tillställningen och min del var att kontakta poeter som ville
medverka samt att fungera som eventspider, vad nu det
nypåhittade ordet vill betyda.
Det har fungerat fint med allt och varit roligt och berikande.
Har känts bra och som att man gör en livligt bra sak för en ibland
stillsam poesiscen. Det stillsamma bör dock kunna förväxlas,
för mig, genom att helt enkelt vara oupptäckt mark.
Sista veckan innan har dock varit mara på några sätt. En dålig
sömn har i princip övergått till låtsas-sömn då tanken hela tiden
vill grubbla ner sig i förberedelserna. Vidare har kontakter med
pressen, för att skapa uppmärksamhet kring balunsen, medfört
att man måst sätta sig i obekvämlighetens båt och svara på frågor
eftersom murvlarna faktiskt visat sig vara intresserade.
En av de medverkande, Kluck, klev heroiskt in och tog tag i med
att hjälpa till att välkomna en del av de tillresta och hjälpa till
att ordna med logi. Det mildrade trycket.
Och de sista fasorna fladdrade iväg när jag, med Eremonautiska Kim
kom till Ögir. För övervåningen, poesivåningen, var helt fantastiskt
laddad för en poetisk kväll. Scenplats med mick och shysst belysning,
värmeljus och väggarna ombonade med svarta tyger och den rustika
byggnadskänslan fick mig att inse att det var det bästa av
förutsättningar.
Granbergs ord också:
- Se det såhär, Håkan, det är ju bättre om det åt helvete här på Ögir,
där du är bland vänner.
Kim och jag piffade ordning det sista med bord för de poeter som hade
säljstuff och hängde Kims tavlor. Så stod lokalen redo och tjusig och
ute regnade höst och så började poeterna komma in i värme och stämning.
Utöver lilla Moi så var det alltså följande hjältar och hjältinnor:
Kim Larsson, Daniel Löthskog Kluck, Ann Dahlström
Klara Norling, Anette Elgh, Csabi Urban, Tomas Winter
Jessica Katarina H, Mikael Grönlund, Kristina Brandel
Göran Strömkvist och Mathilda Hagman
Det blev 13 stycken medverkande. Både bra och dåligt. Jag förstod
att en del skulle droppa av, men kände mig lite putt för att det
inte meddelats. Men det visade sig vara bra med frånfallet i den
aspekten att det tog ganska lång tid att vara läsa sig genom startfältet.
Nästa gång ska man nog behöva kasta in en paus vid var åttonde
poet ungefär.
Alla var bra på sitt sätt och det är inte att göra någon rättvisa/orättvisa
att peka på de man tyckte var mindre bra. Men de som glittrade extra
var Mikael Grönberg som i innehåll nådde mig och i framförandet,
som var hans första någonsin, hade en avslappnad stil som imponerade
stort. En annan var Mathilda Hagman som hade bra framförandestil
som jag tror kan klassas som nån poetryslamstil. Gillade att se och att
insett att det finns något gäng poet-tjejer i regionen. Yeah!
Också Klara Norling läser bra. Hon har en röst som bara fångar en
så man blir förtrollad. Jag vaggas fast och tappar nästan vad hon säger.
men det finaste med kvällen var ändå just det som en av dom sa, att
man INTE värderar vem som vinner eller inte. Grejen är att träffas
och dela med sig till varandra om detta mystiska pyssel som vi delar
kärlek till. poesi. När tanken och ledstjärnan är sådan så kändes det
faktiskt helt okej att jag, i min tafflighet, ändå kan stå och läsa dikt
fast det finns proffsigheter som Ann eller Kim i publiken.
Själv gör jag egenvärderingen att jag var dplig i läsningen i början
men när jag läste min hitdikt så var jag nog det bästaste jag någonsin
varit. vilket i egentligen inte betyder mer än att jag tog mig genom
dikten utan ett enda fel.
Jag kallade den hit-dikt för att den fått vara med här och där.
Den är lite svårläst också faktiskt då jag upprepar frasen
"klockan har stannat i köket" fyra gånger i början. och det gör
mig lite fnissig av nån anledning. haha.
Roliga grejer i sammandrag. vikdikt. totempåle. värmeljus.
knastermick. faktabok. hembränd päronsprit. backdrop...
av det glada poesisällskapet
Många tankar många dikter många möten. vänner. utveckling.
Det är redan en kväll som jag kommer se tillbaka på med kärlek
och värme. ett fint bidrag av alla medverkande att visa och bejaka
poesin som bor i oss. Strösta tack till Ögir också som vågade öppna
dörrarna för det smalkulturiska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar