Vart ska du?

jag gav mig ut på äventyr den sommaren. Slutmålet var att
skriva en roman och delmålet var att påbörja den. Det vore
skönt för mej, tänkte jag, att ha ett skapande som inte tar slut
hela tiden, för varje avklarning skapar ett behov att starta
ett nytt och även om jag har fantasi så är den begränsad i det
att jag gärna vill att varje ny skapelse har en smula okänt
vatten i sig. Jag finner trygghet i att inte ha kunskaper för
det ena och det andra och det är själva anledningen till att jag
vågar ge mig på sakerna.

Nu börjar jag faktiskt på att ha börjat gjort det ena och det andra.
Jag älskar det rastlösa fria skapandet. Men visst vore det skönt
med ett lugn! Vidare känner jag mig begränsad av åldern.

Hur länge får man vara en försökare och prövapåare?
Alltid är det ogivna svaret men nog är det charmigare om
den som sjunger hellre än bra är full av ungdom än av
fyrtio irrande år? jag borde hittat dit jag skulle eller har jag det?

är mitt egentliga konstnärskap att hafsa runt vart jag behagar
utan att skapa mer djup än inspiration för en rädd begluttare
samt energi för egen del att ta nästa steg på vilsestigen?

Man frågar sig.