En dikt

klockan har stannat i köket
klockan är fem över två

klockan har stannat i köket
tiden har fortsatt att gå

klockan har stannat i köket
nu är hon femhundra år
klockan har stannat i köket
av oss finns det inte ett spår

av oss finns det inte ett märke
i kökets svartvita damm

ingen har ställt upp en pinnstol
som föll när träd växte fram

ingen vill ordna upp röran
allting har rasat isär

ingen vet var man ska börja
ingen finns längre här

av oss finns det inte ett märke
i trädens urgamla bark
ingen har någonsin gått där
i kökets vildvuxna mark
klockan har stannat i köket
tiden har fortsatt att gå
mammutar leker i parken

klockan är fem över två