Bok: RESPEKT av Carmilla Floyd

Recension:
RESPEKT
Ett repotage från gängens & våldets Los Angeles
Av Carmilla Floyd
Fotografier Joseph Rodriguez


Att läsa Respekt är att kliva in i en paralellvärld till vår egen. Det
känns overkligt hur en del männsikor lever och har det. Det är
förvisso långt långt till Los Angeles men området som boken handlar
om, East Los Angeles. är ändå en del av det fantastiska Amerika
och därmed den rika, trygga, snygga & bra delen av världen.

Nu är jag inte dum i huvudet. Jag vet mycket väl att folk har
det eländigt till och med i finaste lilla Sverige.

 Det man häpnar över i bokrepotaget är den till synes stora ovilja
bland de styrande och de fattiga att vilja ha en förändring av det
ständigt närvande eländet.
 De drabbade, de fattiga mexicanrotade, har kanske en ursäkt i att
de har under så lång tid, generation efter generation stött på motstånd
från den rika, vita delen av Los Angeles och till slut blivit ett uppgivet
folk som skapat sina egna regler och livsvillkor.
 Men återigen! Det är inte ströfamiljer här och där utan det är så
stora delar av staden. Våldet och drogernas väg är ett konstant
och till fullo accepterat normaltillstånd. Hur kan de styrande bara
ignorera männsikor 

 Man fylls av sympati av för dessa männsikor som lever i en torftig
tillvaro. men också, efter poträtt efter poträtt med liknande livsödén
börjar jag känna hur hopplöst det är också. Faktiskt så funkar boken,
och det har jag aldrig upplevt tidigare när jag läst skildringar av elände,
att jag får en minskad sympati med de gängrelaterade männsikorna
som tillåter sig leva i en så våld och drogvänlig miljö.
 Det är lätt att säga i en fin lya i Köping och jag kan försås inte sätta
 mig in i hur det är att leva och vara en Veterano eller liknande
men boken inverkar slutligen på mig på det sättet att jag får lust att
skaka om hela stadsdelen och skrika Gör nåt då!!

Då skriker jag alltså irriterat och inte desperat.

Carmilla skriver bra och osentimentalt om männsikorna och det
är bra. Hon är inte dömmande på något sätt utan låter repotaget
framgå ur möten med olika männsikor. de unga mödrarna, de
fängelsesatta männen, de tappert troende, idelaister och heroinister.

Boken är kanske lite för tjock för de återkommande, liknande
livshistorierna men det finsn en tanke där att teckna hur många
som har liknande stories. karusellen snurrar ett varv för mycket
tyck jag.

Betyg 2 af 5

_