Novell: Om änkefru Zola och hennes fall

Om änkefru Zola och hennes fall



Den stackars lilla änkefru Zola hade fått en kräfta i magen. Den har spritt sig hit och den har spritt sig dit sa doktorn när hon alldeles för sent sökte hjälp med besvären. Nu har du inte så mycket tid kvar att glädjas av fru Zola. Hör av sig när Morfinet behövas. Till dess uppmanar jag dig att avveckla saker och ting.

~

Änkefru Zola låg vaken hela natten för det här. Det hade ju varit ganska mycket att orka med den senaste tiden. Ingen fanns vid hennes sida. Inte några vuxna barn. Inte någon supande man som slog henne då och då. Ingen ville bära detta hemska med henne.
Orken hade runnit ur henne och sybutiken var därför eftersatt. Mycket sjuk. Lite kunder och hand i hand marscherade problemen fram över vår Änkefru Zola. Doktorn hade sagt det rakt ut. Nu väntar prövningarnas tid. Sjukdomens grand finale.

I gryningen föll änkefru Zola ned på knä och bad till heliga Maria om förlåtelse. Sedan klädde hon sig i en enkel kjol, öppnade vardagsrumsfönstret, steg upp på fönsterbrädan och lämnade sin lägenhet på våning tretton.

Vid våning sju satt en katt i fönstret. Katten blev rädd.

Vid våning fyra störtade hon in i en varm massa. Änkefru Zola blev mycket förvånad och farten avtog drastiskt. Änkefru Zola och det varma trasslet tumlade in i husfasaden, for i väg lite snett utåt grönområdet vid cykelställt och slog där ned i marken. Hon och den varma massan rullade runt några gånger innan det allt stilla.

Änkefru Zola satte sig upp och tittade vad hon satt på. Det var en stor tilltufsad vinge. Vingen tillhörde en ung och vacker man som tillsammans med sin andra vinge låg avsvimmad bredvid henne. En ängel var det som låg i gräset bredvids henne.

- Hallå, sa änkefru Zola försiktigt och petade på ängelns bröst.
- Vad håller du egentligen på med, sa ängeln och slog upp ögonen. Han försökte resa sig upp och änkefru Zola hoppade kvickt bort åt sidan.
- Förlåt, sa änkefru Zola, vi råkade visst krocka.

Ängeln ställde sig upp och inspekterade sina vingar. Han tittade oroligt på sina vingar. Den vänstra hade ett stort hål ungefär på mitten. Han slog ut vingarna och hoppade upp i luften där han slog med dem en gång men han lyfte inte utan for genast ned till marken igen. Han vände sig mot änkefru Zola och suckade.

- Den är trasig. Det var inte bra. Trubbel.
- Jag är hemsk ledsen.
- Vad gjorde du där i luften?
- Jag ..hoppade.
- Vadå, sa ängeln med en förvånad ton i rösten. Försökte du ta livet av dig eller?
- Ja, sa änkefru Zola och slog ned blicken.
- Men det är oförlåtligt, sa ängeln upprört.
- Jag vet, sa änkefru Zola och skämdes djupt.

Ängeln tittade återigen på sin vinge och suckade. Sedan tittade han på Zola.

- Hur gick det med dig då?
- Jag mår helt bra.
- Jag skulle behöva hjälp med det här, sa ängeln och höll fram den trasiga vingen.
- Hur, undrade änkefru Zola och kände på de vackra fjädrarna.
- Du kanske vet någon som skulle kunna sy fast ett tunt tyg framför hålet?
- Vi går upp till mig, sa änkefru Zola och log.

~

Änkefru Zola hade en hel del tyger, trådar och nålar hemma och hon var faktiskt professionell i sykonsten. Ängeln satte sig i soffan och änkefru Zola satte genast igång att tråckla fast det vita satintyget uti den trasiga vingen. Hon arbetade effektivt under tystnad och ängeln satt mest och tittade ut. Efter bara en kvart var hon klar. Hon la nålen åt sidan.

- Sådär, sa änkefru Zola.

Ängeln höll upp vingen och prövade den försiktigt. Så log han mot änkefru Zola.

- Vad duktigt du är! Tack så mycket. Tack så hjärtligt mycket!
- Det var så lite så.
- Nej. Du förstår inte. Att hålla på och flyga bland det jordiska är inget som uppskattas hos de bestämmande. Nu kommer jag klara mig undan. Jag är djupt tacksam. Det är dags.

Ängeln reste sig ur soffan.

- Vänta, sa änkefru Zola.
- Ja?
- Du kanske kan hjälpa mig så som jag hjälpte dig?
- Vad vill du ha hjälp med?
- Kan du ta bort min sjukdom? Kan du ta min cancer?

Ängeln såg tveksam ut. Men så log han och satte handen mot änkefru Zolas späda bröst.

Änkefru Zola fylldes av en het värme och ur henne flödade svärta. År av sorg försvann rakt in i ängelns hand. Ljuset ljusnade, färger klarnade och livet blev gott. Hon var lätt igen. Hon var klar. Hon var glad i själen.

- Känns det bättre, sa ängeln.
- Åh. Tack, sa änkefru Zola med tårfyllda ögon. Tack! Tack vackra ängel!
- Varsågod. Okej. Nu är det hög tid för tack och adjöss.

Han tog tag i änkefru Zola och de flög ut genom fönstret.

- Vad gör du, protesterade änkefru Zola.
- Det är inte jag som gör, sa ängeln och släppte änkefru Zola.
Ängeln flög mot himmelen.

Änkefru Zola föll.

Katten på sjunde våningen sov.

Slut