recension till "Spöken i 33 A"

min lilla spök-dikt-bok fortsätter att föra väsen fast den egentligen
är död nu. oj nu blev det ju en riktig spökbok. Såhär skrivs det i
tidningen Avsikter

"
Poesi för dikthatare

Håkan Eklund är poet och illustratör, sålunda har han här illustrerat sina dikter eller måhända diktat till sina illustrationer. Man kan läsa den här boken i sin dator, scrolla fram sidorna så de rullas upp som antika pergamentrullar. De fantastiska bilderna skulle jag vilja ta ut och sätta upp på väggen, de går mest i tuschsvart och ser först förledande enkla ut, några träffsäkra streck som blir flugor, blommor, ett päron och människofigurer men ju mer man tittar desto mer ser man; bakom blommorna skymtar en man, päronet har ett kärnhus format som ett skelett...

Det handlar om ett hemsökt hus, hemsökt av dåliga minnen, hemska händelser, ånger, ensamhet och längtan, kanske spöken också. Dikterna är en blandning av små prosabetraktelser, lyriska utgjutningar, dialoger och brev, både till släktingar långt borta och arga klagomål riktade till fastighetsskötaren. Det är en skön blandning av stilar som presenterar en salig och osalig blandning av hyresgäster; här har vi den frustrerade mannen som retar sig på rökande grannar och allt möjligt annat, som den där vaktmästaren han skriver lappar till, borde ta hand om. Det finns en poet och två kärlekstörstande ensamma kvinnor, en politisk flykting från latinamerika och hans sons spöke som ibland syns i källaren, en uttröttad städerska som tror hon blivit vampyr....

Det är putslustigt, tragiskt och spännande om vartannat, vad kan inte en uppretad hyresgäst ta sig till om ”medboingarna” inte agerar som de bör, inte följer uppsatta lappar som manar till besinning?

Jag är ingen poesiälskare, efter en si så där 200 högskolepoäng i litteraturvetenskap stöter jag fortfarande på dikter jag inte alls förstår. Men det här är dikter i min smak och jag tycker om stilbrytningarna, att humor samsas med sorg och hemskheter, som i det verkliga livet.

Och ja, det är vackert också, som i ”Vrakdikt”:

”Lika blek som du är jag
sjöjungfru
snart är jag din.”
"

Inte illa!! :)