack till alla som kom &
tittade.